Nu ska Försäkringskassan upptäcka våld mot kvinnor

– Detta är första gången som Försäkringskassan tagit initiativ att jobba med mäns våld mot kvinnor på ett strukturellt sätt. Vi vet att det finns koppling mellan våld och sjukpenning och vi vill att det ska kännas tryggt att berätta detta för sin handläggare så man kan få rätt hjälp, säger Julie Jacobsson, ansvarig för Försäkringskassans arbete med mäns våld mot kvinnor i nära relationer.

Omkring 11 000 kvinnor uppskattas vara sjukskrivna på grund av våld i nära relationer, enligt en studie från Socialstyrelsen från 2014. När Försäkringskassan för två år sedan som en av flera frivilliga myndigheter tog på sig regeringens uppdrag att jobba mer med jämställdhetintegrering i kärnverksamheten valde man därför att satsa på att förbättra sitt arbete med mäns våld mot kvinnor, ett av regeringens jämställdhetspolitiska mål.

– Många handläggare brinner för detta och kan mycket, men vi har inte haft några interna utbildningar. Som organisation saknar vi både kunskap och en rutin att jobba utifrån, berättar Julie Jacobsson.

Nya rutiner, ny metod

Tillsammans med kontoret i Karlstad tog hon fram förslag på nya rutiner och utvecklade ett metodstöd. Under hösten 2014 fick 14 handläggare jobba med de nya verktygen inom ramen för ett pilotprojekt. Resultaten var så uppmuntrande att myndigheten beslutat att utbilda samtliga handläggare som arbetar med sjukpenning. Även de som arbetar med personer med funktionshinder kommer att få gå utbildningen.

Totalt handlar det om mellan 3 000 och 6 000 personer som ska gå kursen med början nu i vår. Senast 2019 ska alla medarbetare vara utbildade.

Handläggaren Maria Olofsson*, som varit med och tagit fram metodstödet, tycker att det är ett bra initiativ från arbetsgivaren. Hon och hennes kollegor har fått lära sig mer om de många olika uttryck som våld i en nära relation kan ta sig. Allt ifrån fysisk misshandel, med blåmärken och brutna ben som resultat, till psykiskt, ekonomiskt och materiellt våld. Men också hur normaliseringen av våld kan göra det svårare att lämna en relation.

– Ju mer kunskap man har om vad våld och våldsutsatthet är, desto mer kan man hjälpa. För mig är det självklart att engagera mig. Skillnaden är att nu är det uttalat från arbetsgivarens håll att detta är något som är viktigt. Att ha en gemensam rutin betyder att det inte ska handla om vilken handläggare man råkar ha turen eller oturen att träffa. Det blir mer rättssäkert. Genom att vi ställer frågan visar vi också att det är något vi tar på allvar, säger Maria Olofsson.

Positivt gensvar

Medarbetarna får lära sig hur man frågar om våld på bästa sätt. I första hand uppmuntras handläggarna att ställa frågan till en bred grupp kvinnor och förklara att det handlar om en rutinmässig fråga som ingår i utredningen, så att frågan i sig avdramatiseras. Men också att man måste våga fråga igen ifall misstankarna om eller tecknen på våld finns där. De kvinnor som Maria Olofsson mött under hösten har varit positiva till den nya rutinen, säger hon.

– Många har varit öppna med att berätta och de har verkligen varit tacksamma över att få hjälp. De har inte räknat med att vi skulle engagera oss, säger hon.

Metodstödet ger också handläggarna vägledning om vad de ska göra om de får ett jakande svar och vilka andra instanser som kan tänkas kopplas in. Allt beror på vad för slags stöd kvinnan redan har, vilken hjälp hon vill ha och hur samarbetet ser ut lokalt. Eftersom Försäkringskassan bara fungerar som samordnare och inte själv kan sätta in rehabiliteringsinsatser krävs framför allt ett bra samarbete med lokala myndigheter och organisationer som på olika sätt jobbar med mäns våld mot kvinnor eller rehabilitering. Det kan handla om länsstyrelse, socialtjänst, arbetsförmedling, kvinnojourer och hälso- och sjukvård eller polisen.

– Jag kan identifiera ett behov, men jag kan inte styra över vad som sker sen. Det jag kan göra är att vara ett stöd och informera om den hjälp som finns, säger Maria Olofsson.

Samordnar hjälp

Julie Jacobsson är noga med att påpeka att Försäkringskassans nya linje inte betyder att de drabbade kvinnorna förlorar sin rätt till sjukpenning.

– Rätten till ersättning bedöms efter nedsatt arbetsförmåga. Orsaken styr bara vilken typ av rehabilitering man får. När folk skadas inom trafiken måste man veta om det beror på dålig skyltning, rattfylleri eller dåliga vägar för att sätta in rätt åtgärder. Det är samma sak för oss. Vi behöver veta vad sjukdomen och tillståndet beror på för att kunna samordna rätt insats och koppla in rätt stöd, säger hon.

Även om denna insats fokuserar på mäns våld mot kvinnor är tanken att en ökad kunskap om våldets mekanismer ska hjälpa handläggare identifiera även utsatta män, kvinnor i samkönade relationer eller personer som utsätts för våld i andra typer av nära relationer. En svår aspekt är att också själva våldsutövaren kan vara sjukskriven.

– Det är ny mark för oss. Vi har inte just nu någon plan för hur vi kan hjälpa dem, men det är kanske något för framtiden, säger Julie Jacobsson.

*Maria Olofsson heter egentligen något annat. Eftersom det handlar om känsliga ärenden vill inte Försäkringskassan att handläggaren ska gå att identifiera. 

Ylva Mossing