Tugga politik

Har du satt lunchen i vrångstrupen över en kollegas politiska utgjutelser? Eller har du kanske själv utnyttjat arbetsplatsen som plattform för dina egna åsikter?

I så fall är du inte ensam. Höstens politiska turbulens med två jämnstora block som inte vill samarbeta vare sig med varandra eller med det tredje, växande partiet har gett gott om anledningar till diskussioner. 

Samtidigt är allt fler politiskt intresserade, enligt SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Och politik är inte längre något vi duckar för på jobbet. Under valrörelsen tidigare i år visade Manpowers undersökning ”Work life” att drygt fyra av tio tycker att politik är ett bra eller mycket bra samtalsämne på jobbet. Bara en tredjedel ansåg motsatsen. Det fanns dock en tydlig könsskillnad: Bland männen var hälften positiva till politiska diskussioner, men bara en av fyra kvinnor. Mest positiva var unga medarbetare och chefer.

– Det är ett aktuellt ämne, så det är oundvikligt. Särskilt om du jobbar inom offentlig sektor – då är ju politiken faktiskt din arbets- och uppdragsgivare säger Helena Nicklasson, chefsförhandlare på Akademikerförbundet SSR. 

Samtidigt, poängterar hon, måste man som alltid tänka på tonen. I fikarummet är vi varandras arbetsmiljö. Man ska inte skilja arbetsmiljöproblem kopplade till politiska diskussioner från andra. 

– Det må handla om politik, fotbollslag eller kakrecept – i alla situationer där personer har starka åsikter kan det spåra ur i kränkningar och personpåhopp. Oavsett bakgrunden är det arbetsmiljölagarna som gäller. 

För visst kan politiken också skapa konflikter. 

Bland akademiker brukar ideologiska antagonister som Vänsterpartiet och Moderaterna få många röster, enligt Statistiska centralbyråns undersökningar. I år har också Sverigedemokraterna vunnit sympatisörer bland akademiker. Inför riksdagsvalet 2014 menade blott 1,7 procent av väljarna med minst tre års högre utbildning att Sverigedemokraterna var det bästa partiet. I valen innan dess hade procentsatsen varit så låg att den inte kunde redovisas. I år var siffran 6 procent.

Så hur ska man bete sig för att bidra till en konstruktiv diskussion? Psykologen och organisationskonsulten Jonas Mosskin tycker att man innan man ger sig in i ett ordbyte ska ställa sig själv frågan: ”Varför gör jag det här?”

– Är utgångspunkten att du ska berätta för andra hur det ligger till får du vara beredd på mothugg eller ogillande tystnad. Men om du är nyfiken på hur andra resonerar kanske du ska ligga lite lågt med att inta definitiva ståndpunkter. 

Att lyssna på den andre är inte bara smart för att hen faktiskt kan ha poänger, utan också för att du då har större chans att själv bli lyssnad till. 

Om det börjar bildas läger i gruppen och medarbetare får svårt att tala med varandra gäller det att agera snabbt, menar Helena Nicklasson på Akademikerförbundet SSR. Hjälper det inte att säga ifrån på ett sakligt sätt är nästa steg att kontakta chefen, skyddsombudet eller den lokala fackliga organisationen.

– Ytterst ligger ansvaret hos arbetsgivaren. Frågan om hur man behandlar varandra ska arbetas in i det förebyggande arbetsmiljöarbetet, säger hon.

– Ta upp det på arbetsträffarna. Har det gått så långt att man inte klarar av det tillsammans med HR-avdelningen, tycker jag att man ska koppla in hjälp utifrån. Det kan hända att man måste diskutera såväl ledarskapet som medarbetarskapet och grupputvecklingen.

Så länge man inte utgör ett allvarligt problem för arbetet eller arbetsmiljön har man dock en långtgående rätt att driva politisk opinion på arbetsplatsen. Man får till och med dela ut partipolitiskt material till kollegor. Det menar Nils Funcke, adjunkt vid Stockholms universitet och yttrandefrihetsexpert. 

– Det får naturligtvis inte leda till att arbetsuppgifter blir liggande på hög. Och man kan inte komma med högtalaranläggningar till jobbet och demonstrera. Men annars kan jag inte se att arbetsgivaren har någon rätt att inskränka yttrandefriheten.

Han är kritisk till att Svenskt Näringsliv under valrörelsen uppmanade sina medlemsföretag att säga nej till politisk aktivitet på jobbet. Utspelet var ett svar på LO:s besked om att driva kampanj för Socialdemokraterna, bland annat på landets arbetsplatser.

– Folk kommer att diskutera politik också framöver, vare sig man vill eller inte. Diskussioner kollegor emellan om budgetar, värderingar och regeringsunderlag är här för att stanna. 

Text: Tim Andersson. 

Artikeln är hämtad ur Akademikern nr 5 2018. Spana in hela tidningen här!