Utan tillit, inget försvar

Försvarets styrka mäts inte bara i antal soldater, vapensystem eller budgetposter. Det yttersta försvaret av Sverige vilar på något mycket mer grundläggande – att samhället håller ihop.

Det låter enkelt, men i en orolig omvärld är det avgörande. Stridsviljan hos dem som står längst fram, i uniform, med livet som insats, är beroende av två saker: att deras nära och kära där hemma har det bra, och att det finns tillit – mellan människor, mellan myndigheter, mellan individ och samhälle. Det kallas sammanhållning. Och utan den saknas försvarsvilja.

Det civila försvaret kan aldrig reduceras till lager av jodtabletter och informationsbroschyrer. Ett fungerande civilt försvar kräver en fungerande välfärd. En fungerande socialtjänst, vård, skola, omsorg, psykologiskt stöd och samhällsnärvaro – även i vardagen. Det handlar om barn som får hjälp i tid, om äldre som kan känna trygghet, om utsatta som vågar söka stöd.

Förebyggande verksamhet – det som ofta kallas socialt arbete, missbruksvård, ungdomsinsatser, kommunal samordning – är inte bara en social investering. Det är ett försvarspolitiskt fundament. Den som arbetar med att stärka tilliten mellan människor bygger ett motståndskraftigt samhälle. Den som arbetar förebyggande stärker Sveriges beredskap.

Det civila försvaret bärs upp av människor. Anställda i kommuner, regioner, statliga myndigheter och civilsamhällets organisationer är de som i praktiken får samhället att fungera, också i kris. Professioner som skapar tillit, upprätthåller rättssäkerhet, ger trygghet och stöd – i vardag såväl som i undantag. Om vi menar allvar med att stärka Sveriges motståndskraft måste vi rusta dem – med rätt villkor, fungerande strukturer och långsiktiga förutsättningar. Annars bygger vi bara beredskap på pappret.

Akademikerförbundet SSR organiserar många av de samhällsbärare som varje dag upprätthåller tilliten i samhället. Socionomer, statsvetare, samhällsvetare, personalvetare, utredare, präster, diakoner, kuratorer, folkhälsovetare, ekonomer och vägledare med flera – det är vi som bygger ett Sverige som håller ihop även när det blåser. Våra medlemmars arbete ska inte ses som parallellt med försvaret, vi är en del av den svenska försvarsförmågan.

Vi kommer inom kommun- och regionsektorn att förhandla om ett nytt kollektivavtal som är anpassat för kriser och krig. Vi gör det för att hela samhället ska stå redo, även om vi hoppas att det aldrig behövs.

Om Sverige ska rusta upp måste vi börja i rätt ände. Vi måste rusta samhället – inte bara militären. Säkerhet kan aldrig reduceras till försvarsanslag och vapensystem. Den byggs i klassrum, på socialkontor och på myndigheterna – varje dag. För i slutändan är målet alltid fred.