#Metoo: ”Finns en passivitet hos många arbetsgivare”

Sedd av 108

Akademikern. Ett år sedan de första #metoo-uppropen. Enligt DO brister kommuner och landsting i sina rutiner för att motverka trakasserier och repressalier. Daniel Hjalmarsson på Akademikerförbundet SSR menar att det finns en irriterande passivitet hos arbetsgivarna.

Senast ändrad 08:43, 9 Nov 2018
Foto: Getty.

En granskning från Diskrimineringsombudsmannen visar att kommuner och landsting brister i sina rutiner och riktlinjer för att förhindra trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier.

Vanligast är det att arbetsgivaren saknar rutiner för hur den ska motverka repressalier. 272 av 310 granskade kommuner och landsting hade bristande rutiner för hantering av repressalier. Med repressalier menar man att den som anmält diskriminering eller påtalat att arbetsgivaren bryter mot lagen är skyddad mot att bli bestraffad.

86 kommuner och landsting brast i rutiner som rörde sexuella trakasserier, och 113 brast i hur de hanterade trakasserier.

Daniel Hjalmarsson är utvecklingsstrateg på Akademikerförbundet SSR. Hans erfarenhet är att arbetsgivarna har rutiner och riktlinjer för hur de ska hantera sexuella trakasserier och kränkningar – men att inte medarbetarna vet om dem.

– Det finns en passivitet hos många arbetsgivare som irriterar mig. De har riktlinjer och handlingsplaner på plats men pratar inte om dem. Det är en brist som det är enkelt att göra något åt, ändå gör inte arbetsgivarna tillräckligt för att deras riktlinjer ska bli kända bland medarbetarna, säger han.

Daniel Hjalmarsson berättar att förbundet märkt att deras medlemsjour fått ett ökat antal frågor som rör sexuella trakasserier efter metoo-uppropen.

– Vi har hanterat ärenden för medlemmar som utsatts men också stöttat chefsmedlemmar som hanterat ärenden på sin arbetsplats.

Många lokalföreningar har hört av sig till förbundet för att få stöttning i hur de ska organisera arbetet mot sexuella trakasserier. Läs mer på förbundets webbplats om vad du kan göra lokalt.

– Jag känner mig väldigt glad för att #metoo inte blev en endagars-rörelse utan att det har fortsatt. Det återstår väldigt mycket arbete och vi behöver nöta på, säger Daniel Hjalmarsson som menar att arbetsgivarna måste bli bättre på att i sitt förebyggande arbete koppla ihop kraven i OSA-föreskriften, bland annat i delen om kränkande särbehandling, med diskrimineringslagen krav på aktiva åtgärder.

Det är också något som de kommer att få hjälp med framöver. I våras fick nämligen Diskrimineringsombudsmannen och Arbetsmiljöverket ett gemensamt regeringsuppdrag för att stärka arbetsgivares kunskap om att de är skyldiga att förhindra och förebygga sexuella trakasserier i arbetslivet.

Uppdraget innebär dels att myndigheternas hemsidor uppdateras med information utifrån lagarna och dels ska en gemensam informationsbroschyr lanseras, berättar Shrikant Ward som är projektledare på DO.

– Det är en rättighet att inte bli utsatt för sexuella trakasserier på sitt arbete. Metoo har gjort det allmänt känt att det förekommit missförhållanden och därför är det viktigt att arbetsgivarna känner till den lagstiftning som gäller inom området, säger han.

Informationssatsningen lanseras i mitten av december och ska vara helt klar i april nästa år.

– Satsningen innehåller information om våra lagstiftningar, vad sexuella trakasserier kan vara för något, vad arbetsgivarna har för ansvar och vad de behöver ha för riktlinjer och rutiner både kortsiktigt och långsiktigt, säger Shrikant Ward. 

Text: Stina Loman. 

Läs mer: 

Det händer på Kriminalvården efter #virivermurarna

up 77