Det finns ingen tillförlitlig statistik som visar att hot mot tjänstepersoner och andra försök till otillåten påverkan förekommer oftare nu än tidigare. Däremot upplever många kommuner att det blivit vanligare, enligt Lisa Pedersens erfarenhet.
Hon är utredare på Brottsförebyggande rådet, Brå, och i sin roll möter hon kommuner som efterfrågar hjälp med att ta fram eller komplettera styrdokument och riktlinjer som rör otillåten påverkan.
Kommunerna har ofta redan hot- och våldsplaner, men vanligtvis behöver man göra tillägg om sådant som handlar om mer subtila påverkansförsök, säger hon.
– I mitt arbete håller jag också workshops med medarbetare och chefer där de får prata om otillåten påverkan. Det handlar kanske inte så mycket om att kommunerna behöver jobba på ett annorlunda sätt, utan om att chefer och medarbetare ska kunna titta på händelser och situationer med de glasögonen. Jag brukar förmedla att den viktigaste vaccinationen mot otillåten påverkan är att ha ett öppet samtalsklimat, att det finns en trygghet i att prata om de här sakerna, att man berättar vad man är med om så att det inte skapas en självcensur eller tystnadskultur.
Regeringen har lyft otillåten påverkan mot kommunala verksamheter som ett systemhotande demokratiproblem och Brå har nu i uppdrag att ta fram ett metodstöd riktat till kommunala förvaltningar och bolag, som handlar om hur man kan jobba med frågan.
– Kommunala verksamheter har inte tagit höjd för den här problematiken på samma sätt som statliga myndigheter, framför allt kanske de rättsvårdande myndigheterna, har gjort. Våra offentliga förvaltningar, i synnerhet många kommunala förvaltningar, utgår ju ifrån att ge service. Verksamheten är byggd på tillit till våra invånare. Det ska den naturligtvis fortsätta att vara, men för att behålla tillit och förtroende från medborgarna behöver vi också se till att våra skattepengar går till rätt saker.
Lisa Pedersens främsta råd till anställda som stöter på påverkansförsök – som är osäkra på vad de varit med om eller har en dålig magkänsla – är att prata om det med chefen och kollegorna.
– Människor vill göra ett bra jobb, alla vill vara professionella. Känner man då att man på grund av obehag eller rädsla börjar bete sig annorlunda eller frångå rutiner, så kan det vara förknippat med en hel del skuld och skam. Att prata om det kan vara ett sätt att lyfta av det, och i stället börja bygga en organisation med motståndskraft.
Läs mer:
”Hot att ta sitt eget liv om man inte får bifall förekommer”
Aspiranten: ”Många vill försöka påverka poliser”
Senaste nytt
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.