Kritik mot förslag om tolkavgifter

Redan i Tidöavtalet slogs det fast att rätten till offentligt finansierad tolk ska begränsas och att utgångspunkten ska vara att den enskilde ska betala för tolktjänster. Tidöpartierna var överens om att överväga en avgift för nyanlända en viss tid efter att de fått uppehållstillstånd.

Det har alltså dröjt över två år sedan Tidöavtalet presenterades utan att det har lett till något lagförslag. Men i veckan väntas direktiven till en ny utredning om tolkavgifter presenteras. Enligt Sveriges Radio är Tidöpartierna överens om att tolkavgifter ska införas för invandrare. De nationella minoriteterna ska undantas liksom teckenspråkstolk och skrivtolk. Undantag kan också införas i vården och rättsväsendet och eventuellt när det handlar om barn eller i särskilt ömmande eller akuta situationer, erfar radion.

Kritikerna befarar att tolkavgifter skulle förvärra det utanförskap som redan finns och att gapet mellan vissa grupper och myndigheter skulle bli djupare.

– Socialtjänsten bör inte omfattas av avgiften för tolk. Det omkullkastar hela idén med den nya socialtjänstlagen som går ut på att vi ska jobba tidigt och förebyggande, säger Heike Erkers, ordförande i Akademikerförbundet SSR.

”Svårare nå barn som behöver hjälp snabbt”

Förbundet varnar för att en avgift för tolk skulle leda till att folk låter bli att kontakta myndigheter i ett tidigt skede.

– Om samhället inte kommer in tidigt, kommer vi inte att nå de barn som behöver hjälp snabbt, säger hon.

– Socialtjänsten är redan i dag en väldigt utsatt myndighet till följd av desinformationskampanjen och med en arbetsmiljö som präglas av hot och hat. Det är viktigt att bygga upp tillit och förtroende för myndigheten. Att då införa tolkavgifter leder inte till att socialtjänsten kan göra allt i sin makt för att förhindra desinformation.

Även när det gäller Arbetsförmedlingen skulle tolkavgifter försvåra för myndigheten att göra sitt jobb då myndigheten använder tolkar för att hjälpa människor till sina första jobb, konstaterar Heike Erkers.

– Arbetsförmedlingen ska se till att arbetsmarknaden har tillgång till arbetskraft. I dag har vi arbetskraftsbrist och en del handlar om att sätta in rätt utbildningsinsatser till rätt personer. Då behövs tolk.

”Strider mot likabehandlingsprincipen”

Kritik förs fram från flera håll. Människorättsorganisationen Civil Rights Defenders varnar för att tolkavgifter skulle försvåra livet för en redan utsatt grupp.

– Vi välkomnar att vården och rättsväsendet verkar undantas, säger Abdi Hassan, jurist på Civil Rights Defenders.

– Men tolkavgifter är olämpliga, tycker vi. De strider mot likabehandlingsprincipen och mot principen om objektivitet enligt regeringsformen, att villkora möjligheten till kontakt med myndigheter. Det strider också mot principen om god förvaltning enligt förvaltningslagen. En person ska ha god vetskap om sin situation och vad hon har för rättigheter och skyldigheter.

Att behöva betala för tolk skulle också vara kontraproduktivt, befarar Civil Rights Defenders, genom att det riskerar att öka avståndet mellan utlandsfödda personer och det offentliga.

– Det finns heller inget stöd för att det leder till bättre språkkunskaper. Tvärt om, när det infördes i Danmark ledde det till att personer inte sökte kontakt med det offentliga i samma utsträckning, säger Abdi Hassan.

Heike Erkers på Akademikerförbundet SSR konstaterar att även om det skulle öka incitamenten att lära sig svenska, så är det fel att det sker på bekostnad av socialtjänstens verksamhet.

– Det bör ske på andra sätt, kanske kopplat till hur man bor och hur vi jobbar med integration i övrigt. Arbetet med att förbättra språket ska inte ske på socialtjänstens bekostnad.