Caroline Farberger har levt två liv i ett

Caroline Farberger har levt flera liv i ett. Carl som högpresterande student med dubbel examen från både Handelshögskolan och Chalmers, som kaxig, självsäker chef på väg uppåt i näringslivet, som frimurare med egen vapensköld (riddaren av samvetet) som familjeförsörjare och vd på Ica Försäkring. Och som Caroline, i egen hög person.

Livet följde länge en given kronologi och Carl spelade rollen som man perfekt. Uppfyllde allas förväntningar, checkade alla boxar. Gjorde föräldrarna stolta, de som gav sin son olika i veckopeng beroende på hur bra Carl presterat på proven. Masken satt som gjuten, och om den någon gång skavde drogs bara en högre växel på.

– Det var viktigt att som man gå den raka vägen genom livet. Jag skulle vara duktig i skolan, få bra betyg, gedigen utbildning, göra karriär och ”bli” någon, gifta mig, skaffa barn och bli familjeförsörjare. För då kommer jag få respekten både från mina föräldrar och andra. Så jag bar ständigt den hårda masken.

Redan som barn kände Carl sig annorlunda, insidan stämde inte överens med utsidan. Men i 70-talets Lerum fanns det inga förebilder eller vägledning.

– På den tiden var normerna kring kön stenhårda. Det fanns inget internet för att söka information eller stöd, utan hemma hade vi Bra böckers lexikon, och där stod ingenting om saker som transsexualitet eller könsdysfori. Det var främmande, det fanns inga ord för det.

Dragningen mot det feminina har främst manifesterat sig som en avundsjuka mot kvinnor som fick ”stoppa ner handen i godispåsen” och frossa i kvinnliga uttryck. Men länge förträngde Carl varje impuls att släppa ut kvinnan inom sig.

– Jag var övertygad om att jag då skulle ses som obehaglig och patetisk, någon man tittade ner på. Så jag tryckte tillbaka det genom att göra ännu hårdare manliga saker.

Caroline Farbergers silhuett mot Häggviks skyline. Det är här hon håller till, i ett stort glaskomplex i ett industriområde intill E4:an. Hon är numera ”independent” och arbetar som styrelseproffs och investerare, och föreläser om inkluderande ledarskap både i Sverige och utomlands.

Hon har onekligen en internationell aura, ett självklart sätt att äga rummet. Världsvan, lite sval. Kommer det från åren som man?

– Jag har definitivt ett upparbetat självförtroende utifrån ett manligt manér. Jag har levt nästan hela mitt liv som man, det gör att jag tar för mig på ett sätt som jag kanske inte skulle ha gjort om jag fötts in i den kvinnliga könsrollen.

I nästan femtio år tryckte Carl undan varje känsla av att vilja vara någon annan. Det gick så länge jobbet var i fokus och tankarna var upptagna på annat håll. Det tidiga 90-talets konsultliv med 80-timmarsvecka och stenhård attityd, karriärklättringen på Trygg-Hansa, kärnfamiljsbygget och vd-rollen på nybildade Ica Försäkring.

Det snurrade fort och Carl ville hela tiden uppåt, framåt. När Caroline ser tillbaka blir det tydligt vilken karikatyr av en man hon spelade. Kaxig och full av ego. Arketypiskt manlig i alla sina beteenden. Det gav avtryck även hemma.

– Jag hade fått en bra skjuts i karriären och jag och min fru fastnade väldigt fort i de traditionella könsrollerna. För mig var det viktigt att inte tappa fart i jobbet, och min fru var beredd att offra sin karriär och vara hemma. Efter två år blev hon helt hemmafru, och jag kände bara ”Skönt, nu slipper jag göra avkall på min karriär”. Jag skäms ju väldigt mycket för detta idag.

När Carl närmade sig femtio började masken skava för mycket. Det som pockat inombords sedan barndomen ville slita sig ut. Det gick inte att stoppa längre.

– Jag var livrädd, för om jag skulle släppa ut det så anade jag att det inte skulle gå att trycka tillbaka. Det var som anden i flaskan. Vad skulle hända då? Skulle jag tappa min familj, mitt jobb, skulle omvärlden tappa respekten för mig?

När allt kom omkring spelade det ingen roll. Driften att leva ut sitt sanna jag var överordnat allt annat. Och det gick ju bra. En solskenshistoria, mot alla odds.

– Jag har inte tappat någonting, inte familjemässigt, vänskapsmässigt eller karriärmässigt. Så hur svårt kan det vara? Men jag upplevde resan fram till transitionen som svår, för det fanns ju inga förebilder. Ingen i min position, i det extremt konservativa näringslivet, hade gjort det här innan, det var ett enda stort experiment.

Så hur var det att komma till jobbet på Ica Försäkring den 14 september 2018, första dagen som kvinna? Caroline hade förberett allt in i minsta detalj. Dagens Industri hade ett stort reportage som skulle publiceras samma dag som transitionen. Nu skulle det stora steget tas, i klackar.

– Jag var jättenervös. Jag hade fixat håret hos frissan på morgonen och var oklanderligt klädd i überkorrekt Bossdräkt. Men fram till den här dagen hade jag inte gått i höga klackar i mer än en timme i mitt liv, nu skulle jag gå en hel arbetsdag. Tänk om jag skulle ramla på klacken? Det skulle se för patetiskt ut. Men jag blev mottagen med så mycket värme och kärlek. Det var en fantastisk upplevelse!

Caroline har levt som kvinna i sex år och hunnit växa in i sin nya identitet både privat och yrkesmässigt. De osynliga strukturer som försvårar för kvinnor i näringslivet är nu glasklara för henne – men Carl såg dem inte.