Förtvivlat läge

Sedd av 420

Akademikern. Unga som inte vill leva längre. Personal som tvingas jobba tvärtemot sitt hjärta. Hur hamnade vi här?

Senast ändrad 14:04, 11 Sep 2017
Foto: rasmus Meisler.

Självmord, självmordsförsök och självskadebeteenden. Under våren kom flera rapporter om ensamkommande barns och ungas psykiska hälsa. Nätverket Vi står inte ut formulerade krav på amnesti och demonstrerade. Barnombudsmannen kallade till akut krismöte med flera myndigheter. När Socialstyrelsen i februari ringde till 50 kommuner och stadsdelar fick de rapporter om tre självmord och 68 försök till självmord under 2016 och 2017. Sedan dess har minst ytterligare två självmord rapporterats, senast i juli. 

Rädda Barnen skrev i en debattartikel i Aftonbladet att de aldrig sett ensamkommande må så dåligt. 

– Våra medlemmar och aktiva ute i landet möter extremt oroliga barn och unga. Det handlar om otrygghet, sömnproblem, självskadebeteenden och självmordstankar. Flera säger att om vi är många som begår självmord kanske politikerna förstår problemet, säger Ola Mattsson, chef för Sverigeprogrammet på Rädda barnen.

Och det är inte bara barn och unga som mår dåligt. Pia Björking Petersson, ordförande för Akademikerförbundet SSR i Göteborg, berättar att socialsekreterare, skolkuratorer, boendepersonal och andra medlemmar som arbetar med ensamkommande påverkas starkt. De blir sekundärtraumatiserade. Flera socialsekreterare har blivit sjukskrivna eller slutat på grund av den psykiska påfrestningen och för att de inte kan stå för det arbete som de måste utföra.

– Det är tungt att arbeta med klienter med suicidhot. Flera känner sig maktlösa i och med att de inte får ge det stöd som de menar att de unga behöver. En del tog jobbet för att de ville arbeta med integration, men i stället får de förmedla beslut om avslag och hjälpa ungdomar att hantera avvisningen, säger Pia Björking Petersson.

Hur blev det så här? I debatten om ensamkommande ungdomars psykiska ohälsa ges flera förklaringar. En är de nya hårdare asyllagarna från juni 2016 som gör det svårare att få permanent uppehållstillstånd och rätt till familjeåterförening. En annan anledning är att de hinner fylla 18 år i väntan på beslut, eller att Migrationsverket skriver upp den ålder som en ensamkommande själv angett i sin asylansökan till över 18 år. När personen förvandlas från barn till vuxen förlorar personen rätten till stöd och boende inom kommunen. I stället hänvisas hen till Migrationsverkets boenden, som kan ligga var som helst i landet.

– Vi har exempel på personer som med några dygns varsel har blivit skickade från södra Sverige till Norrbotten. På bara några timmar rivs allt som är kopplat till kompisar, skola och nätverk upp, säger Ola Mattsson på Rädda Barnen.

Migrationsverkets åldersbedömningar har blivit starkt kritiserade från flera håll. I en kvalitetsuppföljning konstaterar myndigheten själv att åldern inte har utretts tillräckligt i sex av tio ärenden. I februari fryste Migrationsverket sina bedömningar och i mars tog Rättsmedicinalverket över de medicinska bedömningarna och införde nya metoder. 

Andra ungdomar tvingas också flytta. Det handlar om att kommuner tar hem barn igen efter att tidigare ha placerat dem i andra kommuner på grund av platsbrist under den stora flyktingströmmen 2015. Det kan också bero på att boenden läggs ner eller att avtal går ut. 

Till det kommer regeringens nya regler för ersättning till kommunerna för ensamkommande barn och unga som trädde i kraft den 1 juli i år. Ersättningen för ensamkommande unga som är över 18 år sänks från 1 900 kronor till 750 kronor per dygn för dem med uppehållstillstånd. Kommunen får inte längre ersättning för asylsökande ensamkommande ungdomar över 18 år, förutom i undantagsfall då ungdomen har ett vårdbehov som motsvarar lagen om vård av unga.

Pia Björking Petersson menar att kommunerna redan under våren började anpassa sig till de nya reglerna. Förut fick ungdomar som fyllt eller skrivits upp till 18 år bo kvar i sina familje- och HVB-hem och gå kvar i gymnasiet tills de fyllde 21 år, på samma sätt som andra placerade ungdomar. Men det har blivit för kostsamt för kommunerna. 

– I exempelvis Göteborgs stads nya riktlinjer ska ensamkommande lämna sitt boende då de fyller 18 år, om de inte har starka skäl att bo kvar. 

Om de vill stanna kan de ansöka om det. Socialsekreterarna gör en bedömning av deras behov, men det är politiker som fattar beslutet. 

Sedan januari i år har kommunerna rätt att driva så kallade stödboenden. De erbjuder mindre stöd och är därmed billigare än HVB-hem. Pia Björking Petersson berättar att många HVB-hem i Göteborg görs om till stödboenden eller stängs helt. Hon tror att det kan vara bra för vissa ungdomar att leva mer självständigt. Men samtidigt är många medlemmar oroliga för att personaltätheten minskar samtidigt som barnen mår allt sämre. 

– Mitt i allt annat ska personalen också hantera sin egen oro över vad som händer med deras tjänster och om de får vara kvar.

I våras gav regeringen Folkhälsomyndigheten i uppdrag att fördela tio miljoner kronor till ideella organisationer för att motverka psykisk ohälsa bland barn och unga som är asylsökande eller nyanlända. Regeringen har också upprättat ett kunskapscenter för ensamkommande barn där hälsa är ett fokus. 

Pia Björking Petersson är kritisk till att regeringen uppmanat landsting och kommuner att samarbeta bättre. 

– Det är klart att det är bra med ett nationellt center. Men det är provocerande när politiker kommer dragande med att socialtjänsten och vården ska bli bättre på att stötta ensamkommande med psykisk ohälsa, när det framför allt är de politiska besluten som gör att ungdomarna mår dåligt, säger hon. 

Men det finns kommuner som väljer en annan väg. Under sommaren bestämde regeringen tillsammans med Vänsterpartiet att avsätta 195 miljoner kronor till kommunerna för att ensamkommande ska kunna bo kvar i väntan på asylbeskedet.

I Tranås har frågan om att låta ensamkommande bo kvar varit uppe tidigare, men då saknade kommunen resurser. Nu har de fått 864 000 av regeringspengarna och socialnämndens arbetsutskott jobbar för att ungdomarna ska få stanna. 

– Flera av de ensamkommande har varit i Tranås i 1,5 år. De har påbörjat skolgång, fått svenska vänner och är aktiva i föreningslivet, ett antal spelar i fotbollslaget. Om de får bo kvar och slipper avbryta sin skolgång tror jag att de integreras snabbare i det svenska samhället, säger Mats Antonsson (KD), socialnämndens ordförande. 

Men alla beslut är ännu inte fattade och arbetsutskottet behöver lösa flera praktiska frågor. Det handlar framför allt om att få tag i tillräckligt många familjehem, regeringens tillskott räcker nämligen inte till boende i HVB-hem. 

Text: Jennie Aquilonius

Reportaget är med i vårt senaste magasin, nr 4/2017. Läs hela tidningen som PDF här.

Läs mer: Hon tar strid för ensamkommandes hälsa

up 41