700 dör av arbetsrelaterad stress varje år. I våras kom Arbetsmiljöverket med nya uppseendeväckande siffror om stressens livsfarliga följder. I rapporten har forskare räknat på sambandet mellan arbetsrelaterad stress och dödsfall i stroke och hjärtsjukdomar. Det är inte första gången som sambandet visas. För några år sedan gjorde Statens beredning för medicinsk utvärdering en liknande undersökning och kom fram till ungefär samma resultat.
Men om vi nu vet att flera hundra dör av stress varje år – varför får det fortsätta? Hur kommer det sig att de cirka 50 personer som omkommer i fysiska arbetsolyckor uppmärksammas mycket mer än de flera hundra som dör av stress?
Regeringen har en nollvision mot dödsolyckor i arbetet. Men i den finns inte psykisk ohälsa och stress med, i stället omnämns stressen enbart i den övergripande arbetsmiljöstrategin. Det signalerar att stress är något som vi blir sjuka av, inte något som dödar.
Kanske är en anledning till att stressen får fortsätta skörda offer att dödsfallen ofta sker flera år efter att vi utsattes för skadan. Det är inte alla som faller ihop på kontoret. Men det händer också. I Arbetsmiljöverkets samlade statistik över dödsfall som inte beror på fysiska olyckor finns fall då medarbetare har avlidit på arbetsplatsen och där stress anges som orsak.
Alarmerande är att forskarna tror att än fler kommer att dö av arbetsrelaterad stress i framtiden, i takt med att fler och fler upplever höga krav och låg kontroll över arbetet. I Akademikerförbundet SSR:s medlemsundersökningar svarar mellan 21 och 40 procent att de inte hinner med sina arbetsuppgifter. Ännu fler uppger att de knappt gör det.
Det är dags att dra i bromsen. Det ska inte behöva vara livsfarligt att jobba. I Akademikern 5-2019 kan du läsa flera artiklar om stressen som dödar, men också om hur man kan arbeta för att mota stressen i grind.
Du hittar också en trendspaning om flippade möten, ett porträtt av en skolkurator som använder skräckberättelser i det hälsofrämjande arbetet och som har gjort sina elever till författare samt får svar på om man måste vikariera för kollegor som blir sjukskrivna.
Vi kikar på vad som gäller vid strejker och varför facken nobbade klimatrörelsens uppmaning till strejk, och har också pratat med några som ändå gick från jobbet för att manifestera för klimatet.
Elisabeth Tang, som grundade Hongkongs första fackförening, berättar varför stödet från svenska fack är viktigt för proteströrelsen och Heike Erkers förklarar hur Akademikerförbundet SSR agerat.
Akademikern nummer 5 2019 kommer i din brevlåda i dag och går också att bläddra i här. Hör gärna av dig och berätta vad du tycker: chefred@akademikern.se. Tidningen är till för dig och vi vill att den ska kännas angelägen. För att lyckas med det behöver vi din feedback.
Trevlig läsning!
Åsa Bolmstedt, chefredaktör.
Senaste nytt
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.