Samisk specialistkompetens en viktig resurs

Under 2014 antogs en ny global definition av socialt arbete av de två världsfederationerna, International Federation of Social Workers (IFSW) och International Association of Schools of Social Work (IASSW). En av de viktigaste förändringarna är ett erkännande av betydelsen av urfolkens kunskap, värderingar och sätt att överföra kunskap, något som historiskt sett nedvärderats eller förbisetts. Den nya definitionen uppmanar till att ”gottgöra tidigare västerländsk vetenskaplig kolonialism” genom att lyssna på och lära av ursprungsfolk.

Kulturrelevanta alternativ

Detta öppnar för nya möjligheter för samer i Sverige, tror Margaretha Uttjek, universitetslektor i socialt arbete vid Umeå universitet och aktiv i ett flertal samiska nätverk och projekt, samt i en samisk kvinnoorganisation. Framför allt för att på ett tydligare sätt ta hänsyn till samers behov och önskemål som ett urfolk med särskilda grundlagsskyddade rättigheter. Och det ger ett lyft för både hjälpsökande och professionen i stort, menar Margaretha Uttjek.

– Den service som finns idag på olika nivåer är ju tillgänglig för alla, även för samer. Men vi vet att det finns utsatta samer som undviker att uppsöka svenska myndigheter och att många efterfrågar alternativ som är kulturrelevanta. Det bör finnas en möjlighet att få hjälp av någon med inifrånkunskap om den samiska kulturen, säger hon.

Koloniala strukturer

Det kan handla om att få träffa en samisk socialsekreterare, att kunna vända sig till en samisk kvinnojour eller att få prata med en samisk kurator. Mycket av den samiska kulturen och traditionen har överförts muntligt och det är viktigt att det svenska samhället tar hänsyn till det, säger Margaretha Uttjek.

– En stor del av inifrånkunskapen kan man inte läsa sig till. Det finns inga kurser som täcker den typen av kunskap. Det sociala arbetets praktik i Sverige bygger på teorier och kunskap som är utvecklade i västvärlden som bygger på andra strukturer, ett annat språkbruk och ett kolonialt samhälle. Det är inte anpassat efter det samiska samhället.

Brist på forskning

I en FN-rapport om rätten till hälsa från 2007 riktades skarp kritik mot den svenska regeringen för att den saknar en nationell hälsopolitik för samer. Rapporten konstaterar att bristen på forskning och kunskap om samernas hälsa är ”bekymmersam” och rekommenderar Sverige att etablera ett särskilt samiskt forskningscenter för vård och hälsa, samt att utveckla möjligheterna till vård och information på samiska. Åtta år efter rapporten finns fortfarande inget samiskt hälsocenter. Västerbottens läns landsting ansökte 2013 om att inrätta ett i länet, men har ännu inte fått något besked från regeringen, och Margaretha Uttjek och hennes kollegor fortsätter att arbeta för att centret ska bli verklighet.

"Vi är en tillgång"

Även om samernas hälsa i mångt och mycket inte skiljer sig från majoritetsbefolkningen finns det vissa områden med ökad ohälsa. Till exempel har renskötande samer en högre nivå när det gäller ångest och depression, och en överdödlighet i självmord. Margaretha Uttjek har under många år arbetat för att inrätta en samisk jourtelefonlinje via Sametinget. Och med den nya definitionen för socialt arbete i ryggen hoppas hon att myndigheterna ska få upp ögonen för att samisk kunskap är en resurs – väl värd att betala extra för.

– Vi är en tillgång och inte ett problem, vilket vi har betraktats som av grupper och individer under lång tid i historien. Med stöd i den nya definitionen hoppas jag att man ser att personer med inifrånkunskap om det samiska samhället är specialister, att man efterfrågar den kunskapen, och att dessa personer också avlönas därefter, säger Margaretha Uttjek.   

Inget särintresse

Som forskare utgår hon ifrån att den nya definitionen också kommer att påverka den akademiska världen. Däribland att teorier och forskningsprojekt utvecklade av samer ges mer utrymme, men också att samer med vetenskaplig bakgrund i större utsträckning ska vara med och bedöma och handleda projekt kopplade till det samiska samhället.

– Jag hoppas att man kommer att se samer som resurser i utvecklingen av hur det sociala arbetet ska se ut, men också att man anställer samer på platser där man vet att det är efterfrågat. Urfolk ska vara med i utvecklingen, inte vara ett särintresse eller en underkategori.

Ylva Mossing