Välfärden står inför stora kompetensutmaningar, inom offentlig sektor kommer man att behöva hitta nya sätt att jobba.
– AI kan vara ett av flera nya sätt att möta utmaningen vi står inför. Jag ser inte på något sätt AI som en ersättare för människor, men däremot som ett arbetsredskap, säger socionomen Åse Andersson.
Själv arbetar Åse Andersson med uppföljning och utveckling av kommunens socialtjänst i allmänhet, utan särskilt fokus på just digitalisering eller AI. Nu har hon fått i uppdrag att ta fram ett underlag som kan användas för att göra prognoser för kommunens placeringar av barn och unga inom den närmaste framtiden.
– Syftet är att kunna anpassa våra rutiner och arbetsmetoder, så att vi kanske kan komma in tidigare med insatser och på så sätt minska behovet av placeringar utanför hemmet. Det var så projektet började, det var inte prat om att vi skulle använda just AI.
Den stora mängden data de har tillgång till innehåller emellertid en lång rad variabler. Som människa är det svårt att skaffa sig en överblick, analysera den och försöka att hitta mönster. Åse Andersson och kollegorna bestämde sig därför för att prova att nyttja AI.
– Med hjälp av AI kan man titta mer brett. Dessutom filtreras inte allt genom ens egna erfarenheter.
Åse Andersson vill inte säga att hon och kollegorna på socialtjänsten i Linköping verkligen använder AI. Däremot vill de testa och lära sig. De provar att använda AI för att upptäcka mönster som föregår placeringar av barn och unga.
– För att lära oss att använda AI utgår vi ifrån de behov vi faktiskt har i verksamheten.
Det praktiska AI-arbetet, med programmering och så vidare, sköts av externa experter. Åse Andersson betonar dock att projektet kräver precis lika mycket expertis från socialtjänstens sida – personer som kan verksamheten och vet vad all data står för.
Den data de matar in i programmet berättar om sådant som hur länge en person varit aktuell hos socialtjänsten innan den blivit placerad, vilka utredningar som gjorts och om utredningarna avslutats med eller utan insats.
Inga personuppgifter förs in. Ändå har det varit nödvändigt att vidta flera säkerhetsåtgärder. Till exempel får ingenting lämna kommunens tekniska miljö. För även om allt är anonymiserat handlar det om känsliga persondata.
Arbetet har också kantats av etiska överväganden. Det gäller att inte skapa snedfördelningar när man väljer vilka data som ska tas med. Åse Andersson ser också en potentiell risk att befästa fördomar om man jobbar med AI som är tränad på äldre data.
– Där gäller det att man är ansvarsfull. Man kan inte bara okritiskt gå in i det.
Alla kommuner arbetar lite olika, och därför har hon svårt att se att man skulle kunna ta fram en nationell modell eller ett AI-program som kan användas över hela landet för den här sortens uppgift. Det är upp till varje kommun att prova sig fram, tror hon. Däremot har hon och kollegorna fått bra stöd från AI Sweden, Sveriges nationella center för artificiell intelligens, när det gäller mer övergripande frågor.
En snabbenkät bland dem som jobbar på Linköpings social- och omsorgsförvaltning visade att de allra flesta tror att AI kommer att vara en naturlig del i arbetet om tio, femton år. Åse Andersson instämmer i den gängse uppfattningen.
– Det kommer att vara en naturlig del inte bara i arbetet, utan i livet för oss allihop.
Missa inget!
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och håll dig uppdaterad om aktuellt från Akademikern.
Senaste nytt
På väg utför med tilliten bland unga?
SPANING
Unga litar mindre på varandra i dag än tid...
28 november, 2023
