Min väg: Han exponerar hot

Sedd av 82

Likabehandling. Tystnaden är rasismens bästa vän. Därför höjer föreläsaren Niclas Nilsson rösten. På Stiftelsen Expo synliggör han extremismen i samhället.

Senast ändrad 11:34, 19 Aug 2019
Foto: Margareta Bloom Sandebäck.

Den äldre herren är stiligt klädd i kostym och bär portfölj. Han sticker ut i publiken. Niclas Nilsson avslutar sin öppna föreläsning om högerextrema rörelser. Det är en kväll i Södertälje strax före riksdagsvalet 2018. Mannen dröjer sig kvar. Kommer fram. Berättar att han själv flytt från extremnationalistiska idéer om assimilering, att människor från minoriteter helt ska överge sin kultur och anpassa sig till majoritetssamhällets kultur. Att inte få vara sig själv utan ständigt ses som ett hot mot nationen. I dag driver mannen ett framgångsrikt företag med många anställda. Han säger: ”Jag är orolig för att mina barn och barnbarn utsätts för rasism. Jag kan inte köpa mig fri från det, oavsett hur stort mitt företag är”. 

– Det är sådana möten som berör mest. När människor berättar vad de varit utsatta för, att de själva flytt från länder där främlingsfientliga idéer aktualiserats och blivit sanning. Det blir så verkligt då. Det ger också en bekräftelse på att det vi på Expo gör är rätt, säger Niclas Nilsson på sin skorrande skånska.

Han är föreläsare och utbildningssamordnare på Stiftelsen Expo och visar runt på kontoret i Gamla stan i Stockholm. Vid ytterdörren står några exemplar av tidskriften Expo, stiftelsens tredje ben förutom omvärldsbevakning och föreläsningar om rasistiska grupper och fenomen. Det var journalisten Stieg Larsson som startade verksamheten 1995. 

På väggen sitter en uppförstorad version av fotografen David Lagerlöfs världsberömda bild: aktivisten Tess Asplund har med knuten näve ställt sig i vägen för nazistiska Nordiska motståndsrörelsens demonstrationståg i Borlänge 2016. Den här sortens aktivt motstånd är viktigt. Tystnaden är den högerextrema rörelsens bästa vän, menar Niclas Nilsson. Under hans föreläsningar är ett huvudbudskap att åhörarnas röster spelar roll.

– Främlingsfientlighet trivs som bäst när den får stå oemotsagd och ingen visar på bättre alternativ.

Förra året föreläste Expo för cirka 9 000 personer på allt från skolor till företag, myndigheter och fackföreningar. Niclas Nilsson landar i en svart soffa i ett rum med välvt tak. Säger att Expos verksamhet är mer aktuell i dag än när han började här 2010. Då kunde folk fråga om det verkligen var relevant att föreläsa om nazism i Sverige, i dag får han inte den frågan. Skillnaden är tydlig. Fler berättar att de utsätts för rasism. Högerextrema rörelser har fått fler anhängare och större självförtroende. När Säpo listade sju hot mot Sverige under de kommande åren fanns ökningen av främlingsfientliga och radikalnationalistiska idéströmningar med. Det ger honom en oro i kroppen.

– Samtidigt är det fler som är intresserade av de här frågorna, som inser att det är viktigt att förstå och förhålla sig till dem. Det stora flertalet nickar och håller med när vi är ute. Många tackar och stöttar oss.

Det har inte alltid varit självklart att Niclas Nilsson skulle ägna sitt liv åt kampen mot rasism. Under uppväxten i Tyringe utanför Hässleholm i Skåne handlade livet mest om fotboll och ishockey. Mamman var sjuksköterska, pappan en fackligt aktiv industriarbetare som tränade ungdomslag i fotboll. På 1990-talet kom flyktingar från före detta Jugoslavien och pappan såg till att barnen fick vara med och spela fotboll. 

– Jag kunde inte prata med barnen men det var lätt att spela fotboll och ha kul ihop.

Niclas Nilsson och hans storebror blev först i släkten med att studera vidare på högskolan. Utbildningsvalet föll på internationell migration och etniska relationer på dåvarande Malmö högskola. Varför vet han inte, det var lusten som fick styra. Särskilt en av de första föreläsarna har etsat sig fast.

– Han sa att det här är frågor för framtiden, men det är få utomstående som kommer att begripa vad programmet handlar om och vad ni blir. Försök att ta plats, engagera er och bygg nätverk.

Niclas Nilsson tog orden till sig och gick med i Socialdemokraternas studentförening. Här jobbade han särskilt med antirasism och högerextrema rörelser. Samhällsengagemanget slog rot och växte. Han gick en utbildning som Expo arrangerade och fick frågan om han ville föreläsa om rasism under valrörelsen 2010. 

– Efter valet blev frågorna, tyvärr, väldigt aktuella. Jag kände att Expo var rätt ställe att vara på.

Projektanställningen blev till fler och ledde så småningom till en fast tjänst som föreläsare. 2017 utsågs Niclas Nilsson till utbildningschef och lägger sedan dess den ena halvan av sin tid på föreläsningar och den andra halvan på att samordna utbildningsverksamheten och arbetsleda kollegor.

En del av de rörelser som Expo granskar och föreläser om använder våld. Det påverkar arbetsmiljön och de anställda har olika säkerhetsrutiner. Hot och hat förekommer framför allt via mejl, brev och på nätforum. Ibland kan människor vara aggressiva på öppna föreläsningar. Det är framför allt kvinnor och personer som upplevs ha en annan bakgrund än svensk som drabbas. 

– Namnet ”Niclas Nilsson” är inte det som triggar mest. Jag märker också skillnad i hur män och kvinnor utsätts, rasism och hatet mot kvinnor går många gånger hand i hand. 

Är arbetet tungt ibland? Niclas Nilsson sitter tyst i den svarta soffan, tänker efter. Säger att det händer att han fylls av en känsla av att samhällsutvecklingen går åt fel håll. Att förlusterna är fler än segrarna. Då känns det tufft och han kan bli nedstämd. Eller arg och frustrerad, elitistisk: Vad är det andra inte fattar? Varför är inte alla engagerade mot främlingsfientlighet?

– Då går jag in i en bubbla, det är inte trevligt att hamna där. 

När det här händer loggar Niclas Nilsson ut. Flyr in i sportens värld, han följer det mesta. Familjen är stöttande, både i Stockholm och i Skåne. Nu har han också fått en ny ljuspunkt. I oktober föddes sonen Elis. Han var efterlängtad. Niclas Nilsson och hans sambo hade svårt att få barn. De gjorde tidigt en utredning och inledde IVF-behandling 2018. Vardagen gick i vågor av hopp och förtvivlan. Niclas Nilsson kunde känna sig obalanserad på jobbet och behandlingen krävde också att han åkte iväg ibland.

– Jag berättade tidigt för mina chefer och de har varit stöttande, det var viktigt för mig.

På första försöket gick det.

– Det är tyst om IVF och vi har bestämt oss för att vara öppna och prata så mycket som möjligt. Vi har märkt att nästan alla har erfarenhet av det på något sätt, antingen själva eller genom någon de känner.

Bland de organisationer som Expo föreläser för är fackföreningar en viktig målgrupp. De bevisar bara genom sin existens att rasismen har fel, menar Niclas Nilsson.

– Den högerextrema rörelsen beskriver människor som så pass olika att vi inte kan leva tillsammans, att vi inte har något gemensamt. Vissa är till och med mindre värda och hör inte hemma här. Men fackföreningsrörelsen säger att vi människor kan ha gemensamma intressen och blir starkare när vi organiserar oss tillsammans. 

Men människors lika värde behöver i dag vara mer än vackra ord på ett papper. Om Niclas Nilsson får önska något är det att organisationer inte bara frågar sig hur de ska jobba med intolerans utan också varför. Då hittar du dina egna svar, din egen värdegrund och ditt eget alternativ till rasismen. 

– Det kräver långsiktighet, vilket sällan finns, jag tror att det bottnar i önskan om en quick fix. Men för värderingar och demokrati finns inga lyckopiller. Själv tror jag på ett samhälle där människor får definiera sig själva, kan känna trygghet och frihet, värderingar som jag tror att det stora flertalet ställer upp på. 

up 41