Hon coachar Malmös unga till jobb

Sedd av 70

Arbetsförmedling. Marie Bergvall Bark sade upp sig från Arbetsförmedlingen när stressen tog död på arbetsglädjen. Nu coachar hon Malmös unga till jobb på organisationen Boost by FC Rosengård.

Senast ändrad 15:18, 3 Jun 2021
1 av 4 Foto: Sara Johari.
Maria Bergvall Bark, yrkesväledare på organisationen Boost by FC Rosengård.
2 av 4 Foto: Sara Johari.
Många av de som kommer till Boost behöver komplettera gymnasiebetygen
3 av 4 Foto: Sara Johari.
En deltagare vill öva på att hantera en intervjusituationen. Maria Bergvall Bark föreslår ett rollspel: Hon ska vara arbetsgivare för en matbutik och han arbetssökande.
4 av 4 Foto: Sara Johari.
Marie Bergvall Bark sökte sig till jobbet som yrkesvägledare på grund av det mänskliga mötet

En kvinna i tjugoårsåldern kommer in i mötesrummet på Boosts kontor i Malmö. Yrkesvägledaren Marie Bergvall Bark, som redan sitter där och väntar, ska hjälpa henne med ett cv.

Den unga kvinnan funderar på att bli lärare. Hon är strukturerad, säger hon, ordning och reda.

– Pengar på fredag. Hoppas jag. Någon gång i framtiden…

Hon blev inskriven på Arbets­förmedlingen 2019, men på grund av pandemin har det varit svårt att söka jobb. Under lång tid har hon inte ens behövt aktivitetsrapportera. Men nu är hon på gång.

– Det finns många andra som stör min nattsömn, men inte du! Det här kommer att gå bra, säger Marie Bergvall Bark.

På handleden har hon ett ankare tatuerat. På ena sidan av släkten finns många sjömän, men tatueringen vill också förmedla något annat: förankring, och hopp.

För tio år sedan arbetade Marie Bergvall Bark på Internationella kvinno­föreningen i Malmö, där hon hjälpte utländska kvinnliga akademiker in på arbetsmarknaden. Det var när hon kom i kontakt med några otrevliga handläggare på Arbetsförmedlingen som hon själv bestämde sig för att sadla om.

– Under anställningsintervjun frågade chefen varför jag ville jobba som arbetsförmedlare, och jag sade som det var, att jag tyckte att de behövde någon som är lite glad och positiv.

Under åren på Arbetsförmedlingen upplevde hon med växande frustration den gradvisa nedmonteringen av en, som hon menar, väldigt viktig myndighet. Allt fler klienter – allt mindre tid för dem. Efter januariöverenskommelsen och de stora nedskärningar som följde började hon att tappa lusten.

Mot slutet jobbade hon närmast enligt en löpande band-princip. Hon kunde ha runt tio samtal per dag, och trehundra klienter att hålla reda på.

– Så om du i slutet av dagen frågade vilka jag hade träffat så var det väldigt svårt att urskilja.

Sökte sig till Boost

När Marie Bergvall Bark sade upp sig för ett år sedan sökte hon sig direkt till Boost, en ideell förening som drivs av fotbollsklubben FC Rosengård. Från början var verksamhetens syfte att hjälpa spelarnas föräldrar, ofta nyanlända, med att hitta jobb. Sedan blev Malmös ungdomar huvudmålgruppen. På Boost finns socionomer, lärare och studie- och yrkesvägledare som kan hjälpa dem med allt från studieteknik till körkortsteori.

Och förstås – att hitta jobb. Boost tillhör Arbetsförmedlingens stöd och matchningstjänst. I Malmö finns flera hundra aktörer som hjälper människor till arbete,  men alla är inte helt seriösa, säger Marie Bergvall Bark.

– Du får ju pengar per deltagare och, ja, som i alla system lockar det folk som inte driver sin verksamhet av rätt anledning.

I linje med januariöverenskommelsens reformering av Arbetsförmedlingen införs snart modellen med privata jobbmatchare i hela landet. Marie Bergvall Bark är kluven till den utvecklingen. Det är bra att fler kan hjälpas åt, säger hon, men hon skulle vilja se en tydligare kvalitetssäkring. Det kommer ibland deltagare till Boost med dåliga erfarenheter från tidigare aktörer.

– Det skulle behövas ännu mer uppföljningar ute på plats. Hur är det i lokalen, har de verkligen plats för de här femhundra som de snackar om? Många sitter på ett kontorshotell, och visst, det går väl bra under corona, men vad händer sedan? Vi är en av få aktörer i Malmö som har de här ytorna.

Hon visar runt i de luftiga lokalerna. Vi befinner oss i Pågens K-märkta Sverigekontor från 1960-talet, byggt av en känd arkitekt med fäbless för båtinteriörer: beigea heltäckningsmattor, runda former, däckliknande terrasser.

– Känner ni hur det gungar? skojar Marie Bergvall Bark.

Precis vid ingången finns ett pingis­bord och på ett bord ligger en hög av National Geographic. Här och där står bekväma soffgrupper och överlevande finska designfåtöljer. På borden skålar med kvalitetsgodis.

– Boost är ingen myndighet, och man ska inte heller uppfatta det så när man kommer in här.

Att inte längre representera en myndighet – det var den största omställningen med att komma hit, berättar hon. Här är arbetet friare, och relationen till deltagarna lättsammare och personligare. Det går att lämna ramarna mer än på Arbetsförmedlingen.

– ”Okej, vi skulle prata cv idag, men här står du med ryggsäck och har blivit utkastad från ditt hem. Då skiter vi i cv:t och så funderar vi i stället på var du ska sova i natt.” Jag försökte jobba lite så på Arbetsförmedlingen också, men det var inte så lätt. Det var väldigt mycket regler och förordningar där, och nästan alla möten hade en agenda.

Kom till Sverige för ett år sedan

Efter en salladslunch på en närliggande restaurang träffar Marie Bergvall Bark en deltagare som först ser förbryllad ut över Akademikerns närvaro, och kanske framför allt över kameran i fotografens hand. Efter att ha funderat en stund utbrister han:

– Ah, just det, journalisterna!

Sedan ger han oss ett tips:

– I look better from behind. Goes for everyone…

Han kom till Sverige för bara två år sedan, men kan redan en hel del av språket. Han är framåt och målinriktad. Marie Bergvall Bark föreslår en övning i intervjuteknik.

– It´s like a role play. That sounds a bit strange maybe, but… Dont give me that look! Hold your horses, I am the employer, and it´s the setting of an interview.

– So, I should be, like acting?

– Du ska vara du, bara, jobbsökande. Och om du vill kan jag ställa lite tuffa frågor, så att du känner dig bekväm sedan när du är i en riktig intervju.

– Okey, we can try. I want you to be tough! I want you to scream at me!

De två personer som Marie Bergvall Bark träffat hittills i dag är engagerade och välanpassade. Så är det inte alltid. Boost är kända för att ta sig an många ungdomar med sociala problem. Här finns en hel del av såväl missbruk som gängkriminalitet.

Känner Marie Bergvall Bark sig någonsin rädd? Hon och hennes kollegor ska snart få larmknappar, svarar hon, för samhällsklimatet blir inte bättre i Malmö. Men rädd – nej. På Arbetsförmedlingen uppstod det med jämna mellanrum hotfulla situationer. Hon har varit med om klienter som vält skåp, och en som dragit kniv.

På Boost möter hon deltagare med såväl skyddsväst som fotboja, ändå har hon aldrig upplevt något liknande här.

– Dels beror det nog på att det inte har varit skarpt läge ekonomiskt här på samma sätt. Missköter man sig på Arbetsförmedlingen så får man inga pengar från Försäkringskassan. Den maktrelationen finns inte här.

Träffar deltagarna också utanför jobbet

En annan förklaring är nog, säger hon, den relation som hon här har möjlighet att bygga upp med deltagarna. Avgörande är bemötandet, och det är något de ofta talar om här på kontoret. När det gäller framtoning tror hon att hon själv har vissa fördelar.

– På Arbetsförmedlingen jobbade jag nära en kollega, Anders, som var två noll fem och väldigt bred. Det är klart, kommer han in i ett rum kan vem som helst känna sig hotad. Men kommer det in en liten rödhårig en, tre äpplen hög, är det kanske inte lika provocerande. Det försöker jag använda ibland: man gör sig inte större än vad man är, kanske snarare tvärtom.

Det händer ofta att hon träffar deltagarna också utanför jobbet – Malmö är för litet för något annat. Ungdomarna hejar ofta, säger hon, också gängen.

– Man har ju mött folk sent en lördagskväll då andra hade bytt trottoar. Jag gör det inte. Jag känner ju hälften av det gäng som kommer, och om inte annat så känner jag deras brorsor. De nickar mot mig när de går förbi, och så får man nicka tillbaka.

Hon har själv en son som är åtta år, och hon vet att det inte finns några garantier i livet, som hon säger. Malmö kan vara hårt.

– Han kan hamna snett precis som alla andra, och då vill jag att han möter personer som tar hand om honom och inte dömer honom fullständigt. De här killarna har också varit åtta år och gillat lego.

"haft ett tufft öde"

Dagens sista möte är med en ung kvinna som Marie Bergvall Bark talar varmt om. Hon har haft ”ett tufft öde bakom sig”, brutit kontakten med familjen på annan ort och försöker nu klara sig i Malmö. Men hon är stark, säger Marie Bergvall Bark – hon hittar jobb överallt och tar sig framåt.

Kvinnan kommer in med stora steg, lila hår och en hund i koppel. De pratar om sommaren, hon har några veckors jobb på ett ställe i Göteborg, och några på en restaurang i Malmö. Ett par dygn som personlig assistent. Långsiktigt då? Boost har tipsat henne om arbetsmarknadsutbildningar, och det har hon funderat på.

– Gärna något där man inte behöver sitta på kontor…

– Som jag gör, menar du!

Den unga kvinnan skrattar.

– Då hade jag investerat i långa fina naglar. Suttit och mejlat. Som en riktig kontorist!

– Med liten kjol och allt! Jo du, säger Marie Bergvall Bark, jag känner inte riktigt igen mig i den bilden.

Att sitta framför datorn och telefonen – så såg jobbet på Arbetsförmedlingen ut mot slutet. Här får Marie Bergvall Bark i stället koncentrera sig på det som hon värdesätter högst: mötet. Visst kan det vara tungt ibland med alla problem som hon får möta. Klienter som förlorat hemmet. Som blivit sexuellt utnyttjade.

Hon kan inte erbjuda ungdomarna sin soffa, men hon kan vara som ett ankare, hjälpa dem att rota sig i samhället och komma vidare. Hon kan ge hopp.

– Jag har funderat på att läsa upp mina gymnasiebetyg, säger den unga kvinnan. Men jag är lite rädd för att misslyckas.

– Varför skulle du misslyckas?

– För att jag har gått så många gånger
i skolan utan att det blivit något av det.

– Ja, men då var då, nu är nu.  

up 9