Chattstöd ska hjälpa fler utsatta barn

Att erbjuda chatthjälp är inte ovanligt i dag. Men stödsamtal med ett barn via datorn är inte lika lätt som kundsupport – eller ens ett terapisamtal öga mot öga eller via telefon. För de vuxna på andra sidan datorskärmen innebär chatten både nya möjligheter och nya utmaningar.

– I en chatt eller ett mejl hör man inte tonen i rösten och ser inte kroppsspråket på den man talar med. För en kurator eller socialsekreterare som är van att använda sin kropp, röst och ton för att förmedla värme och tillit är det en utmaning att göra det i skriven form, säger Elena Luckey, regionchef på Bris och en av personerna bakom Brisakademin.

Brisakademin riktar sig till personer inom verksamheter som möter barn och unga på nätet, som kuratorer, socialsekreterare, präster, anställda på frivilligorganisationer och tjejjourer. Brisakademins kurs tar bland annat upp hur struktur, rytm och dialog fungerar i chatt och mejl.

Deltagarna får öva på att chatta med varandra som en vuxen eller ett barn, och känna på hur det blir om man ställer många frågor på raken i stället för en i taget. Hur man kan få sin röst att lysa igenom i texten och förmedla värme? Och hur analyserar man texten i ett mejl, där svaren inte kommer omedelbart?

Till sin hjälp använder Bris konkreta berättelser från barn som hört av sig i chatten. Förutom chattövningarna går Brisakademin också igenom barns rättigheter och vad det innebär i praktiken, och hur man kan jobba från ett hälsofrämjande perspektiv.

För barn och unga kan det ofta kännas lättare att berätta något svårt via chatt eller mejl, förklarar Elena Luckey. Tröskeln för att våga ta kontakt blir lägre. Något som inte minst märks i det ökade antal chattsamtal som Bris tar emot. I dag är chatten öppen lika ofta som telefonlinjen, för att kunna möta efterfrågan.

– Barn och unga känner att de äger samtalet på ett annat sätt i chatten. De känner sig mer anonyma, de kan gråta samtidigt som de skriver, och de kan stänga av när de vill, säger Elena Luckey.

Visst har nätet brister och risker, säger hon. Inte minst vad gäller mobbning. Men som förälder vinner man sällan på att hålla barnen från datorn. 

– Man får inte glömma att de barn som blir utsatta på nätet också söker stöd på nätet.

Utbildningen genomförs dels som grupputbildning på arbetsplatser, som bland andra Stockholms socialtjänst och Jourhavande präst deltagit i, dels som öppna utbildningstillfällen med enskilda anställda från olika arbetsplatser.

Ann Bjerking, skolkurator i Mörbylånga kommun, är en av dem som gått kursen på eget initiativ. Hon har ansvar för närmare 600 barn spridda över tre skolor, där hon är på plats en dag per vecka.

– Det räcker inte, jag får inget sammanhang. Med chatt- eller mejlkontakt kan jag nå fler elever, hålla bättre kontakt om någon mår dåligt, och motivera barnen att våga ta kontakt med en skolkurator, säger Ann Bjerking.

Först upplevde hon chatten som lite stum och onaturlig. Men nu ser hon utbildningen som något av det bästa hon gjort.

– Jag tyckte jag fick en bra insikt i hur man kan använda sig av en chatt. Om olika steg man tar i samtalet, hur man lyssnar och reflekterar över vad den unga har sagt och hur man uttrycker värme via skärmen. Det var en aha-upplevelse, säger Ann Bjerking.

Förhoppningen är att kommunen eller de enskilda skolorna i framtiden ska kunna driva någon form av chattstöd. Men exakt hur något sådant skulle kunna se ut är hon ännu inte helt på det klara med. Det finns många frågor att reda ut: om sekretess och IT-stöd, och hur man kan göra om barnen vill vara anonyma. Bris egen chatt figurerade nyligen i medierna, när det avslöjades att en säkerhetslucka gjorde det möjligt för hackare att läsa loggar av historiska chattar på organisationens gamla databas.

Ann Bjerking kommer att fortsätta diskutera frågan med kommunens IT-avdelning under sommaren. Snart går hon själv i pension, men hon hoppas att chattverksamheten ska kunna bli något hon lämnar i arv.

– Kvarnarna maler sakta. Men jag ser positivt på möjligheterna i kommunen.

Ylva Mossing