Experten: Stram migration försvårar för äldreomsorgen
Äldreomsorgschefer larmar om kronisk personalbrist. En stramare migrationspolitik gör det ännu svårare att bemanna verksamheterna, varnar Olof Åslund, professor i nationalekonomi.
Professor Olof Åslund varnar för märkbara effekter av strängare migrationsregler.
Skärpta migrationsregler med bland annat ändrade regler kring spårbyte, höjda lönekrav och så kallade tonårsutvisningar ändrar spelreglerna på arbetsmarknaden och sätter skräck i äldreomsorgen. Vem ska vårda befolkningen som blir allt äldre när bemanningspoolen krymper? Vem ska ta hand om våra gamla och sjuka dygnet runt, 365 dagar om året, när ingen finns att ringa in? Vem ska hålla gamla mamma i handen på dödsbädden?
Olof Åslund, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet, har i en rapport för SNS Konjunkturråd undersökt invandringens betydelse för välfärden. Enligt honom kommer en strängare migrationspolitik få konsekvenser för kompetensförsörjningen i äldreomsorgen.
– Utrikes födda är en stor del av ekonomin i välfärden. Den flyktingrelaterade migrationen har under 2000-talet varit en mycket viktig rekryteringsbas, och de senaste tjugo åren har det skett en tredubbling av andelen anställda med flyktingbakgrund i omsorgen. Minskar vi en historiskt viktig försörjningspool kommer det naturligtvis att få märkbara effekter.
På ett sätt tycks lösningen uppenbar – betala bättre!
Utrikes födda bär upp äldreomsorgen och räddar kompetensförsörjningen, enligt såväl statistik som röster inifrån verksamheterna. Anders Henriksson, ordförande i Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), har konstaterat att kommuner och regioner inte skulle klara sitt uppdrag utan utlandsfödda i omsorgen, och vill se ett stopp för så kallade ”kompetensutvisningar”.
Begränsas migrationen behöver man hitta andra sätt att bemanna omsorgen för att systemet inte ska krackelera helt. Men att möta äldreomsorgens rekryteringsutmaningar kommer att kosta pengar, tror Olof Åslund.
– Ett effektivt sätt att öka attraktiviteten är att höja lönerna. Välfärdssektorn i Sverige sticker ut med de lägsta lönerna i hela EU, vilket förstås påverkar konkurrenskraften. Ett annat sätt är att införa riktade utbildningssubventioner för att öka intresset för dessa bristyrken, säger han och fortsätter:
– På ett sätt tycks lösningen uppenbar – betala bättre! Men frågan är hur det ska finansieras? Att höja skatterna är inte alltid jättepopulärt. Ytterst avgörs utbudet av arbetskraft och dess vilja och möjlighet att arbeta i välfärden av politiker. Ska rekryteringsutmaningen lösas krävs tydliga politiska prioriteringar.
