Förslaget om kortare utbildning – ”Ofiltrerat korkat”

I inledningstalet på Socionomdagarnas första dag nämnde socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) att socionomutbildningen behöver ses över då många som kommer ut i arbetslivet inte är rustade för det de möter ute i samhället.

En fråga som diskuterades i ett panelsamtal modererat av Fredrik Hjulström, socialpolitisk chef på Akademikerförbundet SSR. Temat för samtalet var specialistutbildning och karriärvägar. På vilket sätt kompetensen behöver stärkas – räcker socionomutbildningen som den ser ut i dag eller krävs det en mer omfattande utbildning?

I panelen satt Eva Åström, huvudsekreterare i Utredningen om en översyn av socionomexamen, Mats Collin, Föreningen Sveriges Socialchefer (FSS), Lennart Sauer, Förbundet Sveriges Socionomutbildningar (FSSOC) och Alexandru Panican, Förbundet för forskning och praktik i socialt arbete (FORSA).

Eva Åström konstaterade att socionomutbildningens generalistinriktning både har styrkor och brister.

– Generalistkunskaperna rustar en brett, samtidigt är det också svagheten och sårbarheten i utbildningen. Det blir för löst i konturerna, risken är att det blir lite abstrakt att tänka generellt över så stora områden. En socionom i dag ska kunna så vansinnigt mycket sett till hur arbetsmarknaden ser ut. Det är svårt att leva upp till det.

Generalistutbildning viktigt

Lennart Sauer håller med om att det blir löst i kanterna, men lösningen är inte att göra om grundutbildningen – snarare att införa specialistutbildningar för socionomer, säger han.

– Det ska fortsätta vara en generalistutbildning, det är en klar styrka. Socionomer kan se och förstå hur strukturer kan återspegla sig hos grupper och individer, hur det kan skapa utmaningar och hur man kan hantera det. Det är fördjupningen som saknas, och lösningen är specialistutbildningar.

Alexandru Panican menar att det är viktigt att bibehålla generalistkompetensen, men att också satsa på studier på avancerad nivå.

– Vi behöver skapa utrymme för specialisering utan att nagga på generalistutbildningen. Börjar man göra det kan vi lägga ner hela socionomprofessionen, för det är precis det som är vår styrka: kunna lite om mycket. Men från arbetsgivarsidan efterfrågas spetskompetens, och det kan vara i form av påbyggnadsutbildningar. Jag hoppas på en statlig utredning kring avancerad nivå.

Slopa examensarbetet till förmån för mer praktiknära innehåll och gör socionomutbildningen kortare. Det kan bli verklighet om Moderaterna får bestämma. Förslaget får kritik av en samstämmig panel.

– Verksamhetsförlagd utbildning, VFU, är ett av de viktigaste momenten i utbildningen och det som arbetsgivare sätter stort värde i – men lösningen är inte att korta utbildningen, säger Mats Collin och fortsätter:

– Att få träna sina färdigheter innan man är helt färdigutbildad är a och o. Från arbetsgivarperspektiv är det så pass viktigt att det nästan skulle kunna förlänga utbildningen för att få plats med mer praktik.

Lennart Sauer menar att förslaget om att plocka bort uppsatsmomentet visar på bristande kunskap från politikerna.

– Uppsatserna som socionomstudenterna skriver är användbara och har ofta sin utgångspunkt från det studenterna plockat upp från sin verksamhetsförlagda utbildning. Det är värdefull fördjupning och man tränar sig i ett sätt att skriva och göra analyser som man sedan har nytta av i arbetslivet. Dessutom vill vi väl ha socionomer som går vidare till forskning? Det är ett led i det.

”Välfärdsstaten förlitar sig på socionomer”

I stället för att korta utbildningen borde man i stället förlänga den till fem år, tycker Alexandru Panican.

– Förslaget om att korta utbildningen är ofiltrerat korkat! Jag har svårt att förstå varför vi inte ska ha en utbildning lika lång som till exempel psykologutbildningen. Vi möter svårare fall och behövs i större omfattning än psykologer. Välfärdsstaten förlitar sig på oss. Det behövs välutbildade socionomer – vi har ett ansvar gentemot brukarna.

Ett argument att förlänga utbildningen är att skapa en brygga till avancerade studier och forskning, menar Eva Åström.

– Ska vi få politikerna att lyssna måste professionen driva frågan. Det är val nästa år – ett guldläge att få upp frågan på agendan.