Simon Vinge: ”Jag saknar EU-politik på hemmaplan”

Drygt en vecka efter valet är det fortfarande högst oklart hur den politiska kartan i EU kommer att se ut de kommande åren. Allt hänger på vilka partigrupper som väljer att samarbeta med varandra.

En sak är dock klar: Den massiva framgång för ytterhögern som förutspåddes blev inte verklighet.

– Den går framåt, och att den får ökad makt är oroväckande när kommissionen ska förhandla om lagförslag. Man ska komma ihåg att facket är en huvudfiende för många av de här partierna. Men samtidigt verkar Ursula von der Leyen kunna behålla sin koalition, som inte har rubbats så mycket, så på kort sikt kanske det inte får så stora konsekvenser som vi var oroliga för, säger Simon Vinge, chefsekonom på Akademikerförbundet SSR.

Hur påverkas de svenska fackförbunden av att extremhögern trots allt går framåt?

– EU styrs i praktiken av två länder, Tyskland och Frankrike, och där har två partier på den yttersta högerkanten fått stort inflytande: AFD och Le Pens Nationell samling. Det kan få stora effekter för oss, eftersom de här länderna sätter spelreglerna för hela unionen. Mycket i Sverige styrs trots allt av EU-lagstiftning.

Exakt hur valresultatet kommer att påverka lagstiftningen kring sådant som arbetsmiljö och arbetsvillkor är för tidigt att sia om, säger Simon Vinge. Han gissar dock att vi inte kommer att se några omvälvande förändringar. För det första är parlamentets makt begränsad – det är i kommissionen de viktiga besluten tas.

För det andra är viktiga direktiv redan klubbade, säger han, och det ska mycket till för att de ska rivas upp.

– De processerna kommer att rulla på. Vi har en femårsperiod framför oss då de kommer att dundra igenom. Och det talar för att det kanske inte kommer att hända så mycket.

Ett sådant direktiv gäller minimilöner på europeisk nivå. Ett annat är det så kallade lönetransparensdirektivet, som syftar till att minska löneskillnaderna mellan könen.

De svenska fackförbunden har varit kritiska till båda, eftersom de, trots de goda avsikterna, riskerar att ingripa i den svenska arbetsmarknadsmodellen genom att påverka innehållet i kollektivavtal, där lönevillkoren återfinns.

– De här direktiven kommer att bli av, vad jag förstår, men exakt vad det innebär för oss är fortfarande osäkert. Man har utlovat undantag, men risken är att vi får domar från EU-domstolen som ändå blir ett problem för vår arbetsmarknadsmodell.

Akademikerförbundet SSR och andra svenska fackförbund får ofta kritik från sina fackliga samarbetspartners i Europa för sin inställning i de här frågorna, berättar Simon Vinge.

– Vi måste förklara för dem att vi riskerar sättet vi jobbar på, som är mer förhandlingsvägen än lagstiftning. Vi riskerar att få domstolsprejudikat om saker som vi förhandlar om, och varför ska vi då förhandla överhuvudtaget? Då har vi tappat vår usp.

Hamnar Sverige och de svenska fackförbunden på samma sida som extremhögern i de här frågorna?

– Jag vet faktiskt inte exakt hur de har röstat när det gäller de här direktiven, men generellt vill de ju ha bort EU från lagstiftningen. Det kan ibland bli sådana paradoxala effekter, tyvärr. Det är ett tråkigt sällskap att hamna i.

Har du någon kommentar om det svenska valresultatet?

– Det hände inte så mycket, ett mandat flyttades. Ingen har väl skäl att vara riktigt nöjd, eller? Och jag tycker inte heller att någon hade någon riktig EU-politik, det är svårt att säga var skiljelinjerna stod mellan partierna. Jag saknar EU-politik på hemmaplan – det är en massa stora frågor som ska avgöras i Europa.