Hon kämpar mot nazismen

Sedd av 93

Socialt arbete. Ludvika är ett av nazisterna i Nordiska motståndsrörelsens starkaste fästen. Kommunens Anette Andersson har i uppdrag att skydda demokratin.

Senast ändrad 10:48, 19 Sep 2019
Foto: Claes Söderberg.
Anette Andersson jobbar mot våldsbejakande extremism i Ludvika, där ett av Nordiska motståndsrörelsens starkaste fästen finns.

En bild av en snara och texten ”Reserverad för folkförrädare”. Klistermärket är placerat på ett elskåp vid Anette Anderssons villa i Ludvika. Året är 2017 och hon är relativt ny på jobbet som kommunens samordnare mot våldsbejakande extremism. En norsk tidning hade fångat henne på bild när hon skrapade bort ett annat klistermärke från nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, NMR. Sedan satt klistermärket med snaran där utanför hennes bostad.

– Först blev jag rädd, men sedan blev jag mest arg, säger Anette Andersson.

Hon har även blivit attackerad från motsatt håll. Vid ett möte inför 1 maj förra året var några företagare oroliga för skadegörelse under NMR:s marsch. Anette Andersson svarade att NMR vill betraktas som ett vanligt parti och att det inte var någon större risk att de skulle starta bråk. En lokalreporter snappade upp citatet. Sedan bröt helvetet lös.

Uttalandet spreds på sociala medier i antirasistiska kretsar. Anette Andersson anklagades för att normalisera rasism och för att vara medlem i NMR. Det kom mejl och samtal till kommunen om att hon borde avsättas.

När Stiftelsen Expo 2018 kom med en lista över de kommuner som haft högst grad av nazistisk närvaro under de senaste tio åren, hamnade Ludvika i topp. I valet 2014 kuppade NMR in sin ledare Per Öberg i kommunfullmäktige. 18 medlemmar skrev hans namn på Sverigedemokraternas öppna valsedlar. NMR:are började komma på fullmäktigemöten. De fotograferade, filmade och kallade andra politiker för äckel och folkförrädare.

Anette Andersson jobbade vid den här tiden som säkerhetssamordnare i Ludvika och tillsammans med en kollega även med frågor om våldsbejakande miljöer. Men arbetet tog mycket tid och de bad kommunledningen om en heltidstjänst. Hon sökte jobbet, det kändes viktigt att arbeta för demokratin. Men kanske är det ett självmordsuppdrag, funderar hon. I början var förväntningarna skyhöga.

Så Hur arbetar man mot våldsbejakande extremism? Anette Andersson skrattar lite och säger att hon inte riktigt vet.

– Vi har famlat. Men jag tror att vi har hittat ett sätt nu.

Läs mer: Sari förbereder kommuner för IS-återvändarna

Redan 2015 startade kommunen ett samarbete med den dåvarande nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, Högskolan Dalarna och Länsstyrelsen i Dalarna, som 2016 fick ett regeringsuppdrag  att utveckla arbetsformer för att motverka sociala risker med fokus på rasism och extremism.

Länsstyrelsen i Dalarna och Ludvika kommun ingick också i ett pilotprojekt för att ta fram lokala lägesbilder. I dag gör de flesta kommuner i Dalarna lägesbilder om brott och trygghet, vilket ger länsstyrelsen en regional bild att agera utifrån.

För Anette Andersson har arbetet med lägesbilden blivit kärnan i verksamheten. Varje vecka träffas en grupp som förutom henne själv består av polis, socialtjänst, säkerhetspersonal från kommunen, skolor, elevhälsor, fritidsgårdar, det kommunala bostadsbolaget, folkhälsosamordnaren och en fältassistent. De delar information, gör orsaksanalyser och diskuterar åtgärder. Det kan till exempel vara att någon börjat komma till en fritidsgård för att intressera ungdomar för våldsbejakande miljöer eller sälja droger.

– Polisen behöver veta det och eventuellt göra ett besök, eller kanske finns det någon som känner de här individerna och kan prata med dem. Om ungdomar börjar uttrycka rasistiska och högerextrema åsikter kan personal på fritidsgårdar, skolor och fältgruppen försöka fånga
upp det eller göra något tillsammans.

I slutändan tror Anette Andersson att allt kokar ner till att vi alla vill bli sedda. Hon ser hur NMR är skickliga på att bemöta och bekräfta ungdomar.

– Vi behöver vara bra på att ha alternativ till det.

Anette Andersson beskriver arbetet som luddigt. Hon ägnar sig åt omvärldsbevakning, rådgivning, bygger nätverk och stöttar olika lokala initiativ. Kommunen stöttade till exempel kyrkan som 2018 ordnade en familjedag med temat ”Störst av allt är kärleken” på 1 maj – som alternativ till NMR:s marsch. Alla var inbjudna, även NMR, men alla former av partisymboler var förbjudna.

– Jag tror att människor fick en känsla av att de kunde vara med och påverka, utan att behöva vara så politiska. I år var det en helt annan känsla på 1 maj, jag tror att folk kände sig tryggare.

Ett annat samarbete har uppstått mellan Högskolan Dalarna, Segerstedtinstitutet samt de lokala företagen ABB och Spendrups. Tillsammans finansierar de en doktorandtjänst med fokus på förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism.

– Det är fantastiskt att näringslivet säger att det här är viktigt för dem, att om de ska kunna verka här krävs det att vi alla är toleranta och att folk vill leva och bo i Ludvika.

I valet 2018 förlorade NMR sitt mandat i kommunfullmäktige. Sedan dess har de blivit mindre synliga. Marschen på 1 maj i år blev också mindre än 2018. Anette Andersson ser NMR ibland, de tränar fysisk kampträning och ordnar studiecirklar i rasbiologi.

Hon har fått kritik från vissa håll för att hon för en dialog med dem. En del menar att lösningen är att ignorera NMR. Det tror inte Anette Andersson på. Då skickar vi ut dem i ett än större utanförskap, menar hon.

– Om alla skjuter bort dem stänger vi alla dörrar. Om någon av dem en dag vill lämna kommer han inte att ringa dem som skrikit ”jävla nazist”. Då måste det finnas en öppning, någon måste stå där.

up 25