Lång väg till jobb

Sedd av 736

Många nyanlända flyktingar kan inte läsa och skriva .Etableringslotsen Said Guleid i Göteborg hjälper dem att förstå det svenska samhället. Han översätter, tolkar och förklarar myndighetsbeslut.

Senast ändrad 10:07, 9 Dec 2016

Sedan tre år tillbaka är det Arbetsförmedlingens ansvar att lotsa människor med färska uppehållstillstånd ut i det svenska samhället. Arbetslinjen gäller, och tar inte hänsyn till bristande utbildning eller trauman. Målet är att flyktingarna så snabbt som möjligt ska komma ut i jobb och kunna försörja sig själva.

– Tidigare hade kommunen ansvar för mottagandet, vilket Riksdagen inte ansåg gav ett tillräckligt stöd för de nyanlända. Därför flyttades ansvaret över till oss, förklarar Andrès Guzman, som är chef för Arbetsförmedlingens etableringskontor i Göteborg.

Göteborg har valt att öppna ett eget kontor för nyanlända invandrare, där allt fokus läggs på etablering. I samma stund som någon har sitt uppehållstillstånd i handen, är det här personen hamnar.

Och ambitionerna på etableringskontoret är inget fel på. Målen är klara och tydliga, förklarar Andrés Guzman.

– Att varje vuxen individ ska delta i någon form av sysselsättning och få betalt utifrån omfattningen av aktiviteten, säger han.

I dagsläget är 1695 sökande inskrivna på Arbetsförmedlingen Etablering i Göteborg, var och en med sin egen etableringsplan. SFI är obligatoriskt, liksom samhällsorientering. Därutöver kan sysselsättningen handla om yrkesutbildning, praktik eller besök på traumaenheten. De nyanlända har också rätt att träffa en etableringslots, som ska hjälpa dem att navigera rätt i samhället.

Ju fler timmar klienten har möjlighet att ”arbeta”, desto mer pengar i plånboken. Ungefär som ett vanligt arbete, menar Andrés Guzman.

– Ersättningen från Försäkringskassan utgår från en arbetsdag på åtta timmar, vilket betyder att den som har aktiviteter till 50 procent får behålla hälften, säger Andrés Guzman.

Ungefär en tredjedel av de nyanlända flyktingarna har en högre utbildning, medan var femte aldrig har gått i skolan. Men majoriteten av de sökande har studerat några få år, eller har fått sina kunskaper i koranskola.

Någon statistik över hur många analfabeter som finns i Sverige i nuläget existerar dock inte. Den enda notering som görs på Arbetsförmedlingen är om en person har kortare skolgång än två år.

Så Andrés Guzman höftar mellan tummen och pekfingret.

– Nästan hälften av våra sökande i den kategorin, kan troligen inte läsa eller skriva. Det skulle betyda att vi just nu har omkring 370 inskrivna analfabeter.

Under senare år har flyktingströmmarna till Sverige i första hand kommit från Somalia, Afghanistan och Syrien, vilket är länder där läskunnigheten traditionellt är låg. I till exempel Somalia och Afghanistan ligger andelen vuxna analfabeter på 60-70 procent. I Syrien var motsvarande siffra 17 procent för tre år sen.

– Vi har inga särskilda insatser för dem som saknar skolgång, bortsett från att vi meddelar läget för SFI. Sen får vi hoppas att de får undervisning på den nivå de befinner sig, säger Andrés Guzman.

Hos utbildningsanordnaren Sveas i Göteborg som specialiserat sig på att ta emot analfabeter och korttidsutbildare, är man kritisk till den så kallade ”arbetslinjen” för den här gruppen. Att tvingas resa hit och dit över stan till aktiviteter som man inte förstår har varit förödande för många av deras elever, berättar en av ledarna Elisabet Svensson.

– En del av våra deltagare är helt förtvivlade över sin situation och kan inte se någon mening i sysselsättningen. Det bästa hade varit om de fått fler timmar av läs- och skrivinlärning och SFI, plus lite lugn och ro, tycker hon.

All forskning visar att den bästa vägen till alfabetisering är att gå via det egna modersmålet. Alltså att först lära sig läsa på det egna språket, innan man går över till svenskan. Enligt Elisabet Svensson är det dock få utbildningsanordnare som kan erbjuda den möjligheten idag. Något som är anledningen till att hon startade Sveas för 13 år sedan, tillsammans med fyra andra SFI-lärare från vuxenskolan i Göteborg.

– Vi såg att den här gruppen inte fick vad den behövde i den vanliga undervisningen, och ville göra något, berättar hon.

På Sveas är antalet modersmålslärare stort, och det finns även möjlighet att ta in tolkar. Dessutom kan deltagarna få stöd på det egna språket om de skulle vara ute på praktik.

– Vi har också truckutbildning, en städkurs och utbildning i enklare vård och omsorg. Och tack vare vårt språkstöd har flera analfabeter lyckats får arbete, säger Elisabet Svensson.

35-åriga Nimo Barres en enda dröm är att själv kunna läsa informationen från barnens skolor.

Nimo Barre har med sig ett tjockt kuvert från äldsta dotterns skolintroduktion, plus ett reklamutskick från Hemköp. Hon misstänkte nog att det färgglada brevet inte var så viktigt men har inte vågat kasta bort det. Först måste Said Guleid bekräfta hennes aningar.

– Tanken är att mina klienter ska träffa mig tre-fyra gånger i månaden, men Nimo kommer nästan varje dag, berättar han.

Etableringslotsen Said Guleid översätter, tolkar och förklarar myndighetsbeslut. Han fyller i blanketter från försäkringskassan, arbetsförmedlingen, skolor och daghem. Men framförallt finns han där som en påminnelse om vad Sverige förväntar sig av sina nya medborgare.

– Att personen i fråga gör allt som står i hans eller hennes makt för att försörja sig själv, förklarar han.

Nimo Barre har arbetat största delen av sitt liv. Det var aldrig aktuellt att hon skulle gå i skolan i Somalia, hon var flicka och familjens djur krävde tillsyn. Hon vaktade kor och getter medan de jämngamla pojkarna lärde sig att läsa.

– Jag gifte mig när jag var 17 år och fick mitt första barn två år senare. Nu har jag 11 barn, berättar hon.

I Somalia försörjde Nimo familjen genom att sälja tobaksvaror i en liten butik i Mogadishu, vilket inte sågs med blida ögon av alla. Enligt den militanta organisationen Al Shabab strider tobaksförsäljning mot deras tolkning av Koranen och Nimo tvingades slå igen sin butik. Hon hotades till livet och drevs på flykt.

– Det var väldigt jobbigt att lämna min familj i Somalia, men jag hade inget val. En medarbetare till mig hade redan blivit mördad.

Med bistånd av människosmugglare flögs Nimo till Sverige där hon först hamnade på en flyktingförläggning i Borlänge. När hon fick sitt uppehållstillstånd 2011 flyttade hon till Göteborg och processen att få hit familjen påbörjades. Först nu i mars, två år senare, kunde hon välkomna sin man och alla barnen till sitt nya hemland.

Nu äntligen orkar hon tänka på sin egen situation.

– Språket är nyckeln till det svenska samhället, och så länge jag inte kan läsa och skriva sitter den i dörren. Jag kan inte öppna och förstå hur allt fungerar, säger hon.

De svenska orden är fortfarande få, och Nimo rynkar på pannan när hon anstränger sig för att förstå. Said Guleid lyssnar och tolkar hennes berättelse.

Själv har Said bott i Sverige i över 25 år och har en rad akademiska poäng i olika ämnen. I Somalia arbetade han som ekonom, och han har studerat interkulturell kommunikation på Göteborgs universitet. Han har även vidareutbildat sig till coach och var tidigare anställd inom stadsdelsförvaltningen. Där jobbade han först inom den ordinarie verksamheten, för att senare ingå i ett projekt för nyanlända invandrare som drevs i samarbete med arbetsförmedlingen.

– Det var då jag insåg att jag kunde klara samma sak själv, och startade eget företag. Nu jobbar jag heltid som jobbcoach och etableringslots, berättar han.

Said Guleids uppgift är inte att lära Nimo att läsa. Den undervisningen sköts av utbildningsanordnaren Sveas i Göteborg. Istället har han blivit hennes fasta punkt när omgivningen tycks kaotisk och ogripbar. Det är till Said Nimo vänder sig när frågorna hopar sig.

Trots att hon bor i Majorna i andra änden av Göteborg, gör hon den långa spårvagnsresan till Kortedala nästan dagligen. Alltid har det kommit någon post som Said behöver gå igenom och översätta, eller så har det kommit upp något annat problem. Med elva barn som ska börja skola och dagis i ett helt nytt land, finns det mycket att ta ställning till. Formuläret med tusen frågor från dotterns skola är bara ett av trappstegen i den svenska byråkratin.

Nimos make kan läsa hjälpligt, men än så länge står språket i vägen.

– Men jag har bestämt mig. Förut var mina tankar mest hos barnen och hur det skulle gå för dem. Nu ska jag lära mig, säger Nimo bestämt.

Skrivet av Lotta Engelbrektson

up 93
Kommentera inlägget på vår medlemssajt