Tema Väx: Får du bygga fritt?

Sedd av 128

Akademikern. Trenden är att medarbetare tvingas passa in i en mall i stället för att fritt använda sin kunskap. I staten finns många akademiker som vill växa.

Senast ändrad 10:07, 9 Dec 2016
Foto: Rasmus Meisler.

För att trivas på jobbet behöver vi själva i hög grad få definiera hur arbetet ska se ut och använda vårt omdöme. Men tendensen är att många tvärtom får ta mindre och mindre ansvar. Eget omdöme får stå tillbaka för en yrkesutövning anpassad till strikta mallar. Det man gör ska enkelt kunna kontrolleras och utvärderas av en oberoende kvalitetsgranskare. 

Den slutsatsen drar Jonna Lappalainen, doktor i filosofi och föreståndare för Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola, i sin forskning. 

Hon menar att det är ett problem i samhället i stort att man inte tar tillvara de professionellas kompetens.

– Det är det som präglar samhällsutvecklingen just nu. Man flyttar en massa beslutsfattande och utvärderingsansvar till andra människor än de som egentligen är bäst på det de gör, säger hon. 

– Väldigt många som jobbar inom mellanmänskliga yrken har en arbetssituation där de upplever att de går emot sina egna grundläggande värderingar. De tvingas utföra jobbet på ett sätt som de själva egentligen inte tycker är det bästa. 

På sikt skapar det en sämre yrkeskår. Ju mer ansvar man tar från professionsutövarna, desto mer tenderar de att binda fast sig i de rent formella kunskaperna i stället för att handla utifrån sin kompetens.

– I ett samhälleligt perspektiv är det förödande. Människor som har en yrkesstolthet ställs inför valet att antingen söka nytt jobb eller sluta känna efter, säger Jonna Lappalainen.

Denna trend syns också i medlemsundersökningar från Akademiker-förbundet SSR, särskilt bland statligt anställda. Samtidigt är staten den arbetsgivare som har störst andel akademiker i personalstyrkan. Andelen med eftergymnasial utbildning är nästan dubbelt så stor som på arbetsmarknaden som helhet. 

Den senaste Novusundersökningen från Akademikerförbundet SSR visar att tre av fyra samhällsvetare är nöjda med sin arbetssituation. Men bland dem som är missnöjda uppger nästan hälften att det beror på en brist på tydliga karriärvägar. Många svarar att överkvalificering, för lite utmaningar och en oklar inriktning på arbetet är bidragande orsaker till att de inte trivs på jobbet. Så många som 69 procent av de statligt anställda deltagarna i undersökningen svarar att de någon gång under det senaste året allvarligt övervägt att söka nytt jobb och att det vanligaste skälet till det är att man vill lära sig nya saker.

De statligt anställda upplever också i högre utsträckning än personer inom andra sektorer att de måste ge avkall på sin professionalism på grund av arbetsgivarens krav. 

I dag vill var fjärde högskolestudent jobba statligt efter sin utbildning. Det visar en undersökning som Universum gjort på uppdrag av Arbetsgivarverket bland studenter från fem stora högskoleinriktningar, däribland samhällsvetare. Intresset har ökat sedan den förra undersökningen år 2008, men nästan 70 procent svarar fortfarande att de helst vill jobba privat. 

Medan staten förvisso förväntas erbjuda god stämning, samhällsnytta, trygghet och balans mellan arbete och fritid lockar den privata sektorn med stimulerande arbetsuppgifter, goda karriärmöjligheter och hög lön. 

Så hur ska den statliga sektorn göra för att vinna över och behålla de kvalificerade medarbetare som värdesätter stimulerande arbetsuppgifter högst? Varför har man inte rykte om sig att vara bra på att ta tillvara de anställdas kompetens och lust till utveckling?

Arbetsgivarverket, en medlemsorganisation för 250 myndigheter och andra arbetsgivare med anknytning till det statliga området, arbetar för att statsförvaltningen ska vara attraktiv som arbetsgivare. 

Den statliga sektorn får inte vara löneledande utan måste locka och behålla medarbetare på andra sätt.

– Inom staten finns många akademiker och en bredd av arbetsplatser. Varje myndighet ansvarar för sin egen kompetensförsörjning och kompetensutveckling, men under Arbetsgivarverkets paraply finns också en gemensam arbetsgivarpolitisk strategi. Med den vill vi skapa samordning och samverkan som ska komma både akademikerna och verksamheterna tillgodo, säger Åsa Krook, Arbetsgivarverkets chef för arbetsutveckling. 

Som exempel nämner hon gemensamma utbildningar om hur man blir en attraktiv arbetsgivare och att statligt anställda har rätt att vara tjänstlediga för att pröva en annan tjänst i ett halvår. På så sätt kan man bygga på sin kompetens och utvecklas samtidigt som man bidrar till ett samhällsnyttigt arbete.

På mindre myndigheter kan personalchefen vara den som har ansvar för att medarbetarnas förmågor tas tillvara på bästa sätt. På de stora myndigheterna jobbar oftast både en kompetensutvecklingsstrateg och specialister inom rekrytering eller kompetensutveckling. 

För att underlätta deras arbete finns sedan omkring 20 år Nätverket för strategisk kompetensförsörjning i staten. Det är ett forum där bland annat strateger och kompetensutvecklare på de olika myndigheterna kan mötas för att utbyta erfarenheter, tankar och idéer för att lära av varandra. Dels träffas medlemmarna flera gånger varje år, dels har de sedan i somras tillgång till den digitala plattformen Kompetens i staten.

Patrik Åkesson har jobbat med strategisk kompetensförsörjning på flera myndigheter, bland annat Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Regeringskansliet. Nu arbetar han som verksamhetsutvecklare vid Uppsala universitet, avdelningen för uppdragsutbildning. Han är engagerad i nätverket och en av initiativtagarna till den digitala plattformen. 

– Det finns ett stort behov, ofta bland små myndigheter men också bland större, att samordna kompetensutvecklingsinsatser med andra myndigheter. Det kan till exempel handla om att man har behov av att vidareutbilda ett fåtal chefer, men det blir svårt att upphandla och köpa de tjänsterna för att det gäller för få personer. Om man går ihop med andra myndigheter kan man enklare få till det och dessutom uppnå ett mervärde, säger han.

Han tycker inte att staten är sämre än andra arbetsgivare på att tillvarata medarbetarnas kompetens. 

– Däremot skulle vi kunna bli bättre på att skapa interna karriärmöjligheter, inte bara för dem som har chefspositioner. Där finns en hel del att arbeta med.

Enligt Patrik Åkesson är det essentiellt att man får använda sin kompetens och får nya utmaningar för att vilja stanna kvar på ett jobb. 

– I grunden handlar det om att bli sedd. Konkret handlar det också om att du måste få möjlighet till kompetensutveckling på olika nivåer, annars tappar du gentemot andra personer och verksamheter. Då kanske du söker dig vidare, till exempel till privat sektor, för att få den där vidareutbildningen. 

En annan viktig aspekt som Patrik Åkesson tror kan få människor att stanna kvar inom den statliga sektorn är dess gemensamma värdegrund. Staten kan attrahera dem som vill göra något gott i samhället, menar han.

– Den privata sidan är attraktiv på många sätt men där har man inte samma grund. För att stärka våra medarbetare skulle vi kunna bli bättre på att visa att vi gör samhällsnytta.

Lena Emanuelsson är ordförande i Saco-S som företräder drygt 85 000 statligt anställda akademiker. Hon säger att det är svårt att säga något generellt kring hur medlemmarna upplever att deras kompetens tas tillvara eftersom de har så olika typer av arbete. Det verkar emellertid som om chefer och specialister oftare är mer nöjda än medarbetare där många har samma typ av arbetsuppgifter, som på till exempel Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

– En del känner att de försvinner i mängden. Ett sätt att utvecklas är förstås att man gör en mer traditionell karriärutveckling och blir chef eller kommer en nivå högre upp. Ett annat sätt är att utvecklas i den roll man redan har. Det kan handla om att man arbetar i olika delar av verksamheten, men också om att titta på arbetsinnehållet även inom den enhet man befinner sig på. Jag tror att någon form av arbetsrotation är möjlig på alla arbetsplatser, säger Lena Emanuelsson.

Hon efterfrågar inte bara bättre dialog mellan chefer och medarbetare kring medarbetarens önskemål och kompetens och hur den kan tas tillvara i verksamheten. Myndigheterna behöver också bättre övergripande strategier för kompetensutveckling.

– Våra medlemmar har viktiga uppdrag och stor kompetens, och myndigheterna har ju behov av att behålla dem. Då gäller det att utveckla innehållet i den funktion varje medarbetare har, säger hon.

Text: Karin Persson 

Ur magasinet Akademikern nr 5/2015. Läs hela temat i vår blädder-pdf på Akademikern.se

up 354
Kommentera inlägget på vår medlemssajt