Kritik: För hårda kontroller för att hitta fuskare

Kontrollutredningar vid misstänkta bidragsbrott genomförs inte alltid på ett rättssäkert sätt. Det visar en ny rapport från Inspektionen för socialförsäkringen (ISF), som har granskat hur Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten arbetar när de utreder misstankar om felaktiga utbetalningar. Granskningen sker mot bakgrund av ett kraftigt ökat inflöde av tips om misstänkta bidragsbrott och ett tydligare politiskt tryck på myndigheterna att intensifiera kontrollarbetet.

En av de brister som lyfts fram gäller dokumentationen av integritetskänsliga utredningsåtgärder. ISF pekar på fall där kontrollutredare har vidtagit åtgärder som innebär ett betydande intrång i den enskildes privatliv, utan att det tydligt framgår hur nyttan av åtgärden har vägts mot intrånget.

– Vi har även sett fall där Försäkringskassan har genomfört hembesök i ärenden om assistansersättning där utredarna har gått in i brukarens bostad utan ett dokumenterat samtycke, berättar Lisa Carlsson, projektledare för rapporten, i ett pressmeddelande.

Rapporten pekar också på oklarheter kring kontrollutredarnas uppdrag och befogenheter. En kontrollutredning ska enligt regelverket inte ha som syfte att utreda om ett brott har begåtts, utan att ta ställning till om det finns skäl för fortsatta åtgärder, exempelvis en polisanmälan.

– Granskningen visar att det kan vara svårt för utredarna att förhålla sig till det. Det förekommer till exempel samtalsmetoder i utredningarna på Försäkringskassan där vi ifrågasätter om utredarna går utanför den gränsen.

ISF lämnar flera rekommendationer till myndigheterna, för att komma till rätta med problemen. Försäkringskassan uppmanas bland annat att se över kompetensen inom kontrollverksamheten kring gränserna för när åtgärder kan liknas vid brottsutredning, och Pensionsmyndigheten att förstärka stödet när det gäller bedömningen av om myndigheten ska göra en polisanmälan.