Socialarbetares reflektioner saknas i klimatarbetet

Vad har klimatförändringar med socialt arbete att göra?

Det är en fråga som jag, och många av mina socialarbetarkollegor som deltog i International Federation of Social Workers konferens i Oslo förra veckan, ofta får höra. Konferensen samlade över 500 socialarbetare från 38 länder för att diskutera socialarbetarnas roll i att förena samhällen och bidra till en hållbar framtid.

Det centrala temat under konferensen var eko-socialt arbete, kopplingen mellan socialt arbete och klimat- och miljöfrågor. Genom engagerande presentationer diskuterades allt från konkreta exempel till teoretisk forskning kring socialarbetarnas roll med dessa frågor. Flera av mina kollegor lyfte att de ofta känner sig ensamma inom området och får frågor om varför det är relevant, något jag själv också ofta möter.

Som socionom med en masterexamen i hållbar utveckling och erfarenhet från flera tvärvetenskapliga projekt som fokuserar på klimatfrågor får jag ofta frågan varför jag valt att byta professionell inriktning. Detta trots att det är välkänt att klimatförändringar slår hårdast mot de redan mest utsatta i samhället, vilket också är den grupp som socialt arbete främst riktar sig mot. I ljuset av detta ställer jag mig ofta frågan varför en profession som verkar för att förbättra samhällsförhållanden genom starkt förankrade värderingar i mänskliga rättigheter, rättvisa och kollektivt ansvar inte alltid verkar uppfattas som en meningsfull aktör i klimat- och miljöfrågor.

I Sverige möter jag ofta att det är lättare att förstå kopplingen mellan socialt arbete och klimatförändringar ur ett globalt perspektiv, då miljoner människor på vår planet redan är hårt drabbade av konsekvenserna av det förändrade klimatet. Hur detta är relevant i en svensk kontext verkar ofta svårare att få grepp om.

Kanske är det så att vi behöver få en större förståelse av vad klimatförändringar faktiskt innebär. I dagsläget ses klimatförändringar främst som ett tekniskt problem som kan lösas med tekniska innovationer. Sällan tas det upp i publika debatter att roten till klimatförändringar handlar om våra ohållbara livsstilar samt hur klimatförändringar är starkt kopplade till andra samhällsproblem. Tekniska innovationer som minskar växthusgaser är nödvändiga, men utan en gedigen samhällsförändring riskerar vi att upprätthålla ett system präglat av orättvisor, utanförskap och maktmissförhållanden. I Sverige finns ett tydligt exempel på detta i den gröna omställningen, där Sápmi återigen offras för samhällets strävan efter utveckling.

Om vi inte bara betraktar klimatförändringar som ett tekniskt problem öppnas i stället möjligheten att se dem som en katalysator för handling och reflektion över vilka samhällen vi vill skapa. För socialarbetare är det inget nytt att möta komplexa problem med reflektion som utgår från värdighet, respekt och välmående. Kanske är det just de här reflektionerna som saknas i våra lösningar för att möta klimatförändringarna. Det är här jag ser att socialarbetare har en meningsfull roll i att forma arbetet kring hur vi ska förena samhällen och bidra till en hållbar framtid, både i Sverige och internationellt. Samtidigt ställer detta också krav på att vi socialarbetare får en större förståelse för hur klimatfrågor och sociala problem är sammankopplade.

Förutom socialarbetets roll i social förändring handlar eko-socialt arbete om hur klimat- och miljöfrågor genomsyrar det dagliga arbetet med individer, familjer och grupper. Under konferensen delades många praktiska exempel på hur kontakt med djur och natur, återvinning och kollektivträdgårdar kan användas som strategier i socialt arbete. Klimatångest är dessutom ett växande problem som socialarbetare allt oftare möter, och det kräver kunskap om hur det bäst kan bemötas. I flera länder, bland annat Norge, finns redan nätverk av socialarbetare som arbetar med eko-socialt arbete. Även i Sverige finns framstående erfarenheter och initiativ, men arbetet har ännu inte etablerat sig brett bland landets socialarbetare.

Konferensen i Oslo visade tydligt hur eko-sociala initiativ kan inspirera och vägleda socialarbetare för att möta klimat- och miljöutmaningar.  En central utgångspunkt bör vara att skifta perspektiv från vad klimatförändringar har med socialt arbete att göra, till hur socialt arbete kan bidra och anpassas till att skapa rättvisa, välmående och livskraftiga samhällen i en tid av klimatförändringar.