”Min vd kommer att vilja läsa detta innan det publiceras och få möjlighet att då godkänna detta.” Det var beskedet jag fick när vi på redaktionen ville intervjua en konsult. Det hör inte till vanligheterna att högsta chefen på bolag med miljardomsättning och runt tusen anställda vill kontrolläsa varje gång medarbetarna uttalar sig.
Men det här ämnet har visat sig vara känsligare än vanligt. Vi har fått lova medarbetare på kommunala socialkontor att inte skriva ett enda ord om vad de har sagt om det kan spåras var de arbetar.
Vi har varit i kontakt med enhetschefer som har varit beredda att berätta om många kloka idéer på hur en problematisk situation ska vändas. Men som fått nej från sina överordnade. I vissa kommuner har cheferna helt enkelt vägrat att svara, både på telefon och mejl.
Det anses inte som bra reklam för ett socialkontor att ha många konsulter. Det är som en röd flagga som varnar potentiella medarbetare: ”Kom inte hit och jobba för här har många sagt upp sig!”
Det står i alla fall klart att bristen på socionomer tillsammans med en utmanande arbetsmiljö har lett till stor kompetensbrist på landets socialkontor. HR-avdelningar runt om i landet sliter för att hitta personal. Akademikerns undersökning visar att två av tre kommuner använder sig av konsulter, i många fall med miljonbelopp i extrakostnader som följd.
I det här numret granskar vi kompetensbristen och kostnaderna för konsulter. All heder till dem som faktiskt ställde upp och berättade om de utmaningar som finns. Har du själv erfarenheter som du vill dela med dig av? Hör av dig!
PS. Konsultföretaget med vd:n som ville kontrolläsa förekommer inte i tidningen.
Läs hela tidningen här.
