Regeringens samordnare för återvandring: ”Något fint vi bidrar med”

Det är bråda dagar för Teresa Zetterblad och Kommittén för frivillig återvandring. Deras uppdrag är att sprida information om vad som gäller efter årsskiftet då det nya, höjda, återvandringsbidraget börjar gälla. Från och med den 1 januari kan invandrare som inte är svenska medborgare söka och få 350 000 kronor för att lämna Sverige och flytta tillbaka till hemlandet, eller något annat land som tar emot dem, så länge det ligger utanför EU och EES. Det blir en stor skillnad jämfört med dagens bidrag på 10 000 kronor.

Ett av kommitténs uppdrag är att informera kommuner runt om i landet om det nya bidraget. För att kunna informera målgruppen behövs en grundkunskap, säger Teresa Zetterblad.

– Kommunernas roll handlar om att informera och vägleda dem som överväger att frivilligt återvandra.

– Om man jobbar på till exempel socialförvaltningen, då gör man en individuell bedömning beroende på vem man möter och hur livssituationen ser ut. Då tänker vi att man ställer en fråga om personen känner till frivillig återvandring.

Kritiken: Inte välkommen i Sverige

Men när hon skickade ut förfrågningar till landets kommuner under hösten möttes hon inte av välkomnanden från alla. 136 kommuner har hittills tackat nej till besök. Bland de första att tacka nej var Jokkmokks kommun. ”Jokkmokk är Vl, inte vi och dom. Jokkmokk är Vl oavsett bakgrund, födelseland eller hudfärg. Där skiljer sig Jokkmokk från regeringens människosyn”, skriver kommunstyrelsens ordförande Roland Boman som svar till Teresa Zetterblad.

Men Teresa Zetterblad betonar att det handlar om ett frivilligt återvandringsbidrag och att det är en mänsklig rättighet att kunna återvandra till sitt hemland om man vill. Hon vänder sig mot kritiken att det höjda bidraget skulle vara ett sätt att säga att vissa personer inte är välkomna i Sverige.

– Vi delar inte den uppfattningen, vi anser att det höjda bidraget i kombination med rätt information och stöd kan möjliggöra en helt annan livssituation för en individ. Vi har jättemånga som väljer att återvandra av egen kraft. Och här finns en helt annan målgrupp, till exempel de som lever i utanförskap som nu får helt andra förutsättningar, de kanske inte har resurserna att återvandra själva, säger hon.

– Jag tycker att det är något väldigt fint vi bidrar med. Att någon kan få komma bort från utanförskap, någon som inte trivs här i Sverige och längtar hem. Nu får de helt andra möjligheter.

För att ta del av återvandringsbidraget får man inte ha något oavtjänat straff eller skulder. Man ska ha fått uppehållstillstånd – tidsbegränsat eller permanent – senast september 2024. Ansökan skickas till Migrationsverket som bedömer vem som får bidrag och inte.

Hur bedömer Migrationsverket vem som inte är integrerad och vem som lever i utanförskap?

– Man måste inte leva i utanförskap för att få bidraget, säger Teresa Zetterblad.

Målgruppen är större än så. Det kan finnas många som saknar resurser för att kunna återvandra, exempelvis äldre som inte har gett upp en dröm om att en dag kunna återvandra till hemlandet, förklarar kommittén.

Bidraget betalas ut i tre steg under en längre period, för att återvandrarna ska ha tid att bygga upp ett liv i hemlandet, eller det land de väljer att flytta till.

– Det är en ganska lång tidsprocess innan du behöver fatta det slutliga beslutet. Inte, som det skrivs på sociala medier, att en summa pengar ska betalas ut och så lämnar personen landet, säger Teresa Zetterblad.

Den sista summan betalas ut när återvandraren säger upp sitt uppehållstillstånd i Sverige. Om personen sedan skulle komma tillbaka till Sverige blir den återbetalningsskyldig.

Historiskt svalt intresse för återvandring

I dagsläget finns ingen prognos över hur många som kommer att vilja söka bidraget när det höjs. Återvandringsbidrag har funnits sedan 1984, men de senaste åren har intresset varit svalt. Det kan dock informationssatsningen och den rejäla höjningen av bidraget ändra på, tror Teresa Zetterblad.

Andra kommuner som har tackat nej till att ta besök från kommittén har hänvisat till den kompetensbrist som råder i välfärden och att många av dem som bemannar välfärden är födda utanför Sverige. ”Vi vill inte att människor ska flytta härifrån, oavsett om de ska flytta till Somalia eller Stockholm. Vi vill ha kvar Växjöborna här”, sade Malin Lauber (S), kommunalråd i Växjö, till Aftonbladet.

Även näringslivet och Sveriges Kommuner och Regioner varnar för kompetensbristen och konstaterar att det snarare finns ett behov av arbetskraftsinvandring för att bemanna välfärden.

Finns det risk att återvandringsbidraget kan leda till ökad kompetensbrist? 

– Jag ser inte det som en risk. Jag tänker att alla måste ha möjlighet att ta del av sina rättigheter. Och om man är välintegrerad och trivs i Sverige tror jag inte sannolikheten är hög att man söker, säger Teresa Zetterblad.

Christer Carlsson, en av kommittésekreterarna, förklarar att resan till Sverige många gånger har krävt stöd från släkt och vänner i hemlandet. Den som då inte har lyckats i nya landet kan känna ett motstånd till att åka tillbaka.

– Skammen är så stor att den blir ett hinder. Bidraget löser inte det problemet, men det hjälper till om man inte behöver uppfattas som en förlorare, om du kan komma hem och stå på egna ben. Det kan underlätta för dem som upplever att de sitter fast här.

Det är inte en fråga om arbetskraft, poängterar han.

– Det handlar om att människor som faktiskt önskar och vill återvandra nu får den möjligheten.

Hittills har Teresa Zetterblad och kommittékollegorna besökt sju kommuner och under våren väntar ett 70-tal besök. Men detta är bara en del av samordnarens jobb. Hon ska också samla kunskap och forskning om återvandring och presentera förslag på effektivare återvandring i en SOU till halvårsskiftet 2027.

I uppdraget ligger också kontakter med andra myndigheter vars uppdrag är att informera om återvandringsbidraget. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården och Polismyndigheten har alla i sina regleringsbrev att de ska föra ut information till dem som kan beröras. Kommittén ska också arbeta med kontakter i hemländerna, så att det finns en ordnad mottagning för dem som väljer att återvandra.

Under första året har regeringen avsatt 1,4 miljarder kronor. Det skulle räcka till cirka 4 000 individer.

Och Teresa Zetterblad betonar att hon inte ställer sig bakom ett vi och dem-tänk.

– Jag kan förstå att folk tror att det handlar om det ifall man tar del av den information som jag tycker sprids felaktigt. Men utgår man från rättighetsperspektivet och den information som vi förmedlar så finns inget vi och dem. Vi skulle aldrig stå bakom något sådant, aldrig någonsin.