Kristeam ryckte snabbt ut efter attacken

Sedd av 391

Akademikern. Personalen på Kungsholmens stadsdelsförvaltning fick snabbt börja jobba med krishantering efter attacken i Stockholm i fredags. "När vi fick uppdraget, kom till lokalen och satte på oss våra västar så var det som att alla la in en annan växel", säger samordnaren på socialtjänsten.

Senast ändrad 14:39, 10 Apr 2017
Foto: Till vänster: Juanna Annasdotter/Mostphotos.
Vid Sergels torg i Stockholm har många lämnat blommor efter attacken. Lena Helmersson Agge (t.h.) samordnade ett av kommunens kristeam.

När klockan närmade sig 15 på fredagen hade redan en del av personalen vid socialkontoret på Kungsholmens stadsförvaltning i Stockholm hunnit gå hem. De som var kvar satt och fredagsfikade när nyheten kom: En lastbil hade kört på Drottninggatan och kraschat in i Åhléns. Ingen visste då hur allvarligt läget var. Men snart fick Lena Helmersson Agge, enhetschef på vuxenheten, ett samtal. 

– Min avdelningschef ringde mig efter att ha fått i uppdrag från tjänsteman i beredskap att samla ihop en beredskap, säger hon.  

Lena Helmersson Agge är också samordnare för förvaltningens krisgrupp som jobbar med psykosocialt stöd vid kriser. Men eftersom många i gruppen satt fast i kollektivtrafiken, som stod stilla på grund av attacken, fick hon improvisera och frågade därför de som var kvar på jobbet om de kunde rycka in. Hon ringde även en fältassistent. 

– Jag hade då fått reda på att de skulle öppna upp en lokal vid Stadshuset som vi skulle gå till. 

Snart gick fem personer, bland annat socialsekreterare och biståndshandläggare, ut från socialkontoret på Lindhagensgatan och tog riktning mot Hantverkargatan 3. Där fanns en av flera lokaler som Stockholms stad öppnat upp för allmänheten. 

– Vi tog med oss anteckningsböcker och våra gula västar från kontoret. I lokalen fanns redan kaffe och annat varmt att dricka. 

Sedan gick det fort. Snart började de första att komma. 

– Jag tror att många uppskattade att de kunde komma in och sitta där efter att de vandrat runt på stan utan att veta vart de skulle ta vägen. En del var skärrade och hade varit i närheten av händelsen, andra visste inte hur de skulle ta sig hem eftersom det inte gick några tåg.

Teamet jobbade främst med den psykosociala biten och fungerade som samtalsstöd. De bokade också hotell och vandrarhem och visade så småningom hur folk kunde ta sig till närmsta tunnelbanestation. Det kom även två personer från Svenska kyrkan som hjälpte till att lotsa folk till vandrarhem och hotell under kvällen. 

Hur var stämningen? 

– Den var bra på sätt och vis, även om många var skärrade och rädda. Alla hjälpte till att prata och lyssna, även de som själva var besökare. Det blev en gemenskap och vi stöttade varandra. 

Var ni väl förberedda? 

– Ja, vi i krisgruppen har samlats under året och övat på krissituationer och visste vad som var viktigt vid ett sådant här tillfälle. Just att man lyssnar, att ingen lämnas ensam och att det finns något varmt att dricka. Några placerade sig också utanför lokalen så att folk kunde hitta in. På så sätt var vi förberedda, men sedan var det en konstig händelse eftersom den också drabbade oss som jobbade. Vi var ju alla i samma båt och visste inte hur vi skulle ta oss hem. Jag har aldrig varit med om något liknande tidigare, men jag kände att vi hade en väldigt bra teamkänsla och gjorde ett bra jobb. 

Var det svårt att vara lugn i situationen?

– När det först hände var jag som vem som helst och reagerade därefter. Men när vi fick uppdraget, kom till lokalen och satte på oss våra västar så var det som att alla la in en annan växel. Man fick en annan ork. Alla höll sig lugna och vi hittade en bra struktur. 

Totalt kom ett 60-tal personer, det var allt från folk som jobbade i närheten till turister och andra stockholmare som inte kunde ta sig hem. 

– Vi jobbade till halv två på natten, då hade det varit lugnt en timme och vi hade lyckats lotsa alla vidare, säger Lena Helmersson Agge som även hade kontakt med den del av kristeamet som inte var på plats utifall att det behövdes fler personal alternativt om någon behövde lösas av. 

I veckan ska arbetet utvärderas. 

– Det snurrar i huvudet efter en sådan här händelse, så det är svårt att i nuläget säga om vi skulle ha gjort något annorlunda. Vi kommer att titta på det. Men i det stora hela är känslan att det gick väldigt bra. 

Text: Stina Loman, Akademikern

up 70