• 17 januari, 2025
    PORTRÄTT

    Bakom stängda dörrar

    Den judiska kulturen hotas utifrån av hat och våld, och inifrån av en tilltagande sekularisering. Rabbinen Ute Steyer kämpar för att bevara en uråldrig tradition.

    Ökad säkerhet är ett krav i synagogan där Ute Steyer jobbar. Foto: Viktor Gårdsäter

    Den som vill komma in till den judiska församlingen vid Kungsträdgården i Stockholm måste ta sig igenom två säkerhetsdörrar, bevakade av en vakt. Först när den ena har stängts öppnas den andra.

    Det säger något om situationen för judarna i det här landet. Sverige har länge haft problem med antisemitism, men sedan Hamas terrorattack den 7 oktober förra året har hoten och våldsdåden eskalerat drastiskt och säkerheten skärpts. Att hålla synagogan öppen för allmänheten är otänkbart. Att ordna en liten servering på gården, som kyrkan Hedvig Eleonora har gjort här i närheten, likaså.

    Det är med andra ord en alltmer isolerad värld som öppnar sig bakom de där dörrarna. Och få svenskar har någon koll på den.

    – Det man hittar i skolböckerna om den judiska religionen och kulturen är ju ibland rent hårresande dåligt, suckar rabbinen Ute Steyer.

    Hon satt och läste innan vi kom. På hennes kontor står de mörkt läderinbundna volymerna med guldglimrande inskriptioner i ordnade rader. I övrigt behärskas det av ett smått kaotiskt tillstånd, inte olikt estetiken från valfri ungdomsgård.

    – Andra har gjort det här rummet till en avstjälpningsplats, konstaterar hon lakoniskt.

    Avstjälpningen är särskilt koncentrerad till det stora runda bordet i mitten. I röran av saker kan urskiljas en korg med kippor (hon behöver kunna hugga en i farten), två sällskapsspel med en stråhatt på toppen, och en flaska vit sprit. Ett slags ouzo.

    Vad har du den till?

    – Jag ska slänga fram den på någon shabbat, när inte någon annan sponsrar. Vi spottar inte i glaset i församlingen. Här är det inget kyrkkaffe.

    Ute Steyer leder arbetet i Stora synagogan i Stockholm, men hennes roll rymmer också mycket annat, som administration och utbildning. Det förra hinner hon inte med, det senare prioriterar hon.

    Församlingen som hon undervisar är en ”enhetsförsamling”, vilket betyder att den härbärgerar olika judiska inriktningar under samma tak. Ute Steyer tillhör själv den konservativa falangen, men samarbetar med en rabbin från den ortodoxa – där kvinnliga rabbiner inte accepteras.

    – Den förra ortodoxa rabbinen hade kanske lite uppvärmningssvårigheter, eftersom han aldrig konfronterats med en kvinnlig rabbin. Med den nya har jag inga problem alls.

    Nej, de teologiska skillnaderna hanterar de bra, säger hon, kanske för att de tillhör en nationell minoritet – man håller ihop. Då finns det en betydligt större utmaning i församlingslivet: bristen på kunskap hos vanliga medlemmar.

    – Sekulariseringen i Sverige har gått väldigt hårt fram och även påverkat den judiska församlingen. Många har förlorat kontakten med sitt arv, och har man inte kunskaper om sina egna traditioner är det svårt att utöva dem. Så det är inte helt lätt att vara rabbin här.

    "Min yad fick jag för många år sedan när jag var studentrabbin i en liten synagoga i Virginia Beach. Jag använder den alltid när jag läser ur Toran."

    Ute Steyer växte upp på resande fot. Hennes föräldrar arbetade som diplomater och familjen flyttade mellan städer som London, Aten, Berlin, Wien. De var inte särskilt religiösa, men själv drogs hon som ung till judendomen. Hon fastnade i den rika judiska litteraturtraditionen och har sedan dess egentligen aldrig fått näsan ur böckerna.

    Var det judiska en rent intellektuell upptäckt, eller hade du som ung också andliga upplevelser?

    – Nej, ”andligt”… Sådant där har vi inte. Det där är ett väldigt kristet synsätt. De flesta judar skulle inte vara bekväma med ordet.

    Med risk att låta kristen igen då: Är läsandet en andlig praktik för dig?

    – Ja, många av oss hittar ett slags andlighet i studerandet. När man sitter med en text och läser, och låter orden skölja över en – det är en väldigt mäktig upplevelse. Men det är inte någon snabb tillfredsställelse. Förmågan att dras in i texten kräver tålamod.

    Det var först i tidiga 20-årsåldern som Ute Steyer kom till Sverige. Hon hade suttit i Berlin, där hon studerade till civilekonom, och bläddrat i en broschyr om Norrland. Naturen fascinerade henne och hon bestämde sig för att åka dit.

    Tyvärr hade hon inte läst så noga: den planerade vandringen från Gällivare till Östersund visade sig längre än vad hon räknat med.

    – Vad kan det vara, femtio mil? Inte miles, som jag trodde. Jag tillbringade en hel del tid i skogen, om vi säger så.

    Hon blev kvar i Sverige och fick jobb här. Efter ett vikariat på Handelskammaren började hon på LM Ericsson, där hon åkte runt i världen och implementerade mobiltelefonsystem. När telekomkrisen slog till i början av 2000-talet tog hon tjänstledigt, och hennes liv bytte riktning.

    – Jag funderade vad jag skulle utnyttja tjänstledigheten till, och bestämde mig för att flytta till New York och läsa judiska studier. Jag tänkte att det var now or never.

    Vi blir avbrutna av någon som knackar på dörren.

    När Ute Steyer kommer tillbaka berättar hon att det var en student som ville prata med henne om situationen på universiteten runt om i Sverige. Judiska studenter, av vilka många identifierar sig som progressiva och vänsterorienterade, känner sig påhoppade av de propalestinska demonstrationerna.

    – De blir utfrysta om de inte är beredda att skandera ”from the river to the sea” eller ”with all means necessary”, som i praktiken betyder upplösningen och kanske till och med utrotningen av staten Israel.

    "De närmsta dagarna satt jag som fastklistrad framför tv:n, känslomässigt nedsläckt."

    Ute Steyer

    Den 7 oktober 2023 – vi återkommer till såret flera gånger under intervjun. Ute Steyer var i synagogan den dagen. Eftersom hon firade shabbat och högtiden Simchat Torah hade hon checkat ut digitalt, så det var först kvällen efter som hon slog på CNN och insåg vidden av Hamas terrorattack.

    – Det var det värsta jag varit med om. De närmsta dagarna satt jag som fastklistrad framför tv:n, känslomässigt nedsläckt. Kunde inte slita mig. Så var det för de flesta av oss. Det är väldigt få här i församlingen som inte kände sig personligt berörda. En del har fått vänner eller släktingar mördade, bortrövade eller inkallade.

    Hon blir tyst, stirrar ut i intet.

    – Det var en känsla av att historien återupprepar sig. Jag minns att jag pratade om det i synagogan, att jag aldrig hade trott att jag under min livstid någonsin skulle behöva uppleva en pogrom.

    Hur ska vi komma till rätta med antisemitismen i Sverige? Vad krävs för att de där säkerhetsdörrarna en dag ska kunna öppnas på vid gavel?

    Ute Steyer gör vad hon kan för att undervisa den sekulära judiska församlingen i dess egen kultur och historia, men hela samhället behöver skolas, säger hon. Hon har inget hopp om att det skulle omvända extremisterna inom islamismen eller på den yttersta höger- och vänsterkanten, men en del kulturellt präglade antijudiska vanföreställningar kunde kanske avlägsnas.

    – Det räcker inte med att formellt upplysa om Förintelsen. Vi måste gå tillbaka och verkligen satsa stort på allmänbildning vad gäller världshistorien. En hel generation kan inte växa upp i tron att judarna kom till Mellanöstern först 1948.

    Hon får själv sin beskärda del av hat och hot. Och förakt. Ibland håller människor för näsan när hon sätter sig på tåget, berättar hon. Andra byter vagn.

    – Jag försöker att vifta undan det.

    Lyckas du?

    – Ibland bättre, ibland sämre.

    Var hittar du kraft att hantera det här? Var kan du dra dig undan?

    – Böckerna. Hemma är där mina böcker finns.

    Fler porträtt >>
    Caroline Farberger har levt två liv i ett
    Prästen som ger stöd i krig
    Amineh Kakabaveh efter stormen: ”Jag borde ha varit ännu tuffare”

    Min väg

    2002
    Rabbinstudier
    Bestämmer sig för att lägga om karriären och inleder rabbinstudier i New York. ”Det var svårt att bryta upp från allt och inte riktigt veta vad man gav sig in på. De kulturella skillnaderna mellan USA och Europa är stora, och det tog lång tid att finna mig själv rätta.”

    2008 
    Finanskris
    ”Jag studerade fortfarande i USA när finanskrisen slog till, och det var inte bara finansmarknaden som kraschade utan också den akademiska världen. Somliga av mina planer slogs sönder där.”

    2009
    Utnämns till rabbin

    ”Det var en highlight att få uppnå detta efter långa, intensiva studier.”

    2015
    Rabbin i Sverige
    Ytterligare en stor omvälvning. ”Jag hade tänkt att förbli i den akademiska världen, så att arbeta i en församling var en rejäl förändring. Det var både en nedgång och uppgång.”

    2021
    Doktorand
    Börjar doktorera i Uppsala, inom etik och religionsfilosofi. ”Jag jobbar heltid i församlingen och doktorerar på halvtid.”

    2023
    Hamas terrorattack i Israel
    ”Det var definitivt en av de värsta saker som jag har upplevt. Det påverkade församlingen väldigt mycket. Det var få som inte kände sig personligt berörda. En del har fått vänner eller släktingar mördade, bortrövade eller inkallade.”

    Reporter Tim Andersson

    Senaste nytt

    Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.

    Senaste nytt

    KRÖNIKA

    Om att se värdet av dem som inte är ekonom...

    När Uppdrag granskning visar misär på boenden utmåla...

    14 februari, 2025

    ANALYS

    Situationen hårdnar för papperslösa

    Kommunanställda slipper undan plikten att anmäla. Me...

    12 februari, 2025

    SKOLSKJUTNINGEN

    Socialförvaltningens medarbetare bland död...

    Oklart om förbundet hade medlemmar på skolan, men i ...

    11 februari, 2025

    VECKANS LÖNESTATISTIK

    Visste du att…

    ...snittlönen för personalvetare som är medlemmar i ...

    10 februari, 2025

    Läs även

    REPORTAGE

    Olika verkligheter möts i skolan

    Skolkurator Ida Johansson möter ungdomar på väg in i...

    24 januari, 2025

    EXPERTEN SVARAR

    Hur ska vi hinna när vi blir färre på jobbet?

    Ett antal hälso- och sjukvårdskuratorer sägs upp när...

    22 januari, 2025

    SPANING

    Admin till döds

    Trots kritik fortsätter den administrativa bördan at...

    21 januari, 2025

    ARBETSRÄTT

    Förbundet stämmer Kriminalvården för traka...

    En anställd på Kriminalvården anmälde trakasserier k...

    20 januari, 2025