28 mars, 2023

Nya grepp för att behålla personalen

REPORTAGE Akut brist på personal gör att Statens institutionsstyrelse måste tänka nytt. Utbildning ska få nya medarbetare att vilja stanna kvar.

Sis skriker efter personal till sina behandlingshem runt om i landet. Men kännedomen är låg. Som en del i att nå ut sjösätts nu en utbildning med syfte att öka attraktiviteten och göra medarbetarna bättre rustade för uppdraget.

Sis skriker efter personal till sina behandlingshem runt om i landet. Men kännedomen är låg. Som en del i att nå ut sjösätts nu en utbildning med syfte att öka attraktiviteten och göra medarbetarna bättre rustade för uppdraget.

Foto: Samuel Unéus

Triangellås. Bensax. Armlås. Släpp i rum. På ett blädderblock i ett konferensrum på Scandic Star i Sollentuna står olika greppövningar uppskrivna. Ett 30-tal personer sitter på heltäckningsmattan med blicken fäst på instruktören som förklarar dagens program.

Deltagarna jobbar alla inom Statens institutionsstyrelse (Sis), på olika hem runt om i Sverige. Där behandlas ungdomar med allvarliga psykosociala behov och vuxna med missbruksproblem. Vissa hem tar även emot ungdomar som har dömts till sluten ungdomsvård.

Fysiska ingripanden är en del av jobbet och i dag får de öva på och med varandra. Inget får gå fel i skarpt läge. Det är en fråga om säkerhet och förtroende.

– Nej, alltså jag kan knappt röra mig. Jag har sådan brutal träningsvärk. Men det är väldigt kul, man lär sig otroligt mycket, säger Isabell Johansson, som jobbar som behandlingsassistent på Östfora LVM-hem i Uppsala som tar emot vuxna missbrukare.

Isabell är en av deltagarna i den första kullen som får gå Sis nystartade internutbildning på nio veckor. Den ska rusta medarbetarna för uppdraget och är ett sätt att öka attraktiviteten för arbetsplatsen. Hon har jobbat som visstidsanställd i fyra år och har nu fått fast anställning – och en utbildning på köpet.

"Förutom att vi får köra järnet rent fysiskt får vi även lära oss mycket om bemötande, samtalsmetoder och konflikthantering."

Isabell Johansson

Isabell Johansson, behandlingsassistent på Östfora LVM-hem i Uppsala.

– Det är väldigt lärorikt. Förutom att vi får köra järnet rent fysiskt får vi även lära oss mycket om bemötande, samtalsmetoder och konflikthantering. Jag pratade med några förut om att vi i gruppen borde ses om ett år för att reflektera kring året som gått och se hur mycket vi har vuxit i vår yrkesroll. Det hade varit riktigt roligt.

Isabells kollega Gonza, eller Gonzalo Flores Briones som han heter, håller med. Han har nu fått fast anställning men jobbade innan det i ett år som timanställd behandlingsassistent på Folåsa ungdomshem utanför Linköping, som tar emot tvångsomhändertagna barn och ungdomar mellan 12 och 16 år.

– Den här utbildningen har verkligen präglat mig på djupet. Jag märker en stor skillnad när jag är tillbaka på jobbet. Mina kollegor är typ: Vem är du? Vad har du gjort? Jag har fått så många nya verktyg och känner att jag verkligen kan använda dem i mitt arbete. Man får en bekräftelse på att man jobbar rätt, vilket är en trygghet.

Hotellobbyn fylls av folk och en intensiv kaffedoft sprider sig. Isabelles och Gonzas kurskompisar kommer ut för en kort paus. Det är en uppsluppen stämning, många gapskratt bryter av i sorlet. De flesta av deltagarna kände inte varandra innan, men de har kommit varandra nära under utbildningen.

– Man känner en yrkesstolthet när man samlas så här. Jag tror inte att folk fattar hur det är att jobba på ett Sis-hem, det är liksom ett annat rykte på gatan än att vara inne i det. I media är ofta bilden negativ. Jag tror att man måste satsa mer på att nå ut med vad vi faktiskt gör. Jag hade ingen aning om vad Sis var innan jag halkade in på en annons och sökte. Det behöver man förändra om man vill göra något åt kompetensbristen, säger Isabelle Johansson.

Sis har i flera år brottats med svårigheter att rekrytera och behålla personal. Hög personalomsättning, stor andel visstidsanställda och en utsatt arbetsmiljö har gjort att den statliga myndigheten har en stor kompetensutmaning att lösa. Man skulle behöva anställa omkring 500–600 personer årligen till olika roller, berättar Maria Emtfors, kompetensförsörjningschef.

– Vi är inte ensamma om att stå inför den här utmaningen, vi delar den med andra liknande verksamheter i samhället. För att lösa det i ett större perspektiv krävs samverkan mellan olika myndigheter och ett bättre samarbete med utbildningsväsendet, säger hon och fortsätter:

– Vi som myndighet behöver hela tiden synas utåt för att tala om att vi finns och berätta om vårt livsviktiga uppdrag. Samtidigt behöver vi göra ännu mer för att behålla de medarbetare vi har. Det är två olika arbeten som måste ske löpande parallellt, och det tar mycket tid och resurser.

Maria Emtfors, kompetensförsörjningschef på Sis.

"Kompetenshöjningen vi gör nu syftar till att ge våra unga och klienter en tryggare vård."

Maria Emtfors

Som en del i att öka attraktiviteten, ge medarbetarna bättre förutsättningar att klara av yrket och vilja stanna kvar längre lanserade Sis i år sin grundutbildning på nio veckor. Den första kullen är snart färdig med sin utbildning – men blir det fler omgångar?

– Absolut. Våra medarbetare är vår viktigaste resurs och den breda kompetenshöjningen vi nu gör syftar till att ge våra unga och klienter en tryggare vård och våra medarbetare en bättre arbetsmiljö, säger Maria Emtfors.

Samtidigt återstår fortfarande svårigheterna att attrahera kompetens med rätt utbildning. Hur tänker du kring det?

– Historiskt sett har vi rekryterat mycket baserat på utbildningsbakgrund och erfarenhet, men det kan finnas andra vägar att gå för att få en bredare rekryteringsbas. Det finns många som kanske inte svarar upp till kompetenskraven, inte minst personer som står utanför arbetsmarknaden, men som ändå har stor lämplighet för vissa av våra roller.

Gonza, Isabelle och resten av gänget ska snart skiljas åt efter en intensiv höst där de under perioder bott tillsammans på internat för att kunna medverka i utbildningens mer fysiska delar. Och betyget på utbildningen blir tio av tio, enligt Gonza.

– Att jag efter ett år fick chansen att gå den här utbildningen visar att min arbetsplats, min handledare och Sis tror på mig. Det här är helt rätt väg att gå om man vill behålla sin personal.

Gonzalo Flores Briones, behandlingsassistent på Folåsa ungdomshem utanför Linköping.

Pausen är slut och nu är det dags att gå tillbaka till konferensrummet och öva v-formationer; en slags manöver innan ett ingripande sker. Isabelle stapplar i väg på skakiga ben för en sista kraftsamling innan utbildningens slut.

– Det här är ett tecken på att jag måste börja träna!

Therese Johansson

Senaste nytt

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.

Senaste nytt

Kongressbeslut: Fler regionala skyddsombud för små a...

Kongress 2024 Skyddsombudens roll var uppe för debatt un...
25 maj, 2024

Hot mot demokratin i fokus – ”Måste det gå så ...

KONGRESS 2024 Vart är det demokratiska Sverige på väg? D...
24 maj, 2024

Kongressen är i gång – det här ser ombuden fram emot

KONGRESS 2024 84 ombud är på plats på Runö konferenscent...
24 maj, 2024

Hård kritik mot arbetsmiljön på Ivo – ”Raljant ton f...

ARBETSMILJÖ Tystnadskultur, toppstyrning och upplevd p...
22 maj, 2024


Läs även

Debatt: 3 sätt att lösa kompetensbristen i EU

EU-VALET En europeisk talangpool är ett sätt att mö...
23 april, 2024

Alltid redo för uppdrag ute i världen

PORTRÄTT Efter många års arbete i världens konflikt...
19 april, 2024

Debatt: När vi hyllar arbetet trampar vi på de arbet...

DEBATT Jacob Oredsson, hälso- och sjukvårdskurato...
11 april, 2024

Facket: Fler måste kunna få omställningsstudiestöd

OMSTÄLLNING Akademikerförbundet SSR kräver mer pengar ...
9 april, 2024