Attityder stoppar seniorer på arbetsmarknaden

Vi lever allt längre och samhällsekonomin kräver därmed att vi jobbar längre om ett tryggt pensionssystem ska fungera. Dessutom både vill och kan många fortsätta arbeta efter 65-årsdagen.

Delegationen för senior arbetskraft konstaterar att det finns en stor underutnyttjad potential bland seniorer. Delegationens uppdrag är att främja äldre arbetskraft och på måndagen överlämnades slutbetänkandet till socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S).

Dagens seniorer är friskare, smartare och mer välutbildade än någonsin. Och medellivslängden beräknas fortsätta att öka fram till 2070 då hälften av alla, både män och kvinnor, beräknas leva åtminstone till sin 90-årsdag.

Men trots att vi lever så mycket längre har pensionsåldern inte flyttats nämnvärt. 65-årsgränsen har visserligen luckrats upp, men den andel som väljer att pensionera sig före 65 år ökar. Andelen seniorer som arbetar har ökat något de senaste 20 åren, men den är fortfarande lägre än vad den var 1963.

Vi bör alltså jobba längre och många vill jobba längre. Men det finns hinder. Generellt behöver människors föreställning om när man bör gå i pension och hur länge man kan arbeta förändras.

– Jag tror att det sitter i skallarna på oss alla. Det finns någon form av mental pensionsålder vid 65. Den har inte gällt på 20 år, men den finns ändå, säger Anders Ferbe, ordförande för delegationen för senior arbetskraft.

Åldersdiskriminering är vanligt förekommande på arbetsmarknaden. Det kan finnas negativa attityder hos både arbetsgivare och kollegor. Attityder som ifrågasätter seniorers förmågor och kompetens gör det svårare för dem att arbeta.

– Arbetsgivare har en oerhört viktig roll att se senior arbetskraft som en tillgång. Seniorer kanske inte ska göra exakt samma sak, men kan göra det de är bra på, handleda, utbilda och vara mentorer. Det finns ett ganska konservativt synsätt på det här.

Många delar av trygghetssystemen har 65 år som åldersgräns som gör att fler väljer att pensionera sig då. Även detta måste ändras på för att få flera att arbeta längre.

Men det finns stora variationer mellan hur länge olika personer orkar jobba och det är viktigt att se till individen.

– Det finns de som är utslitna vid 62-64 år. En hyggligt välutbildad tjänsteman kan oftast jobba längre än 65, men en stålverksarbetare är ganska sliten i kroppen redan vid 63, säger Anders Ferbe.

Alla kommer inte att kunna jobba till 75-årsdagen, konstaterar han vidare. Men de som kan och vill jobba längre bör ha möjligheten att göra det.

– Det är i grunden en solidarisk handling med dem som inte kan jobba lika länge.

För att få till en förändring föreslår delegationen en organisation som ska bedriva ett kunskapshöjande och attitydpåverkande arbete. Målet ska vara att fler arbetar längre. En förutsättning för att fler ska arbeta längre är också kontinuerlig kompetensutveckling. Det är, enligt delegationen, ett gemensamt ansvar såväl för staten som arbetsgivare och fackliga organisationer.

Med dessa förändringar och fortsatta resurser till forskning på området tror Anders Ferbe att det går att ändra attityderna till senior arbetskraft.

– Allt går att förändra, men det krävs en långsiktighet. Om regeringen bygger in en permanent funktion och lägger några slantar på forskning tror jag att det inom några år blir naturligt för människor att titta på pensionsålder utifrån sin personliga situation. Vi ser redan att det går i den riktningen i viss mån, även om det går långsamt.