Hot mot demokratin i fokus – ”Måste det gå så jävla fort?”

Ungefär 200 personer har samlats på Runö konferenscenter utanför Stockholm för att delta på Akademikerförbundet SSR:s kongress. Första seminariet för dagen handlar om urholkningen av demokratin – hur ska man förstå de politiska beslut som nu fattas i allt snabbare takt?

Medverkande är Göran Sundström, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, Hanna Gerdes, ordförande Civil Rights Defenders, Jonas Wihlstrand, generalsekreterare Sveriges Stadsmissioner och Heike Erkers, ordförande Akademikerförbundet SSR. Moderator är förbundets samhällspolitiska chef Ursula Berge.

– Största hotet mot demokratin är sättet hur beslut fattas på numera. Samtalet kring olika beslut minskar, saker bestäms i slutna rum, till exempel slott, och vad andra tycker är inte så viktigt. Det är ett osvenskt sätt att fatta beslut på. Det finns starka krafter som medvetet går förbi de traditionella beslutsformerna – det måste man vara väldigt uppmärksam på, säger Göran Sundström.

Hanna Gerdes konstaterar att tonen, takten och en tillbakalutad opposition är några av utmaningarna för demokratins utveckling i Sverige.

– Reformtakten oroar mig. Remissförfarandet är otroligt uppsnabbat och till och med i de viktigaste grundlagsfrågorna saknas delaktighet. Dessutom är tonen i det politiska samtalet väldigt rå, det är ett polariserat samtalsklimat med hot, hat och överseende med trollkonton. På allt detta har vi en alldeles för tillbakalutad opposition – det känns som de mest är på semester.

Många av regeringens förslag utreds i snabbspår, något som Sveriges Stadsmissioners generalsekreterare Jonas Wihlstrand erfarit många gånger, berättar han.

– Jag har aldrig svarat på så många remisser och aldrig behövt göra det så snabbt som jag gjort det sista året. Det handlar om väldigt komplexa frågor – måste det gå så jävla fort? Det är summan av alla utredningar, förslag och lagar som oroar mig. Vad blir konserverna om man slår ihop allt?

”Oerhört oroad”

Heike Erkers håller med om att det går för fort, och menar att fackförbundsrörelsen inte är lika delaktiga som förut i utredningsarbetet.

– Jag är oerhört oroad faktiskt. Flera av de lagförslag som skickas på remiss – allt från förslag om visitationszoner till anmälningsplikt – har så kort svarstid att vi inte hinner med. Fackföreningsrörelsen är i mycket mindre grad med i utredningsarbetet. Vi får kalla handen.

Ursula Berge går laget runt i frågan om vad som borde hända här och nu – hur ska vi tänka framåt?

– Det är hårt arbete och pedagogik som gäller här och nu. Populistiska partier kommer med enkla lösningar och förklaringar på komplexa problem. Vi får aldrig sluta lyfta problembilden – det finns inga quick fixes, säger Göran Sundström.

Hanna Gerdes är inne på samma linje och framhåller vikten av att använda sin röst – och att inte bidra till polarisering.

– Tystna inte. Så länge du lever i en demokrati är rösten ditt starkaste vapen. Var en del av lösningen och bidra inte till polariseringen. Man kan tycka väldigt olika men ändå visa respekt för sin meningsmotståndare. Det är vad som särskiljer en demokrat från en icke-demokrat.

Heike Erkers konstaterar att rädslans makt är livsfarlig, och att det är viktigare än någonsin att organisera, mobilisera, demonstrera och agera.

– Gå och rösta i EU-valet, stå upp för linjen att anmälningsplikten bör skrotas i sin helhet – tillåt inga undantag bara för att det inte drabbar just din profession. Vi måste hålla ihop och inte vara rädda för att höja vår röst och protestera.

Hur mycket övervakning tål vi?