Spaning: Solo på giget?

Matlevererande cykelbud och den nya generationens taxitjänst har blivit symboler för den nya gigekonomin. Men till giggare räknas även frilansare, tillfälligt anställda, konsulter och extrajobbare som utför högkvalificerade uppdrag inom ett stort antal branscher.
En undersökning som gjorts på initiativ av de fackliga akademikerorganisationerna i Norden visar att många akademiker är öppna för att utöva sin profession på andra sätt en genom en traditionell anställning. I Sverige finns till exempel den digitala administrativa plattformen Ahum.se för psykoterapeuter som vill gigga. Och från Trygghetsrådets sida förutspår man att gig-manager, alltså någon som hjälper giggare att få en hållbar arbetstillvaro, kan bli ett framtidsyrke för exempelvis beteendevetare.

Den som söker finner ett stort antal tidningsartiklar som deklarerar att det här är ett fenomen på stark uppgång. Guldklockornas tid är förbi och snart är 9–5 ett minne blott, heter det. Men stämmer verkligen den bilden?
Siffror som anger hur många som arbetar inom gigekonomin skiljer sig mycket åt beroende på vem som presenterar dem. En ofta citerad rapport från McKinsey global institute från 2016 säger till exempel att 28 procent av svenskarna har någon form av gigjobb.
Samtidigt visar Arbetsmarknadsekonomiska rådets rapport ”Olika vägar till jobb” från 2018 att bemannings- och egenanställningarna visserligen har ökat något, men att de fortfarande bara står för 2 procent av sysselsättningen. Tvärtemot vad som ofta påstås har atypiska anställningsformer, däribland eget företagande, inte ökat nämnvärt under det senaste decenniet.
Andreas Bergh är välfärdsforskare vid Ekonomihögskolan i Lund och Institutet för näringslivsforskning. Han instämmer i bilden av gigekonomin som marginellt fenomen.
– Men vi har lämnat en arbetsmarknad som domineras av guldklockor och fasta anställningar. Att i större utsträckning använda timvikarier och tillfälliga anställningar är en trend som har pågått under lång tid, säger han.
Andreas Bergh menar att gigekonomin är ett fenomen som bara kommer att växa.
– Tekniken kommer sannolikt att fortsätta att utvecklas, vilket betyder att fler och fler tjänster blir möjliga och lönsamma att gigga kring. Dessutom tror jag inte att arbetsgivares behov av flexibilitet kommer att minska.

Särskilt män och unga är positivt inställda, enligt SEB:s rapport Välfärdsbarometern 2018, som undersökte attityder till gigjobb. Lockelsen ligger främst i möjligheterna att byta arbete och karriär. Tre av fyra anser att giggande är ett sätt att leva det liv man vill ha.
Samtidigt lyfter flera av dem som själva vill gigga fram nackdelar som lägre pension och sämre ersättning vid sjukdom, föräldraledighet och arbetslöshet. Samma undersökning visar också att det främst är höginkomsttagare som anser att de har goda förutsättningar att arbeta som frilans. I den gruppen kan giggande antas vara något som individen eftersträvar, snarare än det enda alternativet för att få in en fot på arbetsmarknaden.

Kritiken mot gigekonomin handlar om just de otrygga arbetsvillkoren. Anna Kopparberg som är projektledare på Sacos kommunikationsavdelning säger att eftersom fenomenet fortfarande är nytt och inte särskilt omfattande är det svårt att säga exakt vart det kommer att ta vägen. Därför bör man inte rusa iväg och ändra lagstiftningen nu, men generellt behöver socialförsäkringssystemen ses över, tycker hon.
– Oavsett om det handlar om giggare, egenföretagare eller personer som på andra sätt inte faller in i den vanliga tillsvidareanställningen så har det visat sig att systemen inte riktigt fungerar när det gäller exempelvis a-kassa och föräldraförsäkring.
Från Sacos sida anser man det viktigt att de fackliga akademikerorganisationerna tecknar kollektivavtal med gigarbetsgivare i de fall det är möjligt. Man behöver också fundera på hur facket på bästa sätt kan stötta giggare.
– Vi vill inte gå in och recensera våra medlemmars sätt att utöva sitt yrke, utan mer komma med råd kring vad man bör fundera på om man tar den här typen av uppdrag, när det gäller till exempel pension.
Arbetsmiljöfrågor kommer också att bli viktiga.
– Är det en anställning får vi trycka på att arbetsgivaren tar sitt ansvar, är det inte det behöver kanske individen mer stöd från sitt fackförbund så att hen får en rimlig arbetsmiljö och kan få ett långt arbetsliv, säger Anna Kopparberg.

Arbetsförmedlingen startade nyligen Jobtech gig som en del i regeringsuppdraget att skapa en digital infrastruktur för den svenska arbetsmarknaden. Sektionen ska arbeta för att främja en hållbar utveckling av gigekonomin i Sverige.
Lisa Hemph arbetar inom Jobtech gig och berättar att gruppen utgår från tre olika faktorer. Den första handlar om maktbalansen mellan uppdragstagaren och plattformen, den andra om hur trygghetssystemet kan anpassas för att även täcka in giggaren. Den tredje rör det livslånga lärandet – vem ska ansvara för ens kompetensutveckling när man giggar?
– För att gigekonomin ska bli hållbar måste samhället jobba med alla de här delarna, säger hon.
Det finns tecken på att gigekonomin kommer att växa, och då vill man från Arbetsförmedlingens sida vara förberedd.
– I dagsläget förmedlar vi inga gigjobb inom Arbetsförmedlingen.
Men om det visar sig bli ett hållbart sätt att arbeta, med schyssta villkor, ser jag inga hinder för att vi kommer att förmedla den typen av jobb på till exempel Platsbanken framöver, säger Lisa Hemph.