”Digitala verktyg ska inte överbelasta hjärnan”

Vår hjärna klarar bara av att ha sju saker i arbetsminnet samtidigt, menar Katarina Gospic. Har vi fler så blir belastningen för hög. Om det sker under lång tid så drabbas vi av trötthet och i värsta fall utbrändhet.

– Om vi ser arbetsminnet som ett telefonnummer, så kan vi hålla sju siffror online. När telefonnumren blir längre, till exempel om du ska ringa utlandet, så tappar vi lätt bort siffrorna, säger Katarina Gospic.

Hennes enkla tips för att undvika att trötta ut hjärnan är att göra en sak i taget.

– Det är jätteviktigt att inte ha för många webbläsarfönster uppe, samtidigt lyssna på radion och höra notifikationer plinga på mobilen. Allt det här tar kraft av hjärnan.

Katarina Gospic är en av flera forskare som medverkar i Universell utformning av arbetsplatser nya kunskapssammanställning. Hon skriver om hur robotisering och digitalisering kan användas för att skapa ett inkluderande arbetsliv. Under rubriken ”Från grottmänniska till avatar”, förklarar hon att vår hjärna är anpassad efter vårt liv som grottmänniskor på savannen för 40 000 år sedan. Då levde människor i grupper. Alla behövde samarbeta och bidra med sitt strå till stacken för gruppen skulle överleva. I modern tid så har den mänskliga gruppen splittrats. Under pandemin, när digitaliseringen av arbetslivet ökat takten, har utvecklingen förstärkts.

"Fokusera på att analysera information istället för att bara hantera den tsunami av information som kommer in"

Katarina Gospic menar att vi, för att utforma inkluderande arbetsplatser behöver anpassa de digitala verktygen. Hjärnan kan inte ta in all information som vi översköljs av idag. Men modern teknik kan hjälpa oss att fokusera på rätt saker. Det finns program som föreslår hur de ord och meningar vi skriver ska avslutas. Det finns tågspärrar som kan känna av biljetter i mobilen, utan att vi behöver leta fram dem. Det finns också program som ser till att digitala kvitton åker direkt in i bokföringssystemet.

Katarina Gospic tycker att arbetsplatser borde utformas på samma sätt som en UX-designer utformar applikationer och webbplatser. Någon borde se över vilka roller som behövs, hur de ska samspela för att arbetsdagen ska flöda för att optimera prestation och välmående. Kanske ta fram ett användargränssnitt för nybörjare och ett annat för någon på en mer avancerad nivå.

– Vi borde tänka på hur arbetsplatsen och arbetsdagen ser ut. Gör vi arbetet på ett smart sätt? Skulle vi kunna göra det smidigare? Vi kan se till så att arbetsprocesserna blir så bra som möjligt och har en lagom belastning på hjärnan. Att vi fokuserar på att analysera information istället för att bara hantera den tsunami av information som kommer in, säger hon.

Digitala system gör att många arbeten inte längre är kopplade till en fysisk plats. Men samtidigt har vi fortfarande ett grundläggande behov av att umgås med andra människor.

– Innan pandemin fick jag föreläsa om att det finns jättebra digitala verktyg. Nu får jag påpeka att det är jätteviktigt att komma ihåg de mänskliga behoven, att vi är sociala varelser, säger Katarina Gospic.

Hon tror att digitala verktyg, AI och robotar om de används klokt kan den bidra till ett mer inkluderande arbetsliv, men att vi måste våga ställa frågor kring risker, nytta och göra etiska överväganden innan vi implementerar dem.

– Det är inte tekniken i sig som är ond. Det är människor som är onda. Det viktiga när man utvecklar sådana här saker, är att man verkligen säkerställer så att vi Inte bygger in människans fel, säger Katarina Gospic.

Om Katarina Gospic

Arbete: Forskare, föreläsare och författare till åtta populärvetenskapliga böcker, varav ”Digital tsunami” från Bonnier Fakta (2021) är den senaste. Hon driver sedan 2011 konsultföretaget Brainbowlabs.

Aktuell: En av fem forskare i UUA:s nya kunskapssammanställning ”Kunskap för framgångsrik inkludering”.

Läs mer: Inkludering av personalen en framgångsfaktor
Slutspurt för projekt för öppnare arbetsplatser

Stefan Karlsson