Tema barn: Angered kickar igång barnrättsarbetet

Eleverna i klass 9C på Lövgärdesskolan i Angered i Göteborg tittar frågande på Eva Looström. Hon förklarar hur de ska skapa ett ”önsketräd”. Försöker få igång dem. 

– Men när man önskar sig saker, kan det inte vara så att det händer något då? frågar hon.

– Inte ett piss, svarar en elev.

– Har ni aldrig varit med om att ni önskat er något, som sedan hänt?

– Jag önskade mig en hund en gång och det fick jag, säger en flicka.

– Jag vill bli förskollärare, säger en annan.

– Se där! Om man vill att något ska hända så måste man börja med att önska. Så skriv ner er önskning på en lapp och så hänger ni upp den i trädet, säger hon. 

Det är Barnens dag på Lövgärdesskolan. Totalt deltar runt 50 vuxna från kommunen och olika ideella organisationer, utöver skolans egen personal. Lektionspass med exempelvis dans, hennamålning och bakning varvas med pass om barns rättigheter. Sen avslutas allt med valfri aktivitet. Fotboll, catch the flag eller pyssel. Och grillad korv – en av dagens höjdpunkter.

– Det är inte bara vuxna som ska känna till barnkonventionen. Barnen måste också känna till sina rättigheter. Så vi ska berätta för dem, och vi ska göra det på ett roligt sätt, säger Eva Looström. 

Socionomen Eva Looström och Göteborgs norra förorter har lång historia tillsammans. Ett av hennes första jobb var som fältassistent i nordost, där Bergsjön, Kortedala och Angered ingick. Hon minns att hon tyckte att det var fantastiskt. Alla utgick från att de jobbade ihop med ungarna och det förhållningssättet har hon fortfarande med sig. Sedan fyra år tillbaka är hon metodutvecklare i stadsdelen, med ansvar att stärka barn och ungas inflytande. När hon tillträdde fick hon fullt förtroende att jobba efter eget huvud och bland det första hon gjorde var att samla ihop folk från förvaltningen, organisationer, ungdomsgrupper och andra engagerade i ett nätverk. Barnnätverket i Angered, Bang, bildades och under Barnens dag på Lövgärdesskolan finns många av dem på plats. 

När barnkonventionen ska bli lag behövs en rejäl satsning på ökad kunskap hos alla, från barn till högsta chef i kommuner och myndigheter. Regeringens utredning, Barnrättighetsutredningen, föreslår ett treårigt kunskapslyft i samband med att lagen träder i kraft. Men i Angered vill man ligga steget före. Tanken är att de redan ska vara i mål den 1 januari 2018, när den nya lagen är tänkt att träda i kraft. Det är en ambitiös målsättning och enligt Eva Looström finns det många luckor att fylla om de ska lyckas.

– Ofta är det våra vuxna strukturer som avgör hur vi arbetar. Jag har skattebetalarnas pengar som lön och vill göra mitt bästa med uppdraget men jag stöter pannan blodig för att vuxensystemen är starkare än barnens system, säger hon. 

Ett enkelt men tydligt exempel menar hon är tillgängligheten. Barn och unga ringer inte kommunens växel när de vill få tag i henne. De googlar. Men någonstans på kommunen har man bestämt att enskilda medarbetares kontaktuppgifter inte ska finnas med på hemsidan. Det ska vara ett nummer in. Därför blir den bästa sökträffen på Eva Looström hennes privata facebooksida. 

– Det är ett typiskt vuxensystem. För oss akademiker med svenska som modersmål är det en enkel promenad att hitta rätt, men ingen har satt sig ner på huk och funderat på hur det är för någon som är sju år och inte vet att jag är anställd av kommunen, säger hon.  

Så hur barnrättssäkrar man en hel stadsdel? Innan sommaren lade Eva Looström och Bang fram ett förslag till stadsdelsnämnden som nu gått igenom. Enligt förslaget är det första steget att göra en kartläggning av hur man arbetar i dag. Den ska göras tillsammans med Camilla Nygren som är verksamhetsutvecklare på Rädda Barnen. Utgångspunkten blir Rädda Barnens material Sänk blicken, som utifrån FN:s barnrättskommittés utlåtanden fokuserar på det lokala arbetet i kommuner. I materialet lyfter man fram sju framgångsfaktorer som behöver finnas på plats för att barnrättsarbetet ska fungera. Till exempel samarbete mellan förvaltningar och civilsamhället, rutiner för att sätta sig in i barns villkor och ett barnrättsperspektiv på arbetet.

– Det mest avgörande är strukturer. På vissa håll finns det eldsjälar som gör att barnrättsarbetet kan fungera, men det blir väldigt sårbart och olika över hela landet. Det behövs långsiktigt arbete och någon som koordinerar genomförandet, säger Camilla Nygren. 

I Angered ska hon börja med att intervjua politiker, chefer och tjänste-
män, och så klart även barnen själva. Hon vill få en bild av kommunens samarbete med civilsamhället, hur man samlar information för att förstå barns villkor, långsiktiga planer, om man gör barnkonsekvensanalyser och barnbudgetar och mycket annat. Därefter kommer hon att föreslå hur man ska gå vidare. 

– Ofta handlar det inte om ändringar som kostar mycket pengar eller resurser, utan om att ändra tankesätt. Sen kan det förstås vara komplext. För socialtjänsten till exempel, som gör mycket individuella bedömningar om barn i komplicerade situationer, måste det finnas utrymme för diskussioner, säger hon. 

En av dem på kommunen som arbetar för att stärka barnens perspektiv är Anna Hagström som är utvecklingsledare på stadsdelsförvaltningen. Hon ska skriva ett remissvar till Barnrättighetssutredningens betänkande. Till vardags sitter hon mest bakom ett skrivbord men under Barnens dag på Lövgärdesskolan tar hon tillfället i akt för att försöka få in barnens tankar om förslagen. I klass 5B berättar hon om barnkonventionen och delar sedan ut postit-lappar till barnen att skriva ner sina idéer på. Det är svårt. Begreppen är vaga, koncepten visionära. En pojke räcker upp handen:

– Varför kan man inte ta ett ställe, en bit mark där inga är, och så får de som krigar vara där? 

– Ja… Men det är svårt. Helst vill man ju att de inte krigar alls, säger Anna Hagström. 

Eleverna tänker. Skriver. Anna Hagström samlar in lapparna och läser dem högt. ”Ge barnen allt man kan.” ”Barn som kommer hit borde få pengar så de kan köpa mat.” ”Vuxna borde lyssna mer på barnen.” 

Eva Looström menar att man ska bjuda in barnen att tycka till även om det är svåra frågor och de ändå inte kan få som de vill. 

– De kan bli besvikna. Men det får man prata om. Och i besvikelsen så tar man nytt tag. Hur kan vi göra då? Det är så man utvecklas och växer, säger hon. 

I korridorerna och på skolgården nickar och hejar Eva Looström till höger och vänster. Hon svarar på frågor, ler, pratar och kramar om. Och barnen kramar tillbaka. Det är lätt att tro att hon känner i princip varenda unge på skolan. Riktigt så är det inte. 

– Om jag utgår från att vi känner varandra och ler, då är det så, och det blir jättehärligt. Det är få barn som inte köper det, förklarar hon. 

Många av eleverna på skolan har hon dock träffat tidigare, antingen genom elevrådet där hon arbetar med inflytande eller på någon av Angereds fritidsgårdar. Några är också med i Angereds ungdomsråd eller några av de andra ungdomsgrupper som skapats. Och de har blivit ganska många nu. Eftersom de inte vill säga nej till unga som vill vara med och engagera sig så bildas emellanåt nya grupper. Alla ska med. 

Eva Looström återkommer hela tiden till barnens röst. Att barn ska bli hörda är lätt att skriva under på men svårare i praktiken. Åtminstone om det ska bli på riktigt. Men det gäller att hela tiden försöka. Hitta nya vägar utifrån vilka behov som finns. Som när de senast hade utvecklingsdagar med cheferna på förvaltningen. De ville höra de ungas egna synpunkter och därför ordnade hon 14 stationer och placerade en ungdom
vid varje. 

– De hade fått tänka ut något de ville prata om i förväg. Sen fick cheferna gå runt och sätta sig och lyssna. Då blir det barnens perspektiv. Det blev en kraftvitamin som spred sig bland de vuxna, säger hon. 

Sånt ska de fortsätta att göra. Men för att barnrättssäkra stadsdelen krävs ett mer genomgripande arbete och för Eva Looström kommer de närmaste åren innebära en hel del att göra. Först ut är kartläggningen från Rädda Barnen. När den är klar vet de hur de ligger till och kan lägga en långsiktig plan. Den kommer med all säkerhet att handla både om ökad kunskap och strategiskt arbete, tror Eva Looström. Barnperspektivet ska in i såväl handlingsplaner som budget. 

– Vi vet inte exakt vad vi ska göra och i vilken ordning än, men det kommer att ge sig efter kartläggningen. Det vi vet är att vi måste vara aktiva och arbeta med många trådar samtidigt, säger Eva Looström. 

Ute på ängen intill Lövgärdesskolan stiger röken från grillarna. Hungriga barn väntar på den efterlängtade korven. Eva Looström samlar in utvärderingslappar med sista gruppen som pysslat inne på fritidsgården medan en av volontärerna baxar ut högtalare till musikanläggningen och vrider upp volymen till en nivå som hörs i hela centrum.

– Det finns så mycket föreställningar om barn och vår stadsdel, säger Eva Looström.

– Men jag menar att vi har en sån rikedom i Angered. När jag säger det brukar någon alltid påpeka att det är mycket problem också. Det gör mig så arg. Visst, titta ner i den hinken du då så tittar jag uppåt molnen. Barnen och de unga här är fantastiska.

Text: Annika Larsson Sjöberg

Ur magasinet Akademikern nummer 4/2016. Läs hela tidningen i vår blädder-pdf på Akademikern.se

Läs mer!

• Nu tar barnen plats