Gav regeringsförklaringen några glädjande besked?
– Det positiva är att regeringen låter Jämställdhetsmyndigheten vara kvar. Vi ser också att det finns ett antal förslag inom det socialpolitiska området som är positiva, bland annat frågan om LSS. Det är bra att det slås fast i regeringsförklaringen att rätten till egenvård, andning och sondmatning ska återställas, säger Heike Erkers.
Vilka är de största utmaningarna framöver enligt dig?
– Den största frågan är att regeringen vill se över arbetsrätten och turordningen i Las. Här är det viktigt att vi som parter får fortsätta äga frågan. Det är lätt att bli upprörd över att politiken vill villkora arbetet genom att hävda att om inte parterna löser saken så går politiken in. Det är en radikal förändring av hur vi hanterar den svenska modellen och parternas arbete, vilket skär i hjärtat.
– En annan utmaning är frågan om svensk arbetsmarknadspolitik och Arbetsförmedlingens framtid. Riksdagen har tillsatt en utredning som ska se över Arbetsförmedlingen och vi vill att regeringen ska vänta med att ta beslut i frågan tills utredningen är klar. Jag tycker att man har en enögd negativ bild av Arbetsförmedlingens verksamhet och en tilltro till att marknaden ska lösa saken. Vi ställer oss ifrågasättande till det.
Hur kommer vanliga anställda att märka av utmaningarna under den kommande mandatperiod?
– I dagsläget kommer enskilda medlemmar inte märka något av att den fackpolitiska kartan i viss mån skrivs om utifrån politiska initiativ. Däremot behöver vi som förbund på nationell och lokal nivå mobilisera oss och höja rösterna. Svensk fackföreningsrörelse behöver också samordna sig, säger Heike Erkers.
Text: Stina Loman.
