Hon väljer alltid lusten

Sedd av 604

Karriär. Personalvetaren Linda Syrén vill köra på och inte bli smälld på fingrarna. För att inte jobba för mycket har hon byggt en karriär för hela livssituationen.

Senast ändrad 10:07, 9 Dec 2016
Foto: Camilla Lindqvist.

Linda Syrén är 15 år och har toppbetyg. När det är dags att söka till gymnasiet velar hon mellan att läsa ekonomi och att gå ett estetiskt program. Till sin pappa säger hon att det förra väl är ett smartare val, men pappan är inte så säker på det:

"Lägg av, vad tycker du skulle vara roligast?" frågar han. "Välj det!"

En kort tid därefter dör pappan. Linda Syrén upplever det som plötsligt, men han har i själva verket varit sjuk under en lång tid utan att någon mer än mamman och några enstaka vänner till familjen vetat om det.

– De där orden från pappa om att välja utifrån lust har spelat stor roll i mitt liv. Det är klart att när någon säger en sådan sak och sedan går bort så påverkar det kanske starkare än vad det hade gjort annars, säger hon.

I dag, drygt 20 år senare, kan Linda Syrén titta tillbaka på sin karriär och se att hon i allt väsentligt hittills har följt sin pappas råd. Det är lusten som har fått agera ledstjärna när hon har gjort sina val. Det blev inga ekonomistudier på gymnasiet. Hon gick det estetiska programmet med inriktning mot teater och fick odla sin extroverta sida, lära sig att stå på scen och att ta plats i rummet. 

Nu är klockan nio på morgonen och hon fyller på sin kopp för tredje gången. Med kaffet i handen går hon sedan i snabb takt genom korridorerna för att visa in i ett kritvitt konferensrum modell mindre. Sedan tre månader tillbaka arbetar hon som avdelningschef för försäljning och marknad på Företagarna, en medlemsorganisation för företagare. Hennes jobb är att bygga upp försäljningsorganisationen från grunden, med målet att få nöjda och fler medlemmar. På så sätt vill man öka medlemmarnas framgång och organisationens möjligheter att påverka.

– Företagarna går igenom stora förändringar. Jag är glad över att vara här för jag tycker om att göra nytt.

I dagsläget är hon i färd med att rekrytera några av dem som ska bli hennes medarbetare. Linda Syrén är i grunden personalvetare men har egentligen aldrig haft en klassisk personalvetartjänst eller jobbat renodlat med HR. Däremot har hon så ofta som möjligt anställt sin egen personal. Hon månar om ge bra introduktioner och att uppmuntra sina medarbetare till utveckling, något som hon tror att hon har med sig från sin utbildning.

Första chefsjobbet, ett sommarvikariat som enhetschef inom äldreomsorgen med ansvar för 100 anställda, fick hon under studietiden. Även om det var en helt annan typ av tjänst än dem hon haft senare gav jobbet henne smak för ledarskap.

– Jag blev boostad av att det gick så bra, säger hon. 

Under studietiden började hon också att ta sig an flera olika uppdrag, allt ifrån att extraknäcka som träningsinstruktör till att engagera sig i Personalvetarföreningen och arbeta för att rekrytera medlemmar till Akademikerförbundet SSR. Det gjorde att hon syntes i många sammanhang och snart fick Linda Syrén frågan från flera håll om hon inte skulle kandidera för rollen som ordförande i Sacos studentråd? Jo, det skulle hon. Kort därpå flyttade hon från Växjö till Stockholm
för att börja sitt nya jobb. 

Två roliga men intensiva år följde.

– Jag var ung och fick ta ett extremt stort ansvar för en organisation som jag egentligen inte visste så mycket om. Visst hade jag varit aktiv i ett av Sacoförbunden men de andra hade jag ingen koll på. 

De följande åren var kalendern ständigt fulltecknad. Det mesta var kul, men efterhand blev både jobb och privatliv något inrutat och prestationsinriktat. Hennes nätverk var stort och för att kunna underhålla det gjorde hon upp ett schema. Det var så mycket och så många hon skulle hinna med att även de närmaste vännerna fick boka in en kvarts fika. Hon var ambitiös – och så beskriver hon sig fortfarande – men när den höga ambitionsnivån gällde alla delar av livet blev det för mycket. 

– Jag gasade och gasade och gasade. Folk i min omgivning sa att jag måste ta det lugnare men jag tänkte att det måste jag inte alls, jag är så här. Nu kan jag se att de till viss del hade rätt. För att kunna vara hållbar över tid behövde jag också lära mig att bromsa.

Vändningen kom i samband med att hon träffade sin man. Även han hade ett chefsjobb och höga ambitioner, men han var samtidigt bra på att påminna om det roliga i livet och att allt inte behöver vara så allvarligt jämt. 

Linda Syrén bestämde sig för att avsluta alla sina styrelseuppdrag och slutade fylla sin kalender till bredden. Hon beskriver det som att hon gick från att ha 88 viktiga ben i livet, till att ha tre ben som hon verkligen fokuserar på. 

– Jag vet att jag mår bra av att vara med min familj, träna, och ett härligt jobb. Det andra får liksom vara. Jag rangordnar egentligen inte de här tre benen utan strävar efter en balans. Det är klart att familjen alltid går först i en situation där jag skulle behöva välja, men i det långa loppet behöver jag alla tre delar. 

Sedan tiden på Saco har Linda Syrén hunnit med en rad olika chefsjobb, alla i medlemsstyrda organisationer, som exempelvis Lantbrukarnas riksförbund. De lockar henne med sin demokratiska styrning och för att de ger henne en chans att göra något för andra. 

– Jag gör det inte för att jag ska få en fet lönecheck. Då ska man jobba i helt andra organisationer, säger hon.

Hon trivs i rollen som ledare för att det är där hon har störst chans att påverka. Därför hamnade hon i en svår sits när hon efter sin tid som ordförande i Saco studentråd började arbeta som karriärombudsman på Akademikerförbundet SSR. Då kom hon från en position där hon hade lett organisationens styrelse, haft stort ansvar och kunnat sticka ut hakan, till en betydligt snävare roll.

– Jag kommer ihåg känslan av att plötsligt behöva foga sig in i ledet. Jag hade fått, och förväntats, stå längst fram och bestämma. Nu blev jag ifrågasatt och smälld på fingrarna. 

Konflikten, tror hon, hade nog vare sig med hennes kön eller ringa ålder att göra utan handlade mer om att människor är måna om att bevaka sitt utrymme.

– När man är ny och väldigt ambitiös är det naturligt att man ibland trampar på ställen som andra inte tycker att man ska trampa på. Jag kände att vi jobbar ju för medlemmarna. Om andra inte hinner med, kan de då inte bara låta mig ta det utrymmet? Jag ville att de skulle ta tillvara på mig.

Den initiala frustrationen lättade emellertid, mycket tack vare en chef som gjorde allt för att hon skulle få växa i sin roll. Hon stannade i sju år, varav de sista två som medlem i ledningsgruppen.

Sedan dess har hon haft många olika uppdrag med växlande grad av påverkansmöjligheter. I sin nuvarande tjänst på Företagarna ser det ut som om hon kommer att kunna ta det utrymme hon önskar sig.

– Vår vd är väldigt bra på att våga ge mandat. Det verkar som om jag får trampa på. Det vet man först när man har provat saker, men min känsla är att nu kan jag köra.

Hon sätter stort värde i att jobba på en arbetsplats där hon och alla andra får förutsättningar att vara sig själva. 

– Jag är en energisk person. Andra får förstås tycka att det är jobbigt när jag driver på, men om jag försöker anpassa mig efter dem mår jag inte bra.

En titt på Linda Syréns cv ger bilden av en målmedveten person som snabbt tagit sig uppåt i karriären. Själv ser hon sig inte som en karriärist utan som någon som hela tiden söker efter det som känns roligt att göra. Hon ser överhuvudtaget inte på karriären som en stege att klättra på, utan tänker mer i termer av ”livskarriär”. Det handlar om vad hon vill göra, hur hon vill leva. 

– Jobbet ska helst vara så kul att det känns som att få betalt för sitt intresse. Det är inte alla människor som kan välja, men jag kan det just nu och det måste jag hela tiden påminna mig om. 

Text: Karin Persson, Akademikern

Ur magasinet Akademikern nr 4/2016. Läs hela tidningen i vår blädder-pdf på Akademikern.se

 

Läs mer! 

Fler Min väg-porträtt i Akademikern:

 

up 393
Kommentera inlägget på vår medlemssajt