Sistjejer startade som ett konto på Instagram och växte till ett upprop riktat till Sis ledning och ansvariga politiker, där över trehundra kvinnor vittnade om våld, kränkningar, övergrepp och ofrivillig isolering på Sis-hem runt om i landet.
Linn Skånberg, initiativtagare till kontot och ordförande i Sistjejer, blev själv placerad på en Sis-institution när hon var 16 år. Ett trauma som tagit lång tid att bearbeta, berättar hon.
– Det har tagit mig jättelång tid att förstå vad tiden på Sis gjort med mig och vilka skador jag fått. För min del handlade det främst om att inte veta när jag skulle få komma ut, den fruktansvärda maktlösheten och isoleringen. Jag var helt i händerna på andra, fick inte äta eller ens dricka ett glas vatten när jag ville. Man blir otroligt osjälvständig, och det påverkar ens självkänsla. Jag mådde skit hela tiden.
Hon var själv inte särskilt utåtagerande, säger hon, men blev under sina totalt två år på Sis vittne till mycket våld.
– Situationer med våld och kränkningar blev vardag för mig. Personalen får i princip göra vad de vill, det var inte ovanligt att flera ur den manliga personalen kunde släpa en tjej till isoleringen och nakenvisitera henne. Tjejerna kan skrika och säga ifrån allt vad de kan, men har ingen makt. Det bryter ned en.
"Ofta har personalen inte rätt utbildning, eller ingen utbildning alls. Det är dessutom en utbredd machokultur."
Linn Skånberg
Sistjejers ordförande Linn Skånberg (höger) tillsammans med vice ordförande Louise Neo. Foto: Anna Fredriksson
Med föreningen Sistjejer vill Linn Skånberg skapa förändring för de tjejer som fortfarande sitter inlåsta.
– Det måste till en systemförändring på Sis. Vi kräver att nakenvisitationerna och isoleringscellerna försvinner, att våldet stoppas, ett förbud mot manlig personal att vistas ensam med tjejerna och att de som utsatts för kränkningar får en formell ursäkt och kompensation. Vi vill också att alla Sis-institutioner så småningom läggs ned – förtroendet är förbrukat sedan länge.
I en granskning som Akademikern gjort framkommer att även anställda på Sis drabbas av hot och våld. Under det senaste året har Arbetsmiljöverket fått in 53 anmälningar om tillbud och olyckor. Flera av dem allvarliga händelser om hot och fysiskt våld mot personal på Sis.
Varför tror du att personalen är så pass utsatt?
– Jag tror att miljön på institutionerna skapar våld. När man låser in och frihetsberövar barn, utsätter dem för kränkningar som till exempel nakenvisteringar och isolering, blir en normal reaktion att försvara sig.
– Ofta har personalen inte rätt utbildning, eller ingen utbildning alls. Det är dessutom en utbredd machokultur. Det gör att fler kränkningar och våldssituationer åt båda hållen uppstår. Vi anser att krav på rätt utbildningsnivå borde införas.
Läs mer:
Debatt: Våld på Sis-hemmen – en fråga om arbetsplatskulturen
Se alla artiklar i granskningen: https://akademikern.se/tag/sis-granskning/
