"Om man hittar enkelheten blir livet vackert"

Sedd av 43

Karriär. Allt pekade mot en karriär som framgångsrik affärsman. Så kom kriget och Basem Muhanna fick börja om i Sverige – på ett helt nytt spår.

Senast ändrad 17:44, 18 Mar 2021
Foto: Margareta Bloom-Sandebäck.
Mycket i Basem Muhannas liv har förändrats sedan han kom till Sverige. Men kärleken till att rida har han behållit.

När Basem Muhanna bodde i Syrien siktade han mot ett liv som framgångsrik affärsman. Han var i tjugoårsåldern och utbildad ekonom. För att nå sitt mål jobbade han dubbelt: på dagen som marknadsförare på det amerikanska företaget HP, som säljer skrivare, och på natten som börsmäk­lare. Och eftersom man i Syrien har helg torsdag–fredag och i USA lördag–söndag kunde han arbeta veckans alla dygn.      

I längden såg Basem Muhanna dock ingen framtid i Syrien, som saknade en riktig aktiemarknad. Efter några år flyt­tade han därför till Dubai.     

– Dubai är en business­hub för hela regionen. Jag drömde om en karriär som ekonom och en fancy livsstil, berättar han.   

Basem Muhanna hann en bit på vägen mot sin dröm. Men så mötte Porschen plötsligt en vägg: inbördeskriget i Syrien.   

Fick en tankeställare

År 2014 kom han och familjen till Sverige där Basems brors svåger redan bodde. Med sin mamma och två bröder hamnade han i Gävle. Den första tiden var intensiv – han skulle hitta en lägenhet, ta svenskt körkort (”halkbana och allt”), skaffa ett kontaktnät och, inte minst, lära sig språket. Basem Muhanna påbörjade ett etableringsprogram och gick det så kallade akademikerspåret, för nyanlända med högre studier bakom sig. Han läste på SFI tre dagar i veckan och praktiserade två, som samhällsutvecklare på näringslivsenheten på Gävle kommun. Det var där som han för första gången kom i kontakt med socialt arbete, en erfa­renhet som gav honom en tankeställare.    

– Jag upptäckte hur det känns när man arbetar för att utveckla samhället, för att hjälpa andra människor. I hela mitt liv hade jag jobbat för att tjäna pengar åt en person som heter ”chef”, för att chefen skulle bli rikare. Det fanns ingen tillfredsställelse i det – jo, när jag fick betalt, men det var inte på samma sätt.

Här kom tillfredsställelsen på en gång, märkte han. Av arbetet i sig. Han bestämde sig där och då för att ändra sina livsplaner och vände sig till studievägledaren på SFI för att ta reda på hur han skulle gå till väga.     

– Hon nämnde något som hette Socionomprogrammet. Jag hade inte hört talas om det tidigare, tror bara det är här i Sverige som det heter så. Ämnen som psyko­logi, socialt arbete, lite juridik och sociologi – jag tyckte att det lät jätteintressant.

"Lagboken kändes som en bibel"

År 2017 lämnade Basem Muhanna sin familj i Gävle och flyttade ensam till Stockholm för studier på Socialhögskolan vid Stockholms universitet. Det var ett stort beslut, inte bara för den ensamhet det ledde till, utan också för vad det innebar i fråga om framtidsutsikter. Här övergav han definitivt livet som ekonom och den tidigare visionen om en extravagant livsstil.    

Den första tiden på universitet var tuff, berättar han. Vid sidan av heltidsstu­dierna jobbade han till en början hundra procent som jobbcoach för ett privat företag. Dessutom hade han problem med språket. Han kunde ha genomfört programmet på engelska, men valde ändå att göra det på svenska. Med sin familj talade han arabiska och med sin flickvän i USA engelska – universitetet var, insåg han, en chans att lära sig det nya språket på riktigt. Han ångrade aldrig beslutet, men kände sig ibland förtvivlad.  

– Min svenska då var mycket sämre än nu. Jag brukade gråta i skolan, särskilt under juridikkursen. Jag satt med lagboken framför mig, den gamla svenska, och det kändes som att jag läste en bibel.   

Cyklar hellre till jobbet

Han fick dock stor hjälp av kompisar och kursare, berättar han. Och när jobbschemat och skolschemat inte gick ihop drog han ned på arbetstakten till 50 procent. Det gjorde att han trots stor kamp klarade plugget. Någon fritid hade han dock inte. Relationen till dåvarande flickvännen, som flyttade till Sverige 2018, blev lidande.   

– Det var tufft. Du vet när man har en tjej, det är också ett heltidsarbete…    

Somrarna kom som gudomliga ingri­panden; då kunde han vila ut. Han jobbade i och för sig heltid, men utan studier eller ett ytterligare jobb parallellt var det enligt Basem Muhannas standarddefinitionen av avkoppling. Både kvällar och helger var ju fria. Han minns särskilt sommaren 2016, då han för första gången hade tid att landa mentalt sedan flytten till Sverige. Det var också första gången han kunde se sig om i det nya landet. Han reste mellan städer, men cyklade också omkring mycket i Gävle, tränade på utegymmen, gick i naturen. Och han insåg snart att det inte bara var naturen här han tyckte om – också kulturen föll honom i smaken.  

Han talar om integriteten och den inru­tade ordningen, om glädjen i att sortera sopor. Men också om enkelheten, inte bara den praktiska i ett någorlunda välordnat välfärdssamhälle, utan också i livsstilen.  

– Det finns de som vill ha det så väldigt fancy, de vill ha Porsche, Audi. Det där har ingen betydelse för mig, kanske för att jag har haft allt det där och vet att det inte är vad jag vill på riktigt. Om jag får cykla till jobbet är det hundra gånger skönare än att ta porschen dit.   

Drygt halvvägs in i utbildningen fick Basem Muhanna praktikplats på Intro Stockholm, en enhet på Socialförvaltningen där man stöttar nyanlända och hjälper dem med sådant som myndighetskontakter och tillfälliga boenden. Omedelbart efter praktiken erbjöds han jobb på plats, först som ekonomihandläggare och efter en tid som socialsekreterare. Arbetet passade honom perfekt. Han var väl insatt i de svårigheter som klien­terna gick igenom, och kunde samtidigt inspirera dem, med sig själv som exempel. Jobbet blev en bekräftelse på att han hade gjort rätt som valt en ny riktning i karri­ären.  

– När jag jobbade där upptäckte jag att det här var vad jag ville göra i livet. Det kändes helt rätt. När jag vaknade på morgonen sade jag inte till mig själv: "Fan, jag måste jobba i dag", utan jag var pigg och glad för att få gå till jobbet.    

Samtidigt pluggade han vidare, han hade ju fortfarande några terminer kvar innan examen. Återigen dubbelt arbete alltså. Hur har han orkat allt detta? 

– Jag orkar. Och när jag inte gör det så slutar jag. Det hände i september...  

Ja, då blev det till sist för mycket. Han hade fått ett nytt jobb som social­sekreterare inom ekonomiskt bistånd i Skarpnäcks stadsförvaltning i Stockholm, samtidigt som han hade påbörjat en masterkurs i internationellt socialt arbete på Umeå universitet. Den här gången var han nog lite överambitiös, skrattar han.  

– Men nu känner du mig: Jag kommer att göra den där kursen på något sätt! Jag måste bara fundera lite… 

"Gör livet enklare"

Jobbet som socialsekreterare i Skarpnäck var lite som ett uppvaknande, berättar han. Arbetsbelastningen var värre än vad han tidigare varit med om, och behoven hos klienterna större och mer komplexa.   

– Jag insåg att: aha, så arbetslivet är inte alltid lika rosa som det hade varit på Intro Stockholm, det kan vara jobbigt också? Men som sagt, jag ser det som en utmaning. Frustrerad? Nej – utmanad. Det kommer att bli lärorikt. 

Framöver då, vad har Basem Muhanna för planer?    

– Jag har en stor plan, att jobba som socialsekreterare fram till 2025, för att skapa en karriär och lära mig arbetet. Jag är ju bara nybörjare när det gäller socialt arbete. Efter det kanske jag kommer att satsa på att bli chef, eller starta eget.     

Han säger att han vill öka sina chanser och möjligheter i livet, att det är hans strategi. De senaste åren har han ständigt fått anpassa sig till nya verkligheter, och det räknar han med att bli tvungen till framöver också. Ingen vet hur arbetsmark­naden ser ut efter corona, till exempel.  

– Jag vill ha mer än ett eller två alter­nativ i karriären, det gör livet enklare. Om man hittar enkelheten, the simplicity, blir livet vackert. 

up 11