Nu landar specialistsocionomerna

Under 2014 organiserade Falu kommun om socialtjänsten. Barn och familjesektionen delades in i åtta enheter och ett par av dem fick två gruppledare som fungerar som specialister. De handlägger inte egna ärenden utan har ärendeansvar och fungerar som expertstöd för gruppens tolv handläggare. 

Socialsekreteraren Anna-Brita Lindberg är en av dem som sedan snart ett år arbetar som specialist i Falun. Hon konstaterar att eftersom de har en så stor omsättning på handläggare är många av dem som jobbar i gruppen väldigt nya.

– De behöver mycket stöd vilket enhetscheferna inte hann med tidigare. Vissa handläggare har jag en bokad tid med varje vecka. De ska inte sitta med ångesten och kanske känna att de inte har koll, säger Anna-Brita Lindberg. 

Falun är en av flera kommuner som den senaste tiden infört specialisttjänster inom barn- och ungdom. Även Umeå, Gävle, Flen, Sundsvall och Bollnäs satsar på detta. 

Det här är en utveckling som Akademikerförbundet SSR driver på. Tanken är att erfarna socialarbetare med vidareutbildning på magisternivå inom barnområdet ska få en stödjande roll som specialistsocionomer. Rollen ger både högre lön och större ansvar, utan att de blir chefer. Specialistsocionomen handleder kollegor i mer komplicerade barnavårdsärenden och ansvarar också för en evidensbaserad praktik och lokalt utvecklingsarbete. 

Tanken är att införa en nationell titel som alla vet vad den innebär. 

– Personalomsättningen är ett jätteproblem i kommunerna. De med erfarenhet väljer bort myndighetsutövningen så fort de kan. Men när de unga inte har någon att luta sig mot försvinner snart de också. Tjänsten som specialistsocionom blir ett sätt
att få erfarna att stanna kvar och utvecklas, utan att de behöver bli chefer, säger Titti Fränkel, utvecklingschef för socialt arbete på Akademikerförbundet SSR.

Drömscenariot från Akademiker-förbundet SSR:s sida är att varje arbetsplats i framtiden har minst en specialistsocionom och att de kan bilda nätverk där de delar erfarenheter och inspirerar varandra. 

– Men alla kommuner har inte samma förutsättningar, därför kommer det se lite olika ut runt om i landet. Riktigt små kommuner kanske kan dela på en specialistsocionom, säger Titti Fränkel. 

I Umeå började i höstas fem medarbetare jobba som specialister inom individ- och familjeomsorg unga. Alla har minst sju års yrkeserfarenhet och tre av dem arbetar med introduktion av nya medarbetare. 

– Av våra 28 socialsekreterare är 18 helt nya på vår utredningsenhet. Får de en bra introduktion hoppas vi att fler ska stanna. Det är både en arbetsmiljöfråga och en trygghet för våra klienter som inte behöver träffa nya socialsekreterare hela tiden, säger enhetschefen Annette Forsberg. 

Parallellt inför Umeå också en kompetenstrappa med fyra steg. Enligt den ska de nyanställda under sitt första anställningsår gå från att vara medhandläggare till att kunna arbeta självständigt med ordinarie handläggning. Under tiden ska den introduktionsansvarige specialisten finnas med som stöd. 

– Just nu håller vi på att formalisera hur uppdragen ska fungera i praktiken, säger Annette Forsberg. 

I Falun har man varit igång lite längre och fått känna på hur verkligheten ibland krockar med ambitionerna. De ville rekrytera specialister som uppfyllde de nationella kriterier som tagits fram för specialistsocionomer, men det visade sig helt enkelt för svårt. I dagsläget är en av tjänsterna tillsatt med en konsult. Därför har kommunen inte bestämt om de ska använda titeln specialistsocionom. 

– Vår specialistfunktion liknar den som beskrivits nationellt, men vi kan inte låsa oss till de kompetenskraven. De personer vi vill ha är inte nödvändigtvis ute och söker jobb, säger Magnus Nordahl, sektionschef på socialförvaltningen i Falu kommun.

Även innehållet i tjänsten har ännu inte blivit riktigt som planerat. Eftersom barn- och familjesektionen har vakanta handläggartjänster har specialisten Anna-Brita Lindberg fortfarande kvar åtta ärenden med placerade barn. Dessutom kommer nya ärenden i snabbare takt än de hinner hantera och fördela till handläggarna. I mellanperioden ligger ärendeansvaret hos Anna-Brita Lindberg och de andra gruppledarna. Det innebär en hel del skydds- och ärendehandläggning även för dem.  

– Det är roligt att se att jag gör nytta som gruppledare. Vi har blivit ännu bättre på att göra utredningar. Men man blir väldigt splittrad av att behöva ha egna ärenden, konstaterar hon. 

Flera aktörer ser med intresse på kommunernas försök med specialisttjänster. På Sveriges kommuner och landsting ser man möjligheten till professionell utveckling som en viktig del i kommunernas arbete med kompetensförsörjning. Hur det ska göras lämnar man dock till varje kommun att avgöra. 

Än kommer det att dröja innan vi vet om specialisttjänster är ett bra sätt att få bukt med personalomsättningen. Strax före jul blev det klart att arbetet kommer följas upp i ett forskningsprojekt i Ersta Sköndal högskolas regi. Ambitionen är att uppföljningen ska pågå under flera år. 

– Vi vill se hur det fungerar både för de som arbetar i tjänsterna och för organisationen. Tanken är att vi även ska bidra med kunskapsunderlag under tiden tjänsterna utvecklas, säger Magnus Karlsson, docent vid Ersta Sköndal Högskola.   

Text: Annika Larsson

Ur magasinet Akademikern nr 1/2016. Läs hela temat i vår blädder-pdf på Akademikern.se