Situationen hårdnar för papperslösa

Sveriges skuggsamhälle växer. Omvärlden skakar och allt fler drivs på flykt från sina hemländer, samtidigt som allt fler får avslag på sina asylansökningar men stannar kvar i Sverige ändå. Dessutom har en växande grupp utländska arbetare tagit sig hit utan arbetstillstånd av ekonomiska skäl. Andra hålls som nutida slavar: De låses in, tvingas arbeta och får sina pass konfiskerade.

Det här är ett problem som måste bekämpas genom att fler människor som saknar rätt att vistas i landet påträffas och avvisas eller utvisas, menar Tidöpartierna med migrationsminister Johan Forssell i spetsen.

På kort tid har regeringen vidtagit en rad åtgärder. Bland annat har flera utredningar fått i uppdrag att ge förslag på hur fler ska förmås att lämna landet. Den mest uppmärksammade är Utredningen om stärkt återvändandeverksamhet.

Ända sedan Tidöavtalet presenterades hösten 2022 och det stod klart att man ville införa en informationsplikt, där kommuner och myndigheter skulle vara skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd, har protesterna varit massiva.

Allra starkast har fackförbunden som representerar arbetstagare inom socialtjänsten, vården och skolan opponerat sig. När slutbetänkandet presenterades i slutet av november var det alltså med stor lättnad man tog emot beskedet om att dessa sektorer inte finns med på listan över de sex myndigheter som nu får utökad informationsplikt.

– Utredarens förslag var inte väntat. Därav alla våra starka protester, säger Monica Engström som är socialrättsjurist på Akademikerförbundet SSR.

Hon är säker på att det starka motståndet som bland annat fackförbunden bjöd gav effekt. Utredningen visade att en anmälningsplikt för socialtjänst, vård och skola skulle stå i strid med grundläggande rättigheter genom annan lagstiftning, och Monica Engström välkomnar att förslaget inte blev så omfattande som befarat. Lars Olsson som är chefsjurist på Asylrättscentrum instämmer.

– Det var väldigt bra att utredaren föreslog en lösning där det är tydligt vilka myndigheter som är aktuella, i stället för att ha undantag i de fall informationsplikten skulle strida mot ömmande värden inom en bredare grupp av myndigheter. Nu slipper man hamna i svåra avvägningar inom vård, skola och socialtjänst kring hur dessa undantag skulle definieras. Det känns positivt, säger han.

Men vare sig han eller Monica Engström är nöjda med utredarens förslag, där myndigheterna som omfattas av informationsplikten är Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket.

– Vi är emot lagen som sådan och vill inte ha någon form av angiverilag. Vi är djupt bekymrade över förslaget. Det handlar dels om de berörda myndigheterna och inte minst de medlemmar vi har där, dels om att det nu kommer att finnas en struktur på plats som gör det oändligt mycket lättare att vidga tillämpningsområdet och lägga till fler myndigheter, kommuner och regioner i framtiden, säger Monica Engström.

Hon är bland annat kritisk till formuleringen om att de aktuella myndigheterna ska lämna ut uppgifter ”när det finns anledning att anta” att en person inte har rätt att vistas i landet.

– Det är inte ”när du vet” eller ”när du har information om…”. Det ska också gälla för varje uppgift som den utlämnande myndigheten förfogar över, även det man i utredningen kallar för sidoinformation. Det kan vara sådant som inte har med ditt ärende att göra över huvud taget, utan iakttagelser eller information som du får på annat sätt. Sammantaget borgar det för en form av angiveri, ett skvallerbeteende.

Lars Olsson säger att det nya regelverket kommer att få en inverkan på många människor.

– På ett generellt plan kan man säga att det här är en åtgärd som riskerar att skapa en ökad misstro mot myndigheter i Sverige. Det kommer att finnas myndigheter som inte bara arbetar med frågor som ligger inom deras uppdrag, utan som också har en skyldighet att föra vidare information till polisen. Det är väldigt viktigt att det här regelverket blir tydligt, så att alla kan förstå vad det är för typ av information som kan lämnas ut.

Den utökade informationsplikten är bara en av Tidöpartiernas åtgärder för att minska antalet papperslösa i landet. I samma utredning föreslås också att det ska vara tillåtet för polisen att genomföra selektiva kontroller av personer som det, återigen, finns anledning att anta saknar rätt att vistas i landet. Dessutom ska det bli möjligt att omhänderta och genomsöka exempelvis mobiltelefoner, liksom att ta fingeravtryck på barn från sex års ålder.

Även dessa förslag är Lars Olsson kritisk till.

– Vi tror att oron för att bli stoppad av polis vid olika tillfällen kan göra att man ytterligare håller sig undan, eller skaffar sig rörelsemönster som gör att man än mer hamnar utanför det vanliga samhället.

Det kan också leda till integritetsingripande åtgärder mot många enskilda, däribland barn, menar han.