Digitala stämpelklockor. GPS-spårare. Stegräknare. Passerkort som inte bara öppnar dörrar, utan också registrerar allt du gör. Aktivitetsarmband som avläser ditt sinnestillstånd och kopplar det till produktionen. På marknaden dyker det ständigt upp nya mätverktyg för arbetslivet, det ena mer intrikat än det andra och nu blir de allt vanligare i tjänstemannayrken.
Vad hände egentligen med det ”gränslösa arbetslivet”?
– Det här är den sida av myntet som man inte nämner när man pratar om den ökade friheten för anställda. ”Du kan jobba varifrån du vill, du kan sitta på Starbucks”, heter det. Men vad man inte tillägger är att vartenda tangenttryck du gör där på Starbucks räknas, säger Jonas Söderström på InUse, ett företag som jobbar med användbarhet och interaktionsdesign inom IT.
Visst finns det många fördelar med den här typen av digital HR. Den kan effektivisera och underlätta arbetet både för chefer och medarbetare. Samtidigt har mätverktygen mött kritik, särskilt för att hota självständigheten och integriteten i arbetet.
– Vissa säger: ”Jag har ingenting att dölja.” Men det är precis vad diktatorer i alla tider velat att folk ska säga. Det är en farlig utveckling. När informationen finns där kan den missbrukas, säger Jonas Söderström.
Så hur gör man då som arbetsgivare för att inte medarbetarna, trots teknikens goda syfte, ska känna sig övervakade och överdrivet kontrollerade?
Fastighetsbolaget Vasakronan funderade mycket på det när de för ett par år sedan investerade i en app som visar var i det aktivitetsbaserade kontoret alla medarbetare befinner sig. Syftet är att det ska vara enkelt att hitta varandra. Medarbetarna bestämmer själva när de vill vara synliga eller osynliga. Och så fort de lämnar kontoret blir de bortkopplade. Samma sak om de går in i vilrummet eller på toaletten.
Att man skulle kunna känna ett socialt tryck på sig att vara synlig, tror inte Cecilia Söderström, HR-chef.
– Vi är ett företag på 110 personer, så det är ju inte jättemånga. Det är ganska enkelt att hitta varandra ändå. Men det här förenklar, säger hon.
Enligt Cecilia Söderström är det ingen på Vasakronan som haft invändningar mot den nya tekniken trots att appen, som är kopplad till GPS-funktionen i telefonen, skulle kunna avslöja mycket mer information om användaren än var den befinner sig under arbetstid.
Kanske beror det på att medarbetarna var med på förändringen från första början.
– Vi involverade dem tidigt i informationsträffar och förde samtal med facken för att göra klart vad appen skulle tjäna till.
Enligt Bengt Sandblad, professor emeritus i människa-datorinteraktion på Uppsala universitet, är den här biten central för att nya IT-system ska få ett positivt bemötande.
– Forskningen visar att det är avgörande att medarbetarna förstår varför den nya tekniken införs och att man känner sig delaktig i processen. Det finns många exempel där man till och med har accepterat försämringar för sig själv, om man samtidigt har insett att det innebär förbättringar för verksamheten i stort.
Dessvärre är svenska arbetsgivare usla på att involvera medarbetarna i digitala förändringar, menar Bengt Sandblad. Vissa fackförbund har gjort undersökningar där de, i samband med att motparten infört nya IT-system, frågat sina medlemmar om de förstår vad som görs, varför det görs och om det känner sig delaktiga. Med förödande resultat.
– När man gör förändringar i lokalen eller i arbetsorganisationer är man väldigt noga med att förankra det. Men när det kommer till IT glömmer man ofta bort det. Jag tror att det beror på att cheferna själva inte alltid riktigt begriper vad som händer. Man tänker att det där får IT-avdelningen ta hand om.
Jonas Söderström på InUse har sett att fokuseringen på mätbara data många gånger är bortkastade resurser. Den information som man får fram är oftast trivial.
På ett sjukhus i Florida försågs sjuksköterskorna med bärbara GPS-spårare. När analytikerna sedan undersökte hur dessa rörde sig upptäckte man ett ”märkligt mönster”: sjuksköterskorna sprang fram och tillbaka mellan helt olika delar av sjukhuset. Anledningen: Medicinförråden låg långt från vårdavdelningarna. Slutsatsen: Man kanske skulle flytta på förråden.
– Det här visar hur digitaliseringen av arbetslivet hotar att rikta fokus åt fel håll. Hade man bara frågat sjuksköterskorna hade man sluppit allt detta tidsödande arbete med algoritmer. Risken finns dessutom att tilliten minskar på arbetsplatserna. Om de anställda känner att företaget inte litar på dem, litar de inte heller på företaget.
Samtidigt ser Jonas Söderström också möjligheter i mätverktygen. De anställda själva skulle kunna ta kommandot över dem.
– Siffror funkar. De får chefer att lyssna. Om sjuksköterskorna på det här sjukhuset i Florida hade fått tillgång till sifforna från sina GPS-spårare hade de kunnat ta dem till cheferna och säga: ”Vi går så och så många steg i onödan varje dag. Vad säger ni om det?”
Text: Tim Andersson, Akademikern
Ur magasinet Akademikern nummer 5/2016. Läs hela tidningen i vår blädder-pdf på Akademikern.se
Fler trendspaningar i Akademikern:
Senaste nytt
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.