Ciczie Weidby (V): ”Migrations­politiken helt uppåt väggarna”

Arbetslösheten bland akademiker ökar samtidigt som välfärden skriker efter personal och jobbstressen når rekordnivåer. Vad bör göras? Ciczie Weidby, arbetsmarknadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet, tycker till.

Arbetslösheten bland akademiker har stigit. Vad vill du göra åt det?

– För det första är det är ett otroligt slöseri på kompetens. Men lösningen är inte att pressa människor att ta första bästa jobb var i landet det än kan vara, som regeringen vill, utan att förbättra matchningen. Det kan handla om att satsa på kompletteringsutbildningar och att skapa fler kvalificerade jobb genom offentliga investeringar, till exempel inom grön omställning. Men vi måste också få bukt med ålderismen. Att rata erfarna personer för att de passerat 50-strecket är ohållbart, inte minst med tanke på välfärdens stora kompetensutmaning.

Personalomsättningen är stor i socialtjänsten och äldreomsorgen, där det är svårt att hitta utbildade som vill jobba och som vill stanna kvar. Hur ska det lösas när befolkningen blir allt äldre och andelen i arbetsför ålder minskar?

– Förutom basala saker som lön och arbetsvillkor handlar det i grunden om ett systematiskt arbetsmiljöarbete på alla nivåer. Hur ser vi till att människor håller ett helt arbetsliv? Att man blir lyssnad på, att man har inflytande på sin arbetsplats och har möjlighet att utvecklas är några viktiga saker. Konkret kan det till exempel handla om betald vidareutbildning. Folk tycker att lön är viktigt, men när det kommer till kritan är en arbetsplats där man trivs och där man känner att man kan göra ett bra jobb ofta det viktigaste.

Hur ser du på att många med utländsk bakgrund inom äldreomsorgen tvingats sluta på grund av ändrade migrationsregler?

– Det är väldigt kontraproduktivt. Här har vi människor som vill jobba i äldreomsorgen, som betalar skatt och gör allt det vi vill att de ska göra. Se över regelverken och låt dem som arbetar i samhällsbärande yrken stanna. Hela migrationspolitiken är helt uppåt väggarna, regeringen har ingen plan för hur vi ska lösa kompetensförsörjningen. Vi blir allt äldre samtidigt som det föds mindre barn, det är ett jätteproblem. Ett argument är ofta att ge svenskfödda arbetslösa en chans ­– men alla passar inte för alla yrken och alla vill inte jobba i äldreomsorgen.

Cirka 800 personer beräknas dö i förtid varje år på grund av jobbstress. Vad vill du göra åt det?

– Skyddsombud måste få en starkare ställning och inte bli motarbetade eller ses som ett hot av arbetsgivaren. Att få arbetskamraternas förtroende att bli skyddsombud ska vara något fint, det ska vara en gedigen utbildning och man ska få tid att arbeta strukturerat med arbetsmiljöarbetet tillsammans med arbetsgivaren. Det behövs också en generell arbetstidsförkortning i kombination med fler anställda för att täcka samma arbete. I stället för att slimma organisationerna ska vi bli fler som delar på arbetsbördan, det är en nyckel till att minska stressen och orka ett helt arbetsliv.

Trots den höga arbetslösheten lämnade Arbetsförmedlingen tillbaka cirka 3,6 miljarder kronor till staten förra året. Är det ett problem?

– Denna stackars myndighet blir alltid sparkad på från alla håll, såväl från höger som vänster, från kommuner, regioner och privata aktörer. Arbetsförmedlingen förlorade otroligt mycket personal med värdefull erfarenhet och kompetens i samband med reformen och neddragningarna som inleddes 2019. Nu måste myndigheten få ett långsiktigt uppdrag så att de får lugn och ro, kan återställa kompetens och stärka den lokala närvaron. Vi vill se en mycket större statlig arbetsförmedling med begränsning av privata aktörer.

Arbetsmiljön på Arbetsförmedlingen har fått mycket kritik för detaljstyrning och kontroll av medarbetarna. Vad bör göras?

– Det är inte acceptabelt. Att detaljstyra på det sättet underminerar professionaliteten och skapar en ohållbar arbetssituation. Man måste ge personalen handlingsutrymme och ha tillit till att de kan sitt jobb. Återigen är en god arbetsmiljö en förutsättning för att personalen ska må bra och kunna erbjuda arbetssökande kvalificerat stöd, vägledning och matchning.

Arbetsförmedlingen har öppnat för att myndigheten inte borde ansvara för den grupp som står längst från arbetsmarknaden. Har de rätt? Vem bör ta det ansvaret i stället?

– Vi tycker att Arbetsförmedlingen ska ha det övergripande ansvaret för alla grupper. Samarbete med kommuner och regioner är absolut nödvändigt, men vi ska inte lämpa över ansvaret på dem. Staten måste ha huvudansvaret för att det ska vara likvärdigt och finnas samma möjligheter över hela landet.