Så långt norrut som möjligt

”Är du tokig?” Så lät reaktionen från Juana Aguirre Barrios man när hon berättade att hon ville lämna Norrköping för Kiruna. Hon jobbade då som socionomkonsult och hade tidigare varit i olika kommuner i södra Sverige. Nu var hon nyfiken på Norrbotten.

– Jag blev erbjuden tjänst i Jokkmokk och Gällivare, men jag ville längst upp. Kiruna hade ingen annons ute, så jag bad min konsultchef att kolla om det inte fanns ett behov.

Det gjorde det, och i januari förra året började hon som utredare inom barn och unga. Hon mötte en natur som fortfarande fascinerar henne med sina älvar, berg och renar på vägarna. Till och med mörkret är exotiskt, tycker hon. Men kylan då, för någon som bott många år i Spanien?

– Har man inte varit här uppe är det nog svårt att förstå det som jag kommer att säga nu: Det är kallt men ändå inte kallt. Om jag har frusit i mitt liv så har det varit i södra Sverige. Inte här, inte på samma sätt. Här går alla med riktiga kläder, och luften är torr, inte fuktig som där nere.

Utöver landskapet tycker hon också mycket om själva staden, berättar hon. Den är liten men trygg.

– Jag bor i ett bostadsområde där barnen lämnar cyklar och leksaker ute, och där ligger de kvar när de kommer för att hämta dem. Så för barnfamiljer är det perfekt här. En orsak till lugnet tror jag är den låga arbetslösheten i Norrbotten. Det finns ingen oro när jag är ute på kvällarna.

Det var dock varken naturen eller själva staden som var det starkaste skälet till att hon bestämde sig för att stanna kvar i Kiruna. Det handlar snarare om kollegorna och arbetsmiljön: alla var så varma och välkomnande, säger hon, både i ledningen och bland socialsekreterarna.

Så har det inte alltid sett ut i hennes yrkesliv. Hon berättar om kommuner präglade av hierarkier och där de nya blir särskilt utsatta. Problemet bottnar bland annat i chefer som ställer omotiverat höga krav, men också i en rädsla att be kollegorna om hjälp, själva hukande under arbetsbelastningen. När man mår dåligt på arbetet är det lätt hänt att man utsätter sina kollegor för sitt humör, konstaterar hon.

– Så är det inte här. Allt är inte perfekt i Kiruna, men vi har lätt att prata med varandra. Ledningen finns nära, man behöver bara gå upp eller ner en våning så har man sin chef där, tillgänglig. Det gör väldigt stor skillnad.

Hon förvånades särskilt över hur fint hon blev mottagen i rollen som konsult. Enligt hennes erfarenheter brukar konsulterna annars inte riktigt släppas in i gemenskapen, varken på jobbet eller på aktiviteterna efter arbetsdagens slut. Det är synd, säger hon, även om hon kan förstå att det kan bli så.

– Det skapas lätt en frustration när socialsekreterare överöses med arbete och krav, men ändå inte får någon rimlig löneutveckling. I stället ser man de här socionomkonsulterna komma in. Jag tror inte att det är så att man skyller problemen på dem personligen, men det är klart att det ligger där under.

Politikerna ser ofta för kortsiktigt, tycker Juana Aguirre Barrios. De satsar inte på socialarbetarna, eller på att få till stabila arbetsgrupper.

– Gjorde de det skulle det i längden sänka kostnaderna, eftersom det skulle skapa en kontinuitet i arbetet och en kompetens som stannade kvar.

Själv har hon nu lämnat tillvaron som socionomkonsult. Efter några månader tackade hon nämligen ja till en fast anställning som familjehemssekreterare – trots att det innebar att hon gick ned i lön. Utvecklingsmöjligheterna och arbetsgruppen fick henne att bestämma sig.

Visst finns det också nackdelar med Kiruna, medger hon. Om man behöver köpa en vinterjacka har Norrköping trettio butiker att välja mellan. Här är det tre. En mer allvarlig sak är avståndet. Hennes man följde med henne, och trivs nu själv bra i norra Sverige. Men hennes vuxna barn bor hundra mil bort.

– Det är inte bara väldigt långt till dem, utan också kostsamt att ta sig dit. En resa tur och retur går på 4000–5000 kronor. Det är ingenting man kan unna sig varje månad. Jag tycker att vi som bor här uppe skulle ha något slags rabatt på våra resor, ungefär som gotlänningarna har på färjan.