Riktar ljuset

Sedd av 471

Akademikern. Mattias Hedman hotades med kniv på jobbet. Nu leder han arbetet mot hot och våld på socialtjänsten i Norrköping.

Senast ändrad 10:24, 13 Dec 2017
1 av 5 Foto: anna Simonsson .
Mattias Hedman är behandlingsassistent och lokal säkerhetssamordnare inom socialtjänstens vuxenverksamhet i Norrköping.
2 av 5 Foto: anna Simonsson .
Hur reagerar man när man blir stressad? Mattias Hedman diskuterar med socialsekreterarna.
3 av 5 Foto: anna Simonsson .
Skyddsombudet Teodora Özer Bagdo (i mitten), enhetschefen Jenny Roos och Mattias Hedman går igenom hur man anmäler incidenter.
4 av 5 Foto: anna Simonsson.
5 av 5 Foto: anna simonsson.
Var ska man sitta och hur skyddar man sig om någon blir våldsam i bilen? Bilkörning med klienter är en av riskerna som socialsekreterarna identifierat.

April i år. Första natten på arbetsveckan. Behandlingsassistent Mattias Hedman och hans kollega i socialtjänstens mobila team har åkt ut på ett larm. En klients syster är orolig för att hennes bror befinner sig utanför föräldrahemmet, aggressiv och påverkad. De har knappt hunnit fram till huset och fått syn på mannen förrän en annan bil sladdar in på uppfarten. Ut rusar en rasande person med en kniv i handen. 

– Vi visste inte vem det var, han bara sprang mot oss. Då fick jag en tankeställare. Jag insåg hur fort det kan gå, berättar Mattias Hedman. 

Det sitter 27 personer i rummet. Majoriteten arbetar som socialsekreterare med myndighetsutövning, några arbetar i socialtjänstens reception. Framför dem står Mattias Hedman. Förutom sitt vanliga jobb som behandlingsassistent har han ett uppdrag som lokal säkerhetssamordnare inom socialtjänstens vuxenverksamhet i Norrköping. 

Händelsen han just berättat om använder han som exempel på hur kroppen och psyket reagerar när man befinner sig under hård press. Kniven kom aldrig till användning. Den rasande mannen visade sig vara klientens far, som vid ett första ögonkast misstagit mobila teamet för knarklangare. Men pressen satte sig i kroppen. Och nästa arbetspass startade Mattias Hedman med andan lite högre upp i halsen. 

Dagens träff med tema konflikthantering är en liten del av ett stort arbete som Norrköpings socialtjänst har gjort under det senaste året. Ett arbete som från grunden ska identifiera risker och försöka täppa till de hål som finns i arbetet mot hot och våld. Och hålen är många. Det märkte enhetschefen Jenny Roos när hon kom till socialtjänsten från Kriminalvården för två och ett halvt år sedan. 

– När man kommer från en väldigt starkt säkerhetsmedveten organisation tar man vissa saker för givna. Men när jag började fråga hur det fungerade här i socialtjänsten märkte jag snart att det inte fanns någon tydlighet eller struktur. Arbetet med hot och våld var något som man gjorde lite med vänsterhanden när man hade tid, säger hon. 

Säkerhetsarbetet var mer en spridd skur av insatser än ett heltäckande skyddsnät. Och kopplingen till arbetsmiljön var svag. Dessutom var rapporteringen av incidenter väldigt eftersatt. 

– Bristerna stannade på enheterna där det hade hänt och så gjorde man om samma misstag igen, säger Jenny Roos. 

När Mattias Hedman, också han med lång erfarenhet från Kriminalvården, sökte ett ledigt jobb som behandlingsassistent på mobila teamet nattetid, såg Jenny Roos sin chans att styra upp säkerhetsarbetet. 

– Det som vi var bra på i Kriminalvården var att se den dynamiska helheten. Ett larm tjänar ingenting till om man inte vet hur man ska hantera klienten man har framför sig. Det förebyggande arbetet ligger innan, man ska inte behöva trycka på larmet. Jag tror inte att kompetensen har funnits i den här organisationen och man har inte heller medvetet rekryterat de som har kompetens, säger Jenny Roos. 

I januari i år drog arbetet igång på riktigt. Grunden är att säkerhetsarbetet ska utgå från dem som jobbar i verksamheten och vara tätt kopplat till arbetsmiljöarbetet. Under våren fick alla arbetsgrupper göra en riskanalys tillsammans med Mattias Hedman. Utifrån den träffar han grupperna igen nu under senhösten för ett pass i konflikthantering, anpassat efter varje grupp. Det som tas upp är både konkreta saker, som rutiner för larm och bilkörning, samt sånt som mer handlar om bemötande och att känna sig själv. 

I ett ljust rum en trappa upp från mötes­lokalen sitter Teodora Özer Bagdo. Hon jobbar som bostadssocial handläggare på bostadssamordningen och är skyddsombud. För henne är det en lättnad att arbetsgivaren nu tar ett helhetsgrepp kring säkerhet och arbetsmiljö. 

– Vi jobbar med känsliga ämnen och beslut som rör om i folks liv. Det finns risker med vårt jobb, det ska man vara medveten om, säger hon.

Bostadssamordningen hjälper personer som är bostadslösa eller som riskerar att bli det med praktiska saker kring boende och ekonomi. De administrerar stödboenden och arbetar vräkningsförebyggande. En del av arbetet består av hembesök, en situation som kan bli hotfull. 

För inte så länge sen skulle Teodora Özer Bagdo och en kollega göra hembesök i ett av kommunens stödboenden. Kvinnan som bodde i lägenheten hade inte gått att nå och nu var det dags att försöka få tag i henne på hemmaplan. Men när de kom dit var inte kvinnan hemma. I stället öppnade en påverkad man som Teodora Özer Bagdo och kollegan direkt identifierade som tillhörande ett kriminellt nätverk. Mannen hade en kamphund och bakom honom i dörröppningen dök fler och fler människor upp. 

– De var så påverkade att vad som helst hade kunnat hända. De uttryckte sig på ett sätt så att vi förstod att vi behövde gå därifrån direkt. 

De två kollegorna titta snabbt på varandra och började backa mot hissen, sakta men säkert. Väl ute ur byggnaden ringde de sin chef, som ringde polisen. I efterhand visade det sig att männen hade skrämt iväg kvinnan som bodde i lägenheten och tagit över den. 

Teodora Özer Bagdo och hennes kollega gjorde allt rätt. De gick inte ensamma till hembesöket och de backade så fort som de läst av att situationen var hotfull. Reaktionen byggde på erfarenhet och ett väl inarbetat samarbete. Men erfarenhet kan också leda till avtrubbning: 

– Det kan bli en del diskussioner mellan dem som har jobbat länge och är vana vid en viss sorts situationer och dem som är nya. Alla tycker kanske inte att det är lika viktigt att prata om hot och våld. Därför är det viktigt att chefen bestämmer att man ska jobba med det oavsett om man vill eller inte. Vi behöver det allihop säger, Teodora Özer Bagdo.

Nere på parkeringen utanför Teodora Özer Bagdos fönster börjar Mattias Hedmans pass i konflikthantering närma sig sitt slut. En av riskerna som gruppen identifierade i våras var bilkörning med klienter i bilen. Därför avslutas passet med att alla får träna på hur man hjälper en klient in och ut ur bilen på bästa sätt, vem som sitter var och hur man kan skydda sig om någon faktiskt blir våldsam i bilen. 

När passet är slut promenerar han de få kvarteren till sin andra arbetsplats på mobila teamet. Jobbet bjuder på ständigt nya utmaningar. Under nätterna är han socialtjänstens förlängda arm. Tillsammans med en kollega besöker han dels alla kommunens boenden efter en planerad rutt, dels svarar han i telefon och åker på larm. Inget pass är det andra likt. 

– Man får laga efter läge. Vi är som ett utryckningsfordon, vi får ett samtal eller ett larm och så måste vi åka ut. När vi väl kommer fram kan det antingen bli som vi har tänkt oss, eller helt annorlunda. 

Teamets kontor delar lokaler med ett av de boenden som de håller koll på, Gränden. Här bor människor som inte har någon annanstans att ta vägen, både i jourboende och på lite längre sikt. I en hylla på kontoret ligger en vass mattkniv. Den hittade personalen några veckor tidigare i ett av rummen på boendet. 

Delvis, säger Mattias Hedman, möter han samma människor här som han gjorde i Kriminalvården. Skillnaden är att inom socialtjänsten har man inga tvångsmedel att ta till. 

– På en kriminalvårdsanstalt eller på ett häkte är det en mer kontrollerad miljö. Vi är egentligen mer utsatta inom socialtjänsten. Vi får ju till exempel inte visitera någon. Så hit kan vem som helst komma och ha på sig vapen eller vara hur påverkade som helst.  

I en pärm i hyllan står en checklista för kameraövervakning och en hög med rapporterade tillbud. Att Gränden numera är kameraövervakad är en direkt följd av att personalen har blivit bättre på att rapportera tillbud. Nu kan mobila teamet övervaka boendet i realtid när de är ute och kör på natten. Och till exempel se om någon av de boende släppt in obehöriga personer i huset. 

Mattias Hedman har märkt att det kan finnas ett visst motstånd mot att tala i termer om säkerhet när ens uppdrag är att hjälpa människor. För honom är det dock ingen skillnad i grunden. Att arbeta med säkerhet är en del av arbetsmiljöarbetet. Det handlar också om att skydda klienternas säkerhet. 

Chefen Jenny Roos är glad över att socialtjänsten äntligen har hittat en form för att arbeta systematiskt och förebyggande mot hot och våld. I framtiden hoppas hon att alla anställda ska vara förberedda på hotfulla situationer och både kunna förutse dem och agera när något väl händer. Men också att socialtjänsten som arbetsgivare ska vara beredd på att täcka upp med de åtgärder som behövs allt eftersom behoven ändras. Utan att för den skull glömma klienternas perspektiv. 

– Det finns en risk att klienterna upplever det som att de blir mer kontrollerade eller misstänkliggjorda när vi börjar jobba med personalens säkerhet. Där måste vi hitta en balans, det är en stor utmaning. 

Text: Johanna Kvarnsell, Akademikern. 

Reportaget ovan är en del av magasinet Akademikern 6/2017. Läs hela tidningen i vår blädder-pdf här!

Läs mer:

Akademikerförbundet SSR om hot och våld i arbetslivet 

up 77