Arbetet inom programmering är omfattande, kvinnor kan välja bland olika arbetsplatser och kan förflytta sig i datavärlden, dock i en mansdominerad bransch. De arbetar många gånger som ensam kvinna i en ojämställd och ojämlik arbetsmiljö. Även om flera studier pekar på att jämställdhet är lönsamt för organisationer och samhället är kvinnor underrepresenterade i tech-industri.
Jag fick kontakt med två kvinnor som jobbar i techbranschen; Gabriela från Skottland och Carina från Argentina. Båda är dataingenjörer.
Gabriela har arbetat i Japan och Tyskland. I Japan kände hon sig visserligen välkommen av andra kvinnor inom informationsteknik. ”Det var ändå en extremt sexistisk miljö där kvinnor var tvungna att anpassa sig till fördefinierade klädkoder på arbetsplatsen”. De ignorerades, förringades och gjordes till åtlöje av sina manliga kollegor. I Tyskland arbetade Gabriela med mjukvaruutveckling i ett multinationellt företag på en resursstark forskningsanläggning. Både i Japan och Tyskland präglades arbetslivet av ensamhet, hon möttes av tvivel och fördomar. De ofördelaktiga arbetsvillkoren har format Gabriela och bidragit till hennes personliga och yrkesmässiga utveckling. Nu arbetar hon för att förbättra metoder inom informationsteknik så att kvinnor, ickebinära och queer-personer får bättre arbetsvillkor och förstår att de inte är ensamma, att de kan få stöd och kan lyckas.
Carina har jobbat bland annat i Argentina, Portugal och USA på multinationella och startupföretag som utvecklar produkter för internationella marknaden. Hon har haft en enklare resa i tech-industri, men har liknande erfarenhet kring systemutvecklingsföretag med homogen kultur och av att vara ensam kvinna på en arbetsplats. Att bryta mot normer, att hantera nedlåtande skämt och kommentarer riktade mot kvinnor är inte enkelt, det är bara tröttsamt. Carina upplevde workshopen väldigt stimulerande i kvinnogemenskap med stora möjligheter att utöka sitt kontaktnät. Oavsett var hon befinner sig kan hon kommunicera med övriga kvinnor, dela kunskap och utbyta information i den digitala världen. Att kunna designa en databas med information som relaterar till deras ämnesområden är smart och användbart, tänker jag.
Jag fick kontakt med dem på tåget på väg till Stockholm när de hade varit i Hälsingland tillsammans med andra kvinnor i en workshop om artificiell intelligens, för att utforska potentialen och fallgropar i maskininlärning, ett område inom artificiell intelligens. Carina arbetar i Spanien. Gabriela arbetar med mjukvaruutveckling i Sverige. Hon vill fördjupa sig inom data designprocess för sina framtida arbetsprojekt och ser workshopen som ett viktigt utrymme med fokus på och för kvinnor.
Jag får även kontakt även med Sara, en av mentorerna i workshopen. Sara är data scientist, och arbetar med datakvalitet kring autonoma fordon i Göteborg. Hon är en del av frivilligorganisationen Pinkprogrammering som strävar efter en jämställd tech-industri genom att öka antalet kvinnliga programmerare. Pinkprogrammering fokuserar på att motarbeta normer i en bransch som är ojämlik. Sara strävar efter en transparent maskinininlärningsmodell. Det känns tryggt att veta att det i Sverige finns små oaser som vänder sig till kvinnor och kvinnoidentifierade personer.
Carina lyfter fram ett kontroversiellt ämne: Fördomar inom artificiell intelligens: Algoritmen känner igen människor genom bildanalys av ett foto på en man och en kvinna, båda läkare i det här fallet. När fotot på mannen visas upptäcker algoritmen att han är läkare, när fotot på kvinnan visas säger algoritmen att hon är sjuksköterska. Algoritmen känner inte igen kvinnan som också är läkare, det betyder helt enkelt att kvinnans status degraderas. ”Artificiellt intelligenssystem kan forma fördomar när datasystemet är ofullständigt eller inte lyckats vara opartiskt eller objektivt”. Den data som programmet använder för sin inlärning kommer från mänsklig designprocess, därför kan det finnas risk att diskriminerande eller rasistiska faktorer byggs in i tekniken och bedömningsprocesser kan missgynna vissa människor eller grupper.
Det finns tyvärr inte en jämställd tech-industri. I en mansdominerad bransch saknas jämställdhet, män bekräftar varandra och kvinnor underordnas och missgynnas. Manliga normer och fördomar minskar kvinnors möjligheter att påverka, de exkluderas i verksamheten, känner sig åsidosatta och upplever ensamhet. Det är skrämmande för kvinnor att veta att de redan från början är i underläge oberoende av arbetsplats.
Jag har svårt att förstå dagens utveckling inom jämställdhet. I dag arbetar kvinnor lika mycket som män, men makt och resurser på arbetsplatser är fortfarande ojämnt fördelat. Hur kan vi hantera strukturella barriärer som sätter hinder för jämställdhet? Strategier för ett jämställt arbetsliv och strävan att attrahera fler kvinnor till techindustrin är i ojämn takt med hur målet ska uppnås. Jag undrar om det inte är dags att se över jämställdhetskonceptet och finna förutsättningar för en tydlig arbetsmodell som lever upp till kvinnors kompetens.
Senaste nytt
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.