”Oavsett vad man tycker har SD historiskt mycket makt”

Sveriges nya statsminister Ulf Kristersson lovade i sin regeringsförklaring att hans regering skulle verka för alla människor i Sverige och att han skulle arbeta för att samla landet för att gå från ett delat till ett enat land.

Den utmaning han står inför blir tydlig när vi på Akademikern rapporterar om hur Saco och Akademikerförbundet SSR tänker förhålla sig till Sverigedemokraterna. Mot bakgrund av att till exempel centralorganisationen TCO och Saco-förbundet DIK ser över tidigare policys om att inte ha samtal med Sverigedemokraterna, ansåg vi det rimligt och relevant att rapportera om hur Saco ser på frågan med tanke på att SD blev näst största parti och, dessutom, för första gången håller i ordförandeklubban i flera av riksdagens utskott.

Trots att diskussionen inom Saco inte ledde till något förändrat förhållningssätt – Saco har inte haft någon särskild policy om förhållningssätt till SD tidigare heller – ledde artiklarna till många reaktioner. Och om vi tidigare har tyckt att svensk politik är samlad i mitten utan tydliga alternativ är det något som verkligen har förändrats. Nu går åsikterna kraftigt isär. Det är bra att diskussionen nu förs öppet, i stället för bara hemma över köksborden. För åsikterna finns där.

Flera medlemmar tycker att SD:s åsikter legitimeras när Saco väljer att inte ha ett särskilt förhållningssätt till partiet. ”…oerhört besviken på att Saco öppet legitimerar Sverigedemokraterna genom att samtala med dem som om de vore vilket parti som helst…”, skriver en läsare. Andra hänvisar till att vi lever i en demokrati och att Saco självklart bör samarbeta med SD som andra största parti. ”Tack för att ni uppskattar demokratin som vi har – oavsett vilket parti man tillhör som väljare”, skriver en annan läsare.

Oavsett vad man tycker om Sverigedemokraterna har partiet nu historiskt mycket makt. Aldrig tidigare har partiet påverkat den förda politiken så mycket som nu. För Akademikern, som fristående tidning, är det en självklarhet att bevaka och rapportera om hur partiet avser att använda den makten.

Och för Saco och Akademikerförbundet SSR handlar det ju om att verka för medlemmarnas intressen på bästa sätt. Frågan är om det skulle hjälpa medlemmarna om förbundet inte försökte påverka det parti som kanske har mest inflytande över den förda politiken?