– Det har funnits en föreställning om att det har funnits på många platser, men det verkar vara mycket prat, säger Lupita Svensson som har studerat fenomenet.
Hon är doktor i socialt arbete vid Lunds universitet och hennes senaste rapport ”Tekniken är den enkla biten” släpptes på onsdagen.
Trots att det råder brist på socionomer och många socialsekreterare tyngs av stor administrativ börda har det funnits ett stort motståndet till robotarna.
– Det finns en rädsla att bli ersatt, säger Lupita Svensson.
Läs mer: Socialsekreterare lämnar Kungsbacka
Men fördelarna är många, förklarar hon. Dels blir processen mer formaliserad och det är lättare att undvika godtycke och korruption. Dels uppger flera kommuner att fler invånare blir självförsörjande och klarar sig utan ekonomiskt bistånd och dels kan tid frigöras till annat, mer kvalificerat socialt arbete. Men bara om de frigjorda resurserna faktiskt används till det också, något som inte alltid sker. Det finns kommuner där robotar har införts, och där sedan tjänster har dragits in, berättar Lupita Svensson.
– Det måste finnas en chef som vaktar på att resurserna verkligen går tillbaka till verksamheten. Om det inte gör det äts pengarna upp och försvinner till annat.
I de kommuner där robotarna, som i realiteten bara är ett dataprogram, har fungerat bäst har en förskjutning gjorts i arbetsfördelning. Försörjningsstödet har flyttats i en inriktning mot arbetsmarknad och separeras från annat socialt arbete. Men även här behöver man vara vaksam, enligt Lupita Svensson.
– När det blir svåra fall, exempelvis vräkningar, var finns det kvalificerade sociala arbetet då?
Läs mer: Forskning visar att effektivitet och service ökar med robotar
I en paneldebatt om robotarna som hölls på Socionomdagarna på Älvsjömässan i Stockholm efterlyste Heike Erkers, Akademikerförbundet SSR:s ordförande, en nationell strategi kring införandet av robotar i socialtjänsten.
– Jag saknar en nationell sammanhållen utveckling, vi ser nu att resursstarka kommuner jobbar mer med detta och vi har en oro att vi hamnar i händerna på företag som är duktiga på detta.
Kalle Pettersson, utvecklingschef i Helsingborg, nämnde i samma debatt att brukarna bör vara utgångspunkten i digitaliseringen och robotiseringen.
– Det finns ingen annan som kan svara på vad som blir bra för brukarna utom brukarna, de måste också blandas in.
Lupita Svensson konstaterade att med allt tal om robotar och med så få som redan har infört dem i socialtjänstens arbete finns möjligheter för anställda runt om i landet att påverka utvecklingen.
– Just nu finns ett öppet fönster. Vi får inte vara rädda utan måste vara med i utvecklingen. Men med ett skarpt öga och identifiera vad som är en god utveckling.
Senaste nytt
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.