Tema nyutexad: Traineetjänsten ledde till första jobbet

Med tanke på hur efterfrågan på personal inom socialtjänsten ser ut var Elin Dahlander egentligen aldrig orolig för om hon skulle få jobb efter examen. Frågan var snarare hur steget in på arbetsmarknaden skulle se ut.

I början av studierna trodde Elin Dahlander att hon nog aldrig skulle arbeta inom socialtjänsten. Som många andra i socionomklassen på Örebro universitet tänkte hon sig en framtid där hon jobbade behandlande, kanske som kurator. Men med tiden började hon tänka om och när företrädare för ”Huddingetrainee: socionom” kom till skolan för att berätta om programmet blev hon än mer övertygad om att erfarenhet från socialtjänsten ändå skulle vara en bra plattform att stå på, oavsett vad hon skulle vilja göra senare i karriären. 

Huddingetrainee: socionom inleds med den verksamhetsförlagda utbildning som ingår i socionomprogrammet – i Elin Dahlanders fall varade den hela femte terminen. Hon sökte och fick en plats på Missbruksenheten (numera Beroendeenheten) i Huddinge kommun. 

– Redan första veckan hade de planerat in vilka möten jag skulle kunna vara med på. Jag fick göra studiebesök på alla enheter i kommunen, träffa enhetscheferna och vara med på alla planeringsdagar, utan undantag. Jag kände att de hade en tanke med min tid där, säger hon.

I nästa steg i programmet kan studenten söka en av traineetjänsterna och få anställning under resten av sin studietid. Efter en intervju fick hon en av de fyra platser som erbjöds det året. Standard är att anställningen är på tjugo procent men flera av enheterna erbjöd det dubbla och det tackade hon ja till.

– Jag kände nästan att det var en förutsättning för att hinna med. Det är lättare att driva sina ärenden om man är på plats två dagar i veckan. För en klient är ju en veckas väntan en ganska lång tid.

De två sista terminerna av utbildningen varvade hon studierna med arbetet på Missbruksenheten. Många i klassen jobbade extra för att dryga ut studentkassan. Elin Dahlander var glad att hennes extrajobb utöver pengar också gav vidareutbildning och värdefulla kontakter. 

Ju mer hon lärde sig, desto mer ansvar fick hon. Med tiden fick hon egna klienter och utredningar, men hon hade långt ifrån så stor arbetsbörda som kollegorna. I traineeprogrammet ingick föreläsningar och gruppträffar med de andra traineerna. Hon fick också omfattande handledning och stöd, både i grupp med de andra traineerna och individuellt med en mentor.

– Det var mycket fokus på att jag skulle komma in i yrkesrollen. Socialsekreterare är ofta ett tungt yrke, många som kommer nyexaminerade slutar snabbt. Det här är ett sätt att förberedas i lugnt tempo. Många arbetsplatser har introduktionsprogram och det är jättebra, men inom några månader ska man ändå ta lika mycket ansvar som alla andra. När man är trainee har alla en helt annan acceptans för att man inte är färdigutbildad.

Handledningen tycker Elin Dahlander var en av de största behållningarna med traineeperioden. 

– Det jag framförallt lärde mig var att se på jobbet som just bara ett jobb. Inom socialtjänsten är det så vanligt att man tänker att man ska rädda världen, att om jag inte ringer det här samtalet nu så kommer någon att dö. Man känner ett så stort ansvar. Jag fick lära mig att ha lite is i magen. 

Hon pendlade mellan skolan i Örebro och jobbet i Huddinge. För det mesta fungerade det bra, hon valde föreläsningsfria dagar till traineejobbet, men det kunde också bli lite besvärligt. Ibland gjorde traineejobbet det svårare att få till skolans många grupparbeten – till irritation för dem i klassen som drabbades.

– Eftersom universitetet hade ett samarbete med traineeprogrammet och på så sätt sanktionerade att studenterna deltog i det, hade jag önskat att man från skolans sida hade tagit upp att vi var tre i klassen som gjorde trainee för att öppna upp för mer förståelse, säger hon.

Det är egentligen det enda negativa hon har att säga om sin tid som trainee. När examen närmade sig kände hon sig relativt väl förberedd inför att börja jobba heltid. Hon hade blivit erbjuden två olika tjänster i kommunen, den ena på Missbruksenheten och den andra på Barnenheten. Valet föll på den sista eftersom hon länge varit intresserad av att jobba med barn och gärna ville bredda sina erfarenheter. Hon tog examen på en fredag och började jobba direkt efter helgen. 

– Det var förstås nya kollegor och ärenden, men jag hade varit i lokalerna, träffat gruppledarna och cheferna. Det var väldigt skönt att känna till kommunen och att kunna datorprogrammet vi jobbar i redan när jag började. 

På Barnenheten i Huddinge har Elin Dahlander stannat i nästan fyra år, men snart börjar hon en ny tjänst som familje-
hemssekreterare i samma kommun. Flytten går två trappor ner i det lila- och orangefärgade tolvvåningshuset. Hon känner redan flera av sina blivande kollegor, inklusive chefen. 

– Jag sökte jobbet som vanligt, men det var förstås ett stort plus för dem att de kunde rekrytera internt. 

Hon är glad att hon har kunskap om många olika delar av kommunens verksamhet och menar att hon till största delen kan tacka sin tid som trainee för det.

– Den kunskapen underlättar mitt arbete i dag och är så klart en fördel för min framtida karriär inom socialtjänsten i Huddinge.  

Text: Karin Persson

Ur magasinet Akademikern nr 6/2015. Läs hela temat i vår blädder-pdf på Akademikern.se