Heike Erkers: ”Det nya ­normala – det gamla okända”

Länge har vi stått på barrikaderna för våra medlemmars rätt till en bra arbetsmiljö. Hur kan vi omsätta det i ett arbetsliv där jag kan förväntas arbeta på distans? Där min fristad, mitt hem också är min arbetsplats? Kravet på att arbetsgivaren tar sitt ansvar för en god fysisk och psykisk arbetsmiljö stannar ju inte vid min ytterdörr.

Det finns en stor grupp arbetstagare som med oro ser på denna utveckling. Unga och nyrekryterade som startar sitt arbetsliv framför datorskärmen hemma i köket. Som aldrig träffat sina arbetskamrater eller sin chef i verkliga livet. Som inte befinner sig i den utvecklande, lärande kontext som en arbetsplats enligt den ”gamla” modellen kan ge. De måste få tillgång till alla dem som har en gedigen arbetslivserfarenhet i sin praktiska vardag. Det gäller oss alla, inte bara schemalagt via Teams utan även i kön vid kaffeautomaten. Jag ser också med viss oro på att kvinnor i högre grad upplever distansarbetet som ett sätt att lösa det vardagliga pusslet. Den jämställdhetskamp vi fört får inte stanna vid samma ytterdörr där arbetsmiljöansvaret står och stampar!

Nu är det viktigt att staten tillsätter medel till forskning och ger uppdrag till myndigheter med verksamhetsområden som berör detta. Även regeringens nya arbetsmiljöstrategi måste fokusera på detta område!