Inom kort väntar årsmöten för flera av förbundets 27 distrikt. Då ska representanter till kongressen väljas samt kandidater till förbundsstyrelsen.
– Nu finns ingen i förbundsstyrelsen som kommer från Stockholmsdistrikten. Vi är lite taggade att nominera några som är verksamma i våra distrikt, säger Ulrika Mannerström, ordförande i distriktsföreningen Stockholm norra.
I maj hålls kongress och representanterna dit väljs också av distrikten.
– Vi har ett spännande år framför oss i och med att det är kongressår nästa år, säger Kerstin Winblad, ordförande i distriktsföreningen Stockholm mellan.
I distrikten pågår opinionsarbete och för den som är intresserad av att engagera sig i fackpolitiska frågor finns möjligheten i just distrikten.
– Det är en jätterolig del av det fackliga arbetet som vi önskar att fler tar del av, säger Ulrika Mannerström.
– Har man ett samhällsengagemang finns stora möjligheter att kanalisera det via distriktet.
Kim Fastesson, ordförande för distriktsföreningen Stockholm södra, ser en stor potential i arbetet i distrikten, men berättar att det också finns utmaningar, inte minst med att nå ut.
– Man kan behöva undersöka hur arbetet kan organiseras. Det är exempelvis svårt att kommunicera med flera tusen medlemmar, säger han.
Organisationen är något de ska lyfta i en motion till kongressen i vår. En annan anledning till att det är svårt att hitta kandidater tror de är att allt det fackliga arbetet görs på fritiden och inte på arbetstid, som det lokalfackliga arbetet. Trots det vill de uppmana flera att engagera sig.
– Jag tror att fler och fler skulle vilja engagera sig i frågor som handlar om samhällets utmaningar i framtiden och SSR:s distriktsföreningar är en bra möjlighet för det, säger Kerstin Winblad.
De tre Stockholmsdistrikten har samarbetat för att göra gemensamma kurser och föreläsningar. Den kontinuerliga kontakten de tre ordförandena emellan är ett framgångsrecept, konstaterar de och rekommenderar andra distrikt runt om i landet att göra detsamma.
– Jag kan föreställa mig att närliggande distrikt på andra håll i landet också kan ha nytta av att kunna göra gemensamma arrangemang eller bara ta hjälp av varandra i olika frågor, säger Kim Fastesson.
Under hösten har de exempelvis hållit ett gemensamt webinarium om las för att diskutera vad eventuell ny lagstiftning och eventuellt nytt avtal skulle innebära för medlemmarna. De har bjudit in stiftelsen Expo för att diskutera hotet mot fackföreningsrörslen från högerextrema krafter. Och de har hållit motionsskola för medlemmarna.
Framöver ska de lyfta förbundets arbete med äldreomsorgsfrågor till diskussion. Eventuellt väntar också ett samarbete med polisförbundet, liknande det som har funnits på central nivå.
– Vi är alla tre sugna på att skapa ett samarbete om frågor som handlar om förebyggande socialt arbete kopplat till gängkriminalitet. Det är något många av våra medlemmar stöter på, säger Kim Fastesson.
Flera distriktsföreningar i landet jobbar för att nå ut till fler medlemmar, enligt Mona Anderson, organisationssekreterare på Akademikerförbundet SSR.
– Tyvärr är de tämligen okända för de flesta medlemmar. Många jobbar hårt för att bli synliga.
De flesta medlemmar har mer kontakt med sin lokalförening på arbetsplatsen. Men till skillnad från lokalföreningarna är distriktsföreningarna inte en part i förhandlingar med arbetsgivaren. Distrikten ska i stället driva idépolitiskt arbete och fungera som en länk mellan förbundsstyrelsen och medlemmarna. Här förenas också medlemmar som arbetar i olika sektorer samt arbetslösa och pensionärsmedlemmar.
– De är viktiga för att hålla i gång den idépolitiska debatten om vart förbundet är på väg. Är det exempelvis skillnad att vara SSR:are i Norrbotten och i Kronoberg och hur ser utmaningen ut för våra medlemmar på olika platser i landet?
Särskilt viktigt i samband med årsmötena är att utse ombud till vårens kongress.
– Nu är det skarpt läge. De ska välja vilka som deltar på kongressen och för talan för varje län, säger Mona Anderson.
