– Värst var det när vi pratade om analfisting. Fy fan vad folk blev arga. De tyckte att det var sjukt, perverst och att radioprogrammet hade nått botten, säger Robert Jacobsson.
Han sitter på ett kafé i Malmö och berättar om sin första tid som sexualrådgivare och reporter på radioprogrammet Ligga med P3 år 2010. Underarmen pryds av en tatuerad blomma, på överarmen fladdrar fjärilar. Bredvid kaffekoppen ligger en dosa med snus gjort på växtfiber med lakritssmak.
Ligga med P3 var ett av de första återkommande programmen på Sveriges radio som bara handlade om sex och dessutom hade ett genomgående hbtq-perspektiv. Reaktionerna blev starka. Inte minst på internetforumet Flashback där folk pratade om ”homomaffian i P3” och om att ”kulturmarxismen” hade gått för långt. Det var också en och annan småbarnspappa som hörde av sig och menade att deras barn blivit traumatiserade för att Robert Jacobsson sagt kuk och fitta i radio.
Han stoppar in en lakritssnus och säger att reaktionerna kunde vara obehagliga i början. Ibland blev han mörkrädd för människan. Men snart eldade reaktionerna bara på honom ytterligare. Särskilt som många lyssnare också var positiva. Allt från tonåringar till pensionärer hörde av sig med frågor om sex. Robert Jacobsson tycker att det var fint att möta människor och prata om en del av livet som många upplevde som det mest intima.
– Jag hade själv inte fått särskilt bra sexualundervisning i skolan och insåg att stora delar av Sveriges befolkning inte heller fått det. Det fick mig att vilja göra ännu mer. Annars skulle folk gå runt med skamkänslor, inte kunna göra vissa saker med ett öppet sinne och ha ett sämre sexliv.
Robert Jacobsson intresse för sexualitet och sexualupplysning slog rot tidigt.
– Det har varit en lång process. Det handlar bland annat om att jag hade det ganska svårt när jag växte upp som bög, och det har följt mig i mina utbildnings- och yrkesval på olika sätt. Jag gjorde till exempel mitt specialarbete på gymnasiet om homosexualitet. Det har nog varit en stor del av min drivkraft.
Robert Jacobsson lägger armarna om sig själv och lutar sig tillbaka, ändrar ställning och lägger hakan i handen. På underarmen sitter en intatuerad fisk. Han säger att det var svårt att komma ut eftersom det var en homofob stämning på högstadiet i slutet på 1990-talet.
– Och så är det säkert fortfarande, om man tittar på forskningen. Jag upplevde också att hbtq-frågor nästan aldrig diskuterades i medierna. Jag minns när filmen Fucking Åmål kom, i femman eller sexan, att det var så revolutionerande då folk aldrig hade sett något liknande, eftersom man aldrig pratade om det.
I gymnasiet flyttade Robert Jacobsson från Flatbyn utanför Munkedal till Göteborg och pluggade engelska. Han utbildade sig sedan till socionom för att kunna hjälpa människor. Här fick han lära sig om socialpolitik och social förändring. Det gav nya tankar, ett strukturperspektiv på kön, klass och etnicitet – socialpolitiska glasögon som är svåra att ta av när de väl sitter där. Men på utbildningen var det dåligt ställt med genus- och hbtq-perspektiven. De skaffade han själv, genom praktik på RFSL och genom att skriva sin kandidatuppsats om hiv i Kapstaden.
– Efter det ville jag bara jobba med sexualitet. Det handlar om att minoritetsgruppers röster måste bli hörda. Det gäller hbtq-personer, människor som lever med hiv och som på andra sätt avviker från normer.
Det blev en tvåårig masterutbildning i sexologi. Men även här var heteronormativiteten allenarådande och en stor del av litteraturen utgick från ett heterosexuellt perspektiv. Robert Jacobsson säger också att röven var, och är fortfarande, diskriminerad inom sexologin.
– Röven bortprioriteras vetenskapligt, trots att den är fantastisk. Det river upp känslor och många blir provocerade när någon ska in där och peta. Jag tror att det är för att analsex utmanar kuk i fittan-sex. Motståndet mot röven är en stor del
av homofobin, vissa länder har till exempel lagar mot att män har analsex.
Efter examen ansökte Robert Jacobsson om att få jobba med olika forskningsprojekt om sexualitet. Bland annat arbetade han med en undersökning i Berlin som handlade om europeiska män som hade sex med andra män och deras sexualvanor.
Från början hade han inte ens tänkt bli journalist, det var en sexologkollega i Malmö som tipsade Ligga med P3 om honom. De blå ögonen ser glada ut när han berättar om telefonsamtalet med frågan som kom efter anställningsintervjun: ”Vill du börja?” Hur han hyrde en garderob för 500 spänn hos en bekant i Malmö och började pendla från Göteborg.
Genom jobbet fick han möjlighet att ge sexuella minoriteter en röst. Och deras röststyrka har ökat i takt med de sociala mediernas framväxt.
– Sociala medier har förändrat journalistiken. Den är inte längre en megafon och nya röster får höras. Det är enklare för minoritetsgrupper att påverka journalistiken och lättare för journalister att ta del av olika perspektiv. Om du inte kan göra din röst hörd är det extremt svårt att få till sociala förändringar.
I dag jobbar Robert Jacobsson som utvecklingsredaktör för sociala medier på Sveriges radio. Han utbildar journalister och chefer och tar fram utbildningsmaterial. Sexologin får han i stället utlopp för som föreläsare på fritiden. Rövolution är hans eget utbildningsprojekt med föreläsningar om rövens politiska historia, anatomi och hur du har bra analsex.
Han föreläser för skolpersonal,
sjukvårdspersonal, socionomer och allmänheten. Publiken brukar ha dåliga förkunskaper men desto mer lust att lära.
– Det ingår väldigt lite sexualitet i majoriteten av utbildningarna till människovårdande yrken. Sexualiteten är en del av varje människa, det handlar om allt från förmåga till intimitet till kåthet och gränssättning.
Om personal i människovårdande yrken skippar det kan de inte möta patienter och klienter där de är, och kan inte vara ett bra stöd.
Tidigare har Robert Jacobsson bland annat hållit föreställningen Guds bakficka – predikningar på Södra Teatern i Stockholm. Den handlade om hur vi får uttrycka vår sexualitet och hur vi kan bryta oss fria från begränsande normer. I dag skriver han också på en sexhandbok för vuxna som lyfter sexualitetens historia, belyser olika problem och ger konkreta knep.
– Det finns en del sexhandböcker för vuxna internationellt, men det saknas i Sverige. De flesta som finns här riktar sig till ungdomar och handlar om hur du gör när du har sex. Majoriteten av den vuxna befolkningen har kommit förbi det, har en del i bagaget, vet mer om sina sexproblem och behöver mer konkret hjälp.
Det ideella engagemanget har varit av och på i perioder. Ibland tröttnar han helt på sexologin och måste göra något annat ett tag för att samla kraft. Både för att han ofta gör jobbet ideellt på sin fritid, men också på grund av att de gammalmodiga, trögrodda delarna av sexologin dränerar honom på energi.
– Då får jag ladda om och fundera över vad jag vill och hitta min egen plats. Jag pressar inte mig själv med de här sakerna.
Just nu vill Robert Jacobsson arbeta med sociala medierstrategier på radion och ha sexologin vid sidan om, kunna föreläsa och driva den sexuella revolutionen därigenom. Han tror att ideella projekt kan vara en väg att hitta ett jobb.
– Du testar och går mycket på lust snarare än vad en chef säger att du bör göra. Men för vissa kanske det bara känns jobbigt och att kreativiteten dör när en måste driva det själv.
Text: Jennie Aquilonius, Akademikern
Ur magasinet Akademikern nummer 6/2016. Läs hela tidningen i vår blädder-pdf på Akademikern.se
Fler karriärporträtt i Akademikern:
Senaste nytt
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.