8 juli, 2021

Utmattningen ledde till en hållbar förändring för Beate Undén

Karriär Utmattningen kastade omkull många saker för Beate Undén. Hon, som tidigare aldrig förstått den sortens människor som tar det lugnt på sin lediga tid, som gillar att vara hemma, var nu tvungen att ligga i sängen. Hon insåg också att hon varit blind för sitt eget ohållbara beteendemönster.

"På mitt jobb nu är jag den enda som inte har en bakgrund inom reklam, så där är jag med och bidrar en del till den här mångfalden."

Foto: Margareta Bloom-Sandebäck

Mina tre bästa val

SPÅRBYTE
Jag är glad över att jag följde min egen kompass så pass mycket som jag gjorde och hoppade av psykologprogrammet. Och det blev bra ändå!

PRAKTIK
Under praktiken på det här företaget fick jag en känsla för vad jag gillar att göra och är bra på. Det var en möjlighet till utforskande av mig själv.

NÄTVERKANDE
Att nätverka mycket är något jag verkligen har lärt mig med åldern, att ödmjukt och förutsättningslöst bara sträcka ut en hand för att se om någon vill hjälpa en.

”Ikea-effekten”. Inte? Det är en psykologisk mekanism som gör att vi särskilt uppskattar sådana föremål som vi själva har skapat. Gäller för såväl sociala medie-appar med valbara filter och färger som för Billy-bokhyllor.

– Man kunde kanske tro att vi snarare skulle se värdet i en färdigmonterad hylla. Men faktum är att vi värdesätter oss själva väldigt högt – och även saker som vi förknippar med oss själva, som vi har lagt tid och arbete på, berättar Beate Undén.

Att identifiera sådana här psykologiska mönster och applicera insikterna i marknadsföringssyfte, är hennes jobb. I dag jobbar hon som beteendespecialist på en kreativ kommunikationsbyrå. Tidigare har hon hjälpt myndigheter och företag att utnyttja samma sorts kunskap för att utvecklas i mer hållbar riktning.

Beate Undén kan kort sagt en hel del om hur vi människor funkar, och varför vi fattar de beslut som vi fattar.

– Grundinsikten är att vi inte är så logiska och rationella som vi tror.

Sina egna psykologiska mönster tog det dock lång tid och en utmattning innan hon genomskådade.

– Att jag nu jobbar på en reklambyrå är ett uttryck för en väldigt stor förändring i mitt liv. Det var något som jag förut inte hade tyckt varit okej att hålla på med, jag skulle ju jobba med något mycket mer ”moraliskt” och ”uppbyggligt.”

Beate Undén växte upp i Vasastan i Stockholm. Hon bodde med sin mamma, ensamstående barnmorska, i perioder arbetslös, kämpande. Ekonomiskt var det knapert, men mamman lade all energi och alla ören som blev över på sin dotter. Satte henne i den fina Adolf Fredriks musikklasser och skickade med henne ett motto i livet: Du kan bli vad du vill.

– Min pappa var väldigt högutbildad, men jag växte inte upp med honom. Jag tror att min mamma kände att hon behövde kompensera för det, få mig att känna att jag är smart, har anlag, att jag kan göra vad som helst.

Hon kunde verkligen bli vad hon ville, hon var begåvad i skolan och det avspeglades i betygen. Hon var samhällsintresserad. Gick med i ett politiskt ungdomsförbund och blev feminist – den åttonde mars var hon skolans enda deltagare i demonstrationerna. Men frågan var inte vad hon kunde, utan vad hon ville.

Efter gymnasiet följde några år av karriärmässiga återvändsgränder och tvivel. Först utbildade hon sig till dramapedagog, men diskrepansen mellan hennes vision och den verkliga arbetsmarknaden fick henne dock snabbt att släppa den tråden. Efter det jobbade hon som personlig assistent. Det var inget fel på det, men hon fick inte utlopp för sin potential. Det var temporärt och krockade dessutom med hennes självbild.

”Min erfarenhet är att jag trivs bäst i heterogena grupper. Heterogenitet av alla slag, kön, ålder, bakgrund, gör mig avslappnad. När det finns många olika perspektiv och sätt att vara på höjs taket för alla inblandade."

Hennes självbild? Hon skulle göra något stort och viktigt. Hon var duktig och ansvarstagande och hon skulle förbättra för människor. Skriva om orättvisor som journalist? Jobba med bistånd? Nej – hon skulle bli psykolog.

– Jag minns att jag tänkte: alla materiella förbättringar för människor är på en relativ nivå, de spelar ingen roll ifall man inte mår bra. Jag kände att det enda som jag kunde göra som på riktigt kunde ha en positiv impact var att hjälpa människor att må bättre mentalt. Du hör ju, det är väldigt stora pretentioner. Väldigt höga förväntningar på mig själv.

De höga kraven kom också till uttryck i en överdriven pliktmedvetenhet. Hon inte bara pluggade, hon jobbade samtidigt. Som personlig assistent på natten. Som volontär på ett härbärge för hemlösa. På en självmordschatt.

När hon drabbades av en förkylning som aldrig försvann fick hon ett läkarbesked som chockerade henne: utmattning.

– Jag sade nej, det kan inte stämma! Jag går ju på psykologprogrammet!

Det var komiskt, vi hade precis haft en kurs om stress. Jag, som alltid hade känt att det var så viktigt att vara stark och kunna göra allting – nu blev jag svag och rädd för att inte känna mig själv längre.

Utmattningen kastade omkull många saker för Beate Undén. Hon, som tidigare aldrig förstått den sortens människor som tar det lugnt på sin lediga tid, som gillar att vara hemma, var nu tvungen att ligga i sängen. Hon insåg också att hon varit blind för sitt eget ohållbara beteendemönster.

– Jag hade inte haft utrymme för vad jag själv ville eller tyckte var kul. Varför hade jag velat bli psykolog? Inte för att jag egentligen tyckte att det skulle bli särskilt roligt att sitta och ha terapi med människor, utan för att det var ett viktigt jobb. Allt jag gjorde hade utgått från att jag skulle vara ”duktig”, för att sätta en övergripande rubrik på det.

Så hur såg då den alternativa vägen framåt ut? I stället för psykolog valde hon att bli beteendevetare. I samband med c-uppsatsen om miljöpsykologi kom hon i kontakt med ämnet ”nudging”.

– ”Nudging” betyder knuffa, och begreppet ringar in olika metoder för att med en lätt knuff, utan tvång eller ekonomiska påtryckningsmedel, hjälpa människor till en förändring av sitt beteendemönster i hållbar riktning. Det kan handla om att köpa in mindre tallrikar för att minska mattsvinnet på en skola, eller att måla fotsteg på gatan för att leda människor mot närmaste papperskorg.

”I reklambranschen, och många kreativa branscher (tror jag?), brukar det vara standard att folk har svart på sig. Jag gillar kläder och att ge energi och kommunicera med andra genom vad jag har på mig.”

Beate Undén jobbade i två år på en konsultfirma som medlemsansvarig för Nudging Sweden, ett organisationsnätverk för myndigheter, ideella organisationer och företag som vill lära sig om ämnet. Hon trivdes där, men hade fortfarande inte hamnat riktigt rätt. Hon sökte något mer kreativt.

– Jag kände mer och mer att jag inte bara ville utbilda och föreläsa, utan vara den som själv hittade på själva nudgen, som designade förändringen.

Hon bestämde sig för att hoppa på ett masterprogram i kognitionsvetenskap, där hon fick lära sig om tjänstedesign. Under den tiden erbjöds hon jobbet på kommunikationsbyrån Rodolfo Agency.

– Om man känner till lite hur reklam- och kommunikationsbyråer är uppbyggda vet man att det nästan alltid finns en roll som heter ”planner”. Det är den personen som är ansvarig för insiktsarbetet, och som jobbar med strategin bakom kommunikationen. På den här byrån har det alltid varit psykologer och beteendevetare som har den rollen.

Beate Undéns arbete är alltså att se till att kommunikationen hakar i människors psykologiska mönster och på så sätt blir mer meningsfull. ”Ikea-effekten” var ett exempel på ett sådant mönster. Ett annat, som Beate Undén har arbetat utifrån, kallas för ”status quo-bias”, och innebär ett känslomässigt motstånd mot förändringar.

– Det här blev aktuellt när vi jobbade med en inkomstbortfallsförsäkring. I stället för att prata om att den här försäkringen kommer att ge dig så många nya och spännande upplevelser, tryckte vi i stället på att den ser till att livet bara kan fortsätta exakt som det alltid varit.

Lön: "Det är klart att det är viktigt med pengar, men det är lätt hänt – inte minst i Stockholm och i min bransch – att allt handlar om det. För att inte själv bli besatt av lönen brukar jag påminna mig om att den inte är synonym med att trivas på jobbet. Som beteendespecialist vet jag att det till och med kan vara tvärtom: Det finns forskning som visar att ett ökat fokus på extern belöning kan minska den spontana arbetsglädjen.”

Det som Beate Undén gör idag tycker hon är kul. Hon upplever att hennes egenskaper och kvaliteter kommer till uttryck på ett naturligt sätt.

– Det känns för mig som ett mer hållbart och mer genuint förhållningssätt till det som jag håller på med.

Och hennes gamla bias då – den stränga inre rösten som säger åt henne att hon måste göra någonting väldigt stort av sitt liv och för världen? Den är inte särskilt framträdande i dag, berättar hon. Kanske har det också med åldern att göra.

– När man är yngre kan det, på gott och ont, finnas så stora drömmar, om ett arbetsliv, till exempel. Men ju äldre man blir desto tydligare känner man: att rädda världen finns inte, det går inte.

Eller – det kanske låter lite väl cyniskt, säger hon sedan. Det man kan göra är att bidra varje dag i de möten man har, till de människor man träffar, i sina relationer, i en respektfull miljö där man jobbar. På den nivån kan man komma med viktiga bidrag.

– Jag växte upp med självbilden att jag kunde bli vad som helst, något väldigt stort – diplomat, till exempel. Men det var inte where it´s at, vare sig när det gällde mitt personliga välbefinnande eller att skapa någon skillnad i världen. Vägen för mig var något mer jordnära.

 

BEATE UNDÉN

Arbetar: Rodolfo Agency

Utbildning: Beteendevetenskap och kognitionsvetenskap.

MIN VÄG

2013 – Börjar plugga till psykolog. En början på den bana som tar henne dit hon är i dag.

2017 – Praktik på en liten start up, där hon får hjälpa till med allt möjligt, och där varje bidrag gör stor skillnad för verksamheten.

2018 – Nudging Sweden.Jobbet är nästan helt online, vilket gör att hon kan tillbringa längre perioder med vänner i Indien, England och USA.

2019 – Master i kognitionsvetenskap. Har lämnat psykolog­planerna, och närmar sig det som hon egentligen vill hålla på med.

2020 – Anställd på den kreativa kommunikationsbyrån där hon fortfarande jobbar, där hon får utlopp för sina personliga egenskaper.

 

Reporter Tim Andersson

Läs även

Sommarläsning på Akademikern

Äntligen semester och förhoppningsvis lite...
20 juli, 2021

Hon coachar Malmös unga till jobb

Arbetsförmedling Marie Bergvall Bark sade upp sig från Arbe...
14 juni, 2021

Snart får första kullen hälso- och sjukvårdskuratore...

Utbildning I höstas startade landets första utbildnin...
14 juni, 2021

Han får idéer att växa i Helsingborgs stad

Arbetsmarknad Helsingborg vill bli Sveriges mest innovat...
6 maj, 2021